Retad

När jag hämtade Stora på skolan så talade hon om för mig att hon blivit retad för sin fruktansvärt coola kälke från 70-talets östtyskland. Jag blev rätt förfärad för ingen vill ju att avkomman ska bli retad.

Jag: Vi köper en vanlig pulka till dig, inga problem!
Stora: NEJ! Jag vill ha MIN pulka, den är jättebra.
Jag: Men blir du inte ledsen om de retar dig?
Stora: Äh, jag bryr mig inte, de är så tramsiga. Min pulka kan man bära som en ryggsäck och det kan man inte med andra pulkor, och min låter mindre när man drar den på asfalt.

Och jag inser att vi har lyckats rätt bra i vår uppfostran att ge henne ett starkt självförtroende och att våga stå för vad hon tycker.

Stackars bortglömda blogg

Så här blir det i fökylningstider. Prio snyta näsor.

Första advent igår och massor med snö! Vi åkte inte pulka pga att:

1. Pulkorna är slängda efter hårt användande förra vintern, Denis släpade däremot ner min gamla Östtyska kälke. Den är cool så det förslår. Stora har med den i skolan idag, återstår att se om den överlever.
2. Stora lämnade i fredags båda termobyxorna i skolan. Jag ansåg att hon icke fick åka någon typ av fordorn nerför backar utan ordentliga kläder. Hon var sur och skyllde på att det inte var hennes fel att hon glömde dem i skolan?
3. Förkylningar, snor och feber.

Vi pyntade däremot huset i juleskrud. Jag är en rätt återhållsam pyntare. Gillar inte att ha tomtar i varje vrå. Men jag tycker vi lyckades rätt bra ändå. Sen bakade vi (jag) saffransbullar och en saffransfläta pimpad med hasselnötsfyllning. Stora har ju den goda smaken att fylla år mitt i all jul (jag också, men jag firas inte på samma sätt) så måste det bakas i massor i hemmet vid denna tid.

Vi avrundade med att baka pepparkakor. Liten avrundade allt med att hälla ut ett kilo mjöl och sen kasta hälften på mig. Fast julstämningen var i topp så det var bara att skratta och städa upp.

Snö

Ja, så var första snön här. Det är helt OK, bättre än regn. Om en månad är det julafton. Det känns lite stressat. För först ska Stora fylla år och vi ska ha kalas. Det är gymnastikuppvisningar, luciatåg, julfester. Och min födelsedag. Allt ska klämmas in innan julafton.

Men Kung Bore är välkommen, nu måste Denis bara ringa DäckaLasse och få på vinterdäcken.

Hej mitt vinterland...

...jag fryser skithålet av mig!

Jag hjälper Irland lite på traven

Axelvold

Jag har tidigare nämnt att jag gått på en skola som heter Axelvold. Axelvold ligger utanför (!) Svalöv. Jag vet, det är helt sjukt. För att komma dit fick vi ta bussen (bodde i Bara på den tiden) till Malmö, tåget till Teckomatorp och sen bussen till Axelvold. Skolan låg mitt på en åker. Ensam.

Hur hamnade jag då där? Kanske du tänker nu. Jo, jag gick ut 9:an med det eminenta snittet på 2,1 (jo, så gammal är jag, vi hade sifferbetyg) och med drömmen att bli kock. Fast jag sa att jag ville bli bartender för att verka ball. Nåväl. Har du eminenta 2,1 i snitt blir dina valmöjligheter väldigt begränsade. Jag tror jag hade kunnat komma in på fordorn, men det ville jag inte. Trots pojkpotential.

Min syo-konsulent nämnde Axelvold. En internatskola med kostinriktning där man kunde läsa upp sina betyg, så jag sökte och kom in på "konsumentekonomiskkurs med kostinriktning" på meriter från syo. Och jag kan tänka mig att min mamma drog en lättad suck när hon insåg att hennes väldigt struliga tonåring skulle bo mitt på en åker och kanske tänka igenom sitt liv ett par varv.

ca 30 elever varav 3 var killar. Vi bodde i "skånelängan" två och två eller i enkelrum med genensamma toaletter/duschrum och umgänget utrymmen. Dagarna tillbringades med att gå på lektioner vissa dagar, andra dagar var man i köket och lagade skolans mat. Vissa dagar var man i sysalarna och sydde, vävde, virkade och fan vet vad. Väv en pläd ingick i uppgifterna, samt att sy sitt eget blårandiga förkläde med volangkant med matchande snibb åt håret.

Försova sig gick ICKE! Då kom rektor Brigit och drog upp en ur sängen. Var man sjuk skickades man hem och det var så jefla jobbigt att ta sig hem från åkern så fejka var inte lönt.

Pojkar på rummet var stängt förbjudet, besök i boninghuset var strängt förbjudet. Besök fick man ta emot i storahuset. Och därmed Basta!

Vi fick lära oss tvätta, stryka, städa, baka, källsortera, mangla, laga mat, planera middagar, förbereda veckomatschema, vett och etikett, plantera, rensa, klippa och beskära. Kort och gott, hur man tar hand om ett hem.

Stället styrdes med järnhand av Brigit, med tre andra tanter vid sida.

Axelvold var helt jefla fantastiskt, det bästa jag gjort. Förutom det uppenbara som träffa min man och skaffa barn och sånt. Och även om vi sa att vi skulle vara vänner för livet så har jag inte kontakt med någon från Axelvold idag. Eller vissa har jag hittat på Facebook. Men de finns i mitt hjärta. Sarina som låste in sig i fruktkylen, Christina som tog fel på tsk och dl. Ture som alltid fick mig på bra humör. Känsliga Pernilla. Underbaraste Linda. Anna, Marie, Maja, Michaela, Robin, Ådi, Susanne, Sofia....

Axelvold fick mig att inse att kock inte var yrket för mig, inte bartender heller. Jag lugnade ner mig 15 ton och började ta skolan på allvar. Och jag kan göra en helt fantastisk apelsinsaft. Och tvätta mina yllesockar utan att de krymper.



Huvudbyggnaden på Axelvold som huserade: storkök, bak, tvätt, väv/sysal, matsal mm

Julklapp

Igår kom svärföräldrarna hem från Kroatien, de har åkt buss, fy fan. Vi åkte dit och visade upp barnen som de inte sett sedan juni. Det var kort men trevligt.

Tidig julklapp från vår bostadsrättsförening: Ni behöver inte betala hyra denna månaden, vi har ett överskott.

Vi säger tack för de extra 7000 som vi för över denna månaden. Denis, 7000 räcker till denna:

TGIF!

Fredagsfilm

Stora sitter och tittar på "Till vildingarnas land". Filmen är baserad på barnboken med samma namn och är en av mina favoriter från barndomen.

Liten vågar inte se den så han sitter där uppe och tittar på Pixars Shortfilms, inget läskigt där inte.

Stora och orden

Stora, snart 6 år, ska beskriva den stora Nutellaburken (jag vet, hon får det från mig) som vi såg i en affär i Tyskland.

Stora: "Den var typ så här stor alltså!"

Typ såhär stor alltså, vad är hon? 15 med litet ordförråd?

Godmorgon Skåne!

Snöblandat regn eller 'Var är min säng?'

Nanananananana baby give it up!

Önskar att jag vågar fota framsidan, byxorna var så tighta att man
tydligt såg att han var en PTH (pitt till höger)

Att växa upp med Bosse: uttrycken.

Min pappa har vissa uttryck som han ofta använder sig av, här följer en del av dem, med förklaring:


"De är han me hull i röven å handtaug i ryggen" svar på frågan "Vem är det?"
"De är en himpajimpa till en vädermölla" svar på frågan "Vad är det?"
"Nu ska vi se sau den blinde och toug sin hammare och såg" ofta förekommande när han ska fixa saker
"Nu sköt de en arbetslöööös" alltid vid höga smällar av alla de slag
"Um du fryser nu, vad ska du sajja näur det blir riktigt kallt?" 'fryser' kan bytas till 'är varm' och 'kallt' till 'varmt', används ofta för att poängtera sin egen förmåga att hantera extremt klimat.
"Varmt? Det bruuuukar de vaura när de kommer ut ur ugnen" om man skulle komma på den dumma idén att säga att maten var varm
"Atrin! Men K:åt då?" Denna måste sägas högt, gärna på skånska, funkar på alla namn som börjar på K, han tycker att han är hysteriskt rolig. Detta är många av mina vänners favorit.

Kommer inte på fler just nu, men de finns där.

Tiden den bara går

Nu va det sådär längesedan jag skrev igen. Vad har hänt sedan sist? Lördagen inleddes med en tur till Kummingården tillsammans med svåger, svägerska och liten kusin. Alla barnen red. Liten var oerhört skeptisk först. Han fick rida på den minsta hästen, Timotej, och medans vi väntade på att sätta igång så ville han inte alls. Han ville stanna och leka på lekplatsen. Sen började vi gå och då fattade Liten att det kunde nog vara rätt kul.

Han var grymt duktig på att luta sig bakåt i nerförsbackarna, men bäst på turen var när vi passerade en uppställningsplats för husvagnar och där stod även en TRAKTOR!

Stora red på som hon inte gjort något annat och jag hoppas att hon får en plats på ridskola snart.

Lilla Nati var duktig tror jag, jag promenerade längstbak med lilla Timotej vars små ben hade svårt att hålla farten med de andra.

På kvällen var det så då dags för kalkonen hos min pappa. Det var vi, pappa och Agata, Max utan familj för de var i Stockholm, farmor och Göte.

Maten var ypperlig, min pappa är ett matlagningsgeni, jag måste ge honom det. Farmor svimmade och barnen levde rövare.

Söndag var farsdag, vi åkte till min styvpappa för att fira hans födelsedag. Vi kom 40 minuter försent för mamma hade sagt fel tid till oss, men det blev bra ändå. Vi åkte hem och barnen somnade i bilen så vi gick och la dem direkt när vi kom hem, baren var alltså i säng innan kl 18 och det kändes märkligt.

Måndag och tisdag var jag sjuk, stackars mig, och nu är det onsdag.

CD minnen

På radion spelar de Wilson Phillips "Release Me". Jag minns att jag hade (har?) CD-skivan, vilken nostalgi!

'Come on baby, come on baby, you knew it was time to just let go. 'Cause we want to be free, but somehow it's just not that easy'

Solen går upp över Malmö...

...helt fritt från snökaos!

Veckans kalkon

Jag har inte skivit på ett tag för jag inte har haft något att skriva. Jag är bara trött hela tiden och det är inte så spännande att skriva om.

Igår ringde min pappa, vi pratar inte så ofta så man vet att han vill något när han ringer. Vi småpratar ett tag när han tillslut kläcker fram: "Ni kommer på lördaug va?"

Jag: eeehhh...jaaa?
Bosse: Ni vet att vi ska eda kalkoun här väl?
Jag: eeeehhh...jaaa? Nej, det vet vi inte.
Bosse: Men jag sau ti Denis sist han vau här! (Herrmiddag, Denis blev för full för att komma hem)
Jag: Du menar att du bjöd in oss via Denis när han var berusad? (Det är som att säga till Liten att han ska städa sitt rum. Det går liksom inte fram)
Jag: Jag tror han kan ha missat det i sitt berusade tillstånd.
Bosse: Åu fan, men vi ska äta kalkooon på lördaug, egentligen tänkte jau ha gås men jag har hörttt att det är sou fitt så därför blir det kalkon...jag har varit i Polen, förra veckan...

Och så är Bosse igång och har monolog och jag försöker förtvivlat dra mig till minnes om vi har andra planer på lördag, eftersom vi tydligen ska äta kalkon hos min pappa, inte gås, kalkon.

Hur jag tar mig genom måndagen

Djungelvrål-klubbor!

Guldmorgon

Igår vann MFF SM-Guld! Hurra hurra hurra. Så, nu vänder vi blad.

I lördags åkte vi till min mamma och Hans för årets gåsamiddag. Ja, vi brukar faktiskt inte äta gås, men i år fick vi det. Det var alla syskon med respektive och barn. Jag har ju en stycke bror, en styvbror och en styvsyster, så det blir fullt hus. Barnen lekte och hade kul och vi åt och åt och åt. Vi fick till och med svartsoppa att smaka, jag slapp för när jag gick på Hemmafruskolan Axelvold var jag tvungen att smaka på detta hemska hopkok och behöver därför aldrig mer äta det.

På söndag åkte vi hem efter frukost för Stora skulle gå på gymnastik, men hon var så förbaskat trött så vi struntade i det. På eftermiddagen knökade vi in ungarna i bilen och begav oss till storstan för att gå på bio. Vi såg Sammy's Äventyr. En söt film om en söt sköldpadda. Både Stora och Liten blev skrämda ur sina biografstolar mer än en gång. Sånt uppskattas.

Det är fredag...

...om nu någon missat det. Jag har stora planer för kvällen, jag ska somna på soffan! Efter att jag ätit lite av barnens godis från Halloween.

Igår var min kollega Stig på TV-apparaten, inte förra veckan som jag skrev förra veckan för då var det Rosabandet-galan och för bröstcancer måste Lyxfällan stå tillbaka. Stig representerade företaget ypperligt. Idag ser det ut som han tycker det är liiiiite pinsamt.

Ute skiner solen och i morgon är det lördag och mamma ska laga mat till oss.

Den är beställd!

Boken är på väg till mig!

Death of a Martian

Jag sitter på bussen hem, i öronen har jag Red Hot Chili Peppers, ett band som jag anser vara fullständigt lysande. Rakt igenom. Man skulle kunna säga att jag avgudar dem. Men jag är fullständigt ärlig med att jag oftast inte förstår texterna. De är, delvis, för mig helt obegripliga. Jag är inte så poetiskt lagd, jag gillar rakt på sak. Så, om någon med en lite mer komplicerad hjärna än mig kan tolka följande så snälla, meddela mig vad de menar.

She's got a sword in case though this is not her lord in case the one who can't afford to face her image is restored to grace. Disappeared. No trace. Musky tears. Suitcase. The down turn brave little burncub bearcareless turnip snare rampages pitch color pages...down and out but not in Vegas. Disembarks and disengages. No loft. Sweet pink canary cages plummet pop dewskin fortitude for the sniffing black noses that snort and allude to the dangling trinkets that mimic the dirt cough go drink its. It's for you. Blue battered naval town slip kisses delivered by duck muscles and bottlenosed grifters arrive in time to catch the late show. It's a beehive barrel race. A shehive stare and chase wasted feature who tried and failed to reach her. Embossed beneath a box in the closet that's lost. The kind that you find when you mind your own business. Shiv sister to the quickness before it blisters into the newmorning milk blanket. Your ilk is funny to the turnstyle touch bunny whose bouquet set a course for bloom without decay. get your broom and sweep echoes of yesternights fallen freckles...AWAY!!!

Tack på förhand!

Kat

Även en blind höna

Idag har jag glömt mina glasögon hemma, det är när jag gör det som jag inser hur jefla dåligt jag ser.

Detta kan bli en intressant dag!

Storken kom till Staffanstorp

I söndags när vi åkte till Höör så såg vi ett stort gäng storkar i hagen precis intill väg 108. Vi såg samma sak förra året, fast på en åker strax utanför hålan. Förra året trodde ingen mig, men så skrev Sydsvenskan om storkarna och då fick jag upprättelse.

Så nu när vi susade förbi storkarna hivade jag upp min kamera som jag hade med mig för att kunna fota ungarna när de var hos Oma och Opa och fotade, för att ha bevis på att storkarna faktiskt stod där i hagen och gör vad det nu är storkar gör. Det gick sådär. Om man tror på mitt ord så kan man tro att de vita prickarna på bilden verkligen är storkar och inte får som Stora sa.

När vi åkte hem stod där en ensam stork kvar. Han total vägrar Afrika!

Oktobers sista helg, välkommen November.

Jag har ju varit sjuk, i måndags skulle jag jobba men på natten vaknade jag strax innan tolv över att ryggen gjorde mer ont än vanligt. Sen blev jag klarvaken och tittade på TV (CSI, Top Gear, en underlig dokumentär och lite annat) till klockan blev runt 04.18, då somnade jag. Jag insåg att jag har diskbråck och fick stanna hemma igår också.

Vad hände i helgen då? Tja, i fredags hyrde vi film, Robin Hood, den med Russell Crowe, den som utspelar sig innan jag-bor-i-skogen-och-stjäl-från-de-rika-och-ger-till-de-fattiga. Den var mycket bra.

Lördag, bowling kalas för Enzo. Stora har aldrig bowlat förr (eller, på datorn, men det räknas inte) hon inledde med en strike och en spärr. Jag hjälpte till, men med tanke på att jag träffade de därade vita en gångs sist jag bowlade så vet jag inte hur mycket hjälp jag var. Hon fick bäst poäng. Woohooo.

Sen åkte vi hem och jag gjorde om henne till häxa och så gick hon på Halloweenfest hos Alice.

Söndag och vintertid, vi åkte till min mormor och morfar för att fira morfars 89 födelsedag. Mycket trevligt. Sen åkte vi hem och Stora ville på på Bus eller godis och det fick hon. Sen gick vi och la oss och jag vaknade med ischiassmärtor och resten vet ni.