Fritz



Fritz, vår lilla vildhäst



På ridskolan har Stora haft samma häst nu ett bra tag. Vi har verkligen fått bekanta oss med Fritz. Han är inte så gammal, 7 år bara. Lite busig i boxen så där innen är det mest jag som härjar. En klippa i ridhuset. Dessutom har han coola zebraränder på halsen, han mormor är vildhäst och han har fått täckningen från henne.

Igår plockade han dessutom fram sin inre vildhäst. Han ville inte lyda alls. Jag fick hålla i och leda fast Stora ridit själv de senaste veckorna. Sen tog ridläraren över. Sen blev Ballina skrämd och henns ryttare trillade av och då blev det ett jäkla stohej i ledet. "Ska vi fly?" undrade hästarna kollektivt. "Jaaaaaa" tänkte Fritz och där hängde jag i tyglarna som en trasdocka. Om 450 kilo häst bestämmer sig för att gå, då har man inte mycket att sätta emot.

Nåväl. Sista ridlektionen för terminen var en spattig sådan. Nu vilar vi ett par veckor och sen hoppas jag att Stora kan få bekanta sig med Marcus Jr, en av stallets minsta hästar. Lugn och lydig. Och väldigt, väldigt söt.



Marcus Jr.



The Hobbit

I fredags såg vi den. The Hobbit. Åh min lycka!
Den var jättebra. Alltså. Det är en saga, skriven av Tolkien till hans barn. Låt oss inte glömma det. Men åh min lycka.

Jag älskade den. Snart ska jag se den igen, i 3D denna gång. Med min 8-åring. För vi gillar ha kul på det sättet. Jag nördar ner henne fullständigt.

Jag inser att jag kanske är lite för insatt när jag mimar namnen på de svärd som Gandalf, Thorin och Bilbo tar från jättarnas grotta (Glamdring, Orcrist och Sting, bara så ni vet). Men åh min lycka!

Det är inte lätt

Det är inte lätt att vara svensk idag. Först menar man att man inte får säga neger längre, sen kommer vinter 2012 och fullständigt förstör att vårt svenska. Först stormar det om pepparkaksgubbar. Någon får inte vara pepparkaksgubbi i Lucia-tåget. Det skapas Facebook-grupper och svärs och fyas. En hel ocean av människor som vill att vi värnar om rätten att vara pepparkaksgubbe. Vem står på andra sidan? Vem hävdar motsatsen? EN lärare på en skola. Som antagligen försökte göra något bra men kanske siktade lite fel. Ingen annan.

Sen är sveriges Lucia från INDIEN. Nä vet du vad. Lucia ska väl vara blond? Helst ska hon vara den populäraste flickan i klassen också. Och röstas fram med streck på svartatavlan medan man själv sitter där och är inte så populär och får inte ett ända streck själv. Och sen får man vara pepparkaksgubbe för man är lite mörk i skinnet.

Dessutom rappade nån i Luciatåget. Vart är vår värld på väg?

Och sen, sen säger Disney att de ska klippa bort tre dockor ur Tomtens Julparad. Nu är de inne och fingrar på känsliga områden.

Det handlar om tre stereotyper, inte raser, för tydligen värnar folk bara om att den lilla mörkhyade dockan är kvar, blondinen som är korkad kan gärna försvinna? Detta görs av Disney internationellt. Inte av påtryckningar från invandrare i Sverige.

OCH VEM FAN BRYR SIG? Barnen? Nä, för dem har Kalle Ankas Jul inte lika mycket värde längre, det visas barnprogram hela dagarna i ända. De skiter i vilket. Docka mig hit och docka mig dit. Men låt oss för allt i världen aldrig nånsin ändra på något. Låt allt vara som det alltid har varit. Låt oss stagnera. Vi vill väl aldrig bli bättre, aldrig bli något mer än vad vi är idag? Man kan tycka att det kan kvitta och att dockorna kan representera den mångfald många (mig inräknad) tycker så mycket om. Men nu är det inte hudfärgen som är problemet utan hur dockorna framställs. Och jag tror inte att alla föräldrar bryr sig om att förklara varför man inte säger neger, eller berätta om förintelsen eller förklarar att blondiner inte är korkade våp.

Minns ni förr, när Långben satte en gaffel i vägguttaget och hans majskolv blev till popcorn? Eller när Kalle försöker avrätta den störiga fåglen med allehanda skjutvapen? Minns ni det? Bryr ni er om att de scenerna inte är kvar? Minns ni när vi inte hade någon TV? Låt oss gå tillbaka till det. Låt oss ta släden till kyrkan, och lyssna på hur mycket vi felar och att vi kommer brinna i helvetet.

Eller fokusera all denna energi där det behövs. Titta på syrien, titta på alla barn som svälter jorden runt, titta på Connecticut och var evigt jävla tacksamma för att det största problemet i vårt land är att tre jävla dockor klipps bort ur ett barnprogram.

13

13 är antalet år vi har varit tillsammans. Vi firar med att jag vabbar med den minsta och är själv rätt sjuk. Sen ska Denis träna och sen är helgen slut. Jag gissar att det är så det blir efter 13 år. Vi får fira på fredag när vi ska se The Hobbit med min bror och hans sambo.

Fast än vi inte vältrar oss i romantik denna, för oss, speciella dag, så är jag väldigt kär i dig Denis.

Hon

För 8 år sedan, efter 1,5 dygn av smärta föddes hon. Vi hade aldrig känt på bebis innan och var förvirrade, vilsna förstagångsföräldrar. Hon vände vår värld upp och ner och vi är så tacksamma för det.

Jag vill alltid att hon ska veta att hon kan komma till oss. Att vi alltid kommer vara här. Jag inser att vi inte kan skydda henne från allt, hon kommer falla, hon kommer att förlora. Men jag hoppas att vi ger henne förstånd att förstå att smärta kommer och går. Jag hoppas att hon lever glatt och älskar hårt.

Jag hoppas att hon inser hur vacker hon är, på insida och utsida. Att hon lär sig sitt värde. Jag hoppas att hon vet hur mycket vi älskar henne. Att vi bär hennes leende med oss var vi än går.

Stelfrusen bitterfitta

En försenad buss bör komma innan nästa buss går, annars är det en inställd buss. Och om vägarna är så jävla oframkomliga vid Genarp, varför går bussarna andra hållet? Alltså mot Genarp när de uppenbarligen inte kan gå från Genarp. Jag satt och väntade på buss i 40 minuter i morse. Jag kunde hålla mig för skratt.
Och jag skyller allt på avkroken de kallar Genarp.

Tolkien? Han är ingen författare

Dumheter och dårskap. En kollega menar under lunchen att Tolkien inte är en författare? Nähä, vad är han då? Undrar jag.

Då menar hon att översättningen är dålig. Men det är väl knappast Tolkiens fel. Hon har inte ens läst den på engelska, hur kan hon då hävda att det är en dålig översättning.

Upprörande.

Tolkien. I love you!

Titta, en rad idioter!

Fast kanske är det synd om dem, tänk att vara så rädd för alla som inte är som du.

Skickat från min Samsung Mobil

Roligt

Det är lite underhållande att så här på avstånd se SD skjuta sig själva i foten. Detta bara nån liten dag efter rapporten om att deras väljarstöd är stort nu.

Jag kan å andra sidan inte se att det skulle vara så överraskande att inse att det finns rasister i SDs ledning. Inter överraskande alls.

Your the inspiration

Oj, jävlar i min lilla låda vad dålig jag blivit på att skriva. Helt oacceptabelt. Stavas det så? Orkar jag bry mig? Jag skyller på min nya telefon, min Samsung Galaxy sIII. Den är ljuvlig och ligger så fint i min hand att datorn hemma känns överflödig. Problemet är att det är lite jobbigare att blogga från den om det inte handlar om att snabbt ladda upp en bild.

Nu ska jag bättra mig. Jag lovar.

Jag kan börja med en fråga, imorgon ska vi bjuda kära vänner på middag. Hon är vegeterian, om jag inte vill bjuda på qorn, vad gör jag då?

Frid

Vad han äter...

...till frukost, lunch, middag och där emellan

Skickat från min Samsung Mobil

Obama

Folket i USA har sagt sitt och Obama får sitta kvar 4 år till. Det tackar vi för. Mitt Romney var ju ett skämt. Rikspucko.

Det är inte bara en glad dag för herr Obama, alla i Maryland och Maine som vill gifta sig med någon av samma kön kan boka tid nu. Äntligen!

Och i Colorado ska marijuana legaliseras. Det händer mycket i det stora landet i väst.

Den är här!

"The end of the world was only the beginning" 

Jag tror jag dör.

Skickat från min Samsung Mobil

Inte alls mjölkfri pizza

Skickat från min Samsung Mobil

Mjökkfri pizza

Skickat från min Samsung Mobil

Pizza in the making

Idag får Minst också prova.

Skickat från min Samsung Mobil

Sista minuten

Igår lät Stora: "Vi ska till Malmö museum imorgon och ska med matsäck"

Jag:"?"....."eehh, och när fick vi information om det?"

Hon:"Alltså, vi har fått en lapp......." *besvärad tystnad*

Jag:"Och VAR är den lappen?"

Hon:"Alltså. I min väska....."

Jag:"Ameh, jag är inte synsk. Blablabla *random svordomar*"

Storas matsäck idag: en köttbullsmacka, yoghurt, dricka och en morot. Tack och lov för bästastebästavänner och deras plättar.

Skickat från min Samsung Mobil

När de älskar varandra

Vid läggdags igår sa jag till Liten att nu var det dags för sängen.

"Jag är inte trött!" meddelade han mig

Jag förklarade att det ändå var läggdags och att vi skulle gå upp tillsammans.

"Jag vill inte att du lägger mig" säger han då. "Jag vill att hon lägger mig" säger han och pekar på sin storasyster som hela kvällen planerat inför deras bus eller godis runda som hon ska ta med honom på dagen efter.

Så tar de varandra i handen och går iväg uppför trappan. Stora hjälper honom att borsta tänderna, kissa och sen läser hon en saga för honom i hans säng. Sen somnar han.

Och mitt mammahjärta smälter.

Varför?

Varför måste pensionärer alltid gå i mitten av gångbanan? Eller cykla? Varför.

De vaggar fram där i mitten och tar upp nästan all plats gärna med en käpp som sticker ut lite så de blir extra breda. Kan de bara inte gå in till kanten?

Wow och oj!

  907 sidor senare sitter jag här och ät förfärad. Måste jag vänta till nästa sommar innan jag kan läsa nästa del? Jag har googlat och jag tror jag kan köpa den på engelska redan nu. 

Då dyker nästa dilemma upp. Sista delen i denna triologi släpps på engelska 2014! Det är ju jättelänge till dit. Jag vill ju veta nu.

Gillar ni fantasy. Lite domedag. Lite katastrof. Med en hint av vampyr. Jag säger en hint men det är något mycket värre. Vill ni se en bild av hur världen kan vara om vi skulle försvinna, nästan alla. Läs den. Älska den. Längta till 2014.

Skickat från min Samsung Mobil

Måndag med Fritz

Skickat från min Samsung Mobil

Till Mats, Denis och andra män...

Rent för fel

Skickat från min Samsung Mobil

Testar blogga från nya telefonen

Skickat från min Samsung Mobil

För i helvetet

Nu är jag så upprörd så att jag spottar. Jag cyklar genom Hålan på min nyinköpta cykel. Och på gatan kommer en bil, MED JÄVLA ÖGONFRANSAR PÅ DE FÖRBANNADE LAMPORNA! För i helvete, nu för det vara nog med tramserierna.



Ser ni hur löjligt det här är, är det konstigt att världen är på väg käpp rätt åt helsike när det är sånt här fjanteri vi håller på med.

Och sen, dagen efter jag sett detta sinnessjuka beteende så läser jag i en tidning på jobb att industrin för biltilbehör FÖR TJEJER ökar. Men jisses. Jag finner inga ord. INGA ORD. Jag kan bara stamma fram svordomar. Plastaskit. Jag vet inte vad som är mest upprörande. Att naturtillgångar ödslas på detta. Att någon anser att tjejer är så pantade att de köper ögonfransar till sin bil. Eller att tjejer faktiskt köper det.

Stressen

Nu ska jag klaga ett slag. Och tycka att det är mest synd om mig och andra med småbarn.

Man kan sitta på jobb och kanske äta frukost och så säger någon (utan barn) att oj vad stressigt jag hade det igår, "jag skulle handla och sen hem och laga mat", eller nått, och så hör man från sin strupe "hrmuummp" och man känner att; "ja, nu är det dags att hålla käften för att bara för att de inte har barn så kan de vara stressade". Och det tycker jag, helt sant, jag tycker att vi med barn inte har ensamrätt på stressen.

Men.

Igår.

Bussen var en aning sen. Jag slängde mig upp på cykeln och trampade som en galning genom byn. Det blåste så att cykeln krängde. Så där trampade jag med bladen vinande runt öronen. Förbi skolan trampade jag, och hem för att lämna cyklen innan jag går till förskolan. Stora ska ju gå hem själv, liksom. Jag skulle bara öppna dörren och vråla "Hej" till Stora och kolla så hon kommit hem. Låst. Fan. Hon har inte fått tydliga instruktioner om vilken tid hon ska gå hem och då stannar hon på fritids tills nån hämtar henne.

Fan. Klockan var 5 minuter innan hämta småskitar. Den var även 25 minuter innan Stora skulle lämna huset, gymnastikombytt och gå till bästastebästavännen för att åka till träningen. Fan.

Upp på cykeln igen. Trampar som en svettig vilde bort mot skolan, hastighet 35 kmh, är det tillåtet på en cykelbana? Plötsligt skramlar något till och så hoppar tramporna och jag är på väg att dö mosdöden mot ett vackert kastanjeträd i allén mellan skolan och huset. Jeflaskitfelknulladekedjan har lossnat. Fan. Nu väser jag random könsord mellan mina tänder.

Släpar bort cykeln till skolan och bort till Storas fritids. Sliter upp dörren och där sitter hon vid datorn och inget är hennes fel. Hon klär på sig, jag hoppar som in boll för att jag är ju nu sen till förskolan, och så tittar hon på mig och frågar: "Var är min väska?" Hur i hela himmelen ska jag kunna veta det? Jag har inte varit i skolan, jag har stressat!

Hon traskar hem i sin takt, tittar på kastanjer eller små blad i vattenpölarna. Jag nästan springer mot förskolan, jag ser inget, bara målet.

Jag har någonstans mellan det att jag nästan dog mot trädet och när jag kom fram till fritids insett att jag aldrig kommer hinna få iväg henne till träningen. Inte utan att dö i en pöl av svett. Så jag har fått iväg ett sms till bästastebästavännens mamma att hon inte kommer att komma.

Framme vid förskolan sliter jag åt mig ett par blåa tossor till fötterna och stövlar in på Draken där nu alla barn i huset är samlade för JAG ÄR SEN! Alltså, de är ju inte samlade för att jag är sen, men jag brukar hinna komma innan de slår ihop avdelningarna. Jag vet inte varför det är så viktigt för mig, uppenbarligen kalarar de av att vara på samma avdelning.

Liten rufig och glad. Minst är ännu rufsigare och också glad, hon vill gärna mata mig med en 8 men jag tackar nej. Vi säger hej då och går för att ta ytterkläderna.

"Var är din nya blåa mössa" frågar jag Liten. "Eeehmm...hemma?" Nej, det är den inte. Du har haft den EN gång, EN, och nu är den väck. Men, how gives a F***?

Jag är nu så uppe i varv att det är svårt att bromsa. Cyklen har jag ställt vid förskolan, där får den stå, vem vill sno en skadad mordbenägen cykel?

Liten vill visa samma sak varje dag vi går hem, alltid samma. Idag tittade jag inte och då blev han ledsen så då fick vi gå tillbaka så  han fick visa, igen.

Väl hemma vill jag dricka vin och inte göra något alls. Vilket jag ett tag tänker göra. Stora har gjort en kopp kaffe till mig och jag dricker den i soffan och hon ger mig massage. Sen måste jag laga mat, detta medan Liten villa ha: knäckebröd, fil, yoghurt, flingor, knäckebröd. Och Minst skriker och vill kramas men samtidigt lyckas hon tömma tre kökslådor på sitt innehåll.

Lax äter vi, Minst smetar det över sig. Hon måste bada. Jag ska städa till marsvinen. Och hänga tvätt. Denis får plocka undan i köket och bada barnen under tiden. Tanken är att jag ska promenera. Liten får ett utbrott. Som inte tar slut, han skriker och skriker och skriker. Samtidigt som jag ska promenera och Denis lägga Minst.

Tillslut tvingar Denis ut mig ur huset för jag är nära att gå i sönder.

Promenad. Hem. Slappna av? "Var är min läsläxa?" Klockan är jävla 15 minuter över jävla åtta. Varför har du inte gjort färdigt läxan innan? "Glömt?" Jisses.

21.40 ger jag upp och går och lägger mig. På soffan. Minst har snott min plats i sängen.

Stockholm i mitt hjärta

I fredags tog jag och Denis tåget till Stockholm. Vi skulle hälsa på Robban och Ylva som gått och fått en liten Rebecka.

Vi anlände till Centralen i fredagsrusningen och jag ville lägga mig ner och dö stressdöden. Alla dessa människor som var på väg till massa ställen och alla känns så inne och trendiga, ja kanske inte tiggarna, men alla andra. Och jag kände mig som kusinen från landet och längtade hem till vår lilla händelselösa håla igen.

Därför lämnade vi snabbt mayhemet som är Stockholm City bakom oss och tåg först tunnelbana och sen Roslagsbanan ut till Vallentuna där våra vänner bor. Där var tyst och fint och jag kunde börja andas igen.

På kvällen hände något märkligt, tre kroatiska män i samma hus och samtliga hade skaffat sig svenska tjajor. Nämen. Vi skrattade mycket och insåg att vissa drag har kroaterna gemensamt.

På lördagen släpade Robban ut oss på en jättepromenad runt Djurgården. Alltså, nästan en mil, jag var inte redo för den. Och sen var vi trötta för vi är småbarnsföräldrar och gick hem och åt pizza (min med bacon och chevre, åh mama), drack vin och spelade plump.

Sen åkte vi hem.

Antal kändisar: 2, båda från skåne. We run the world.

Vaben

Igår blev det VAB igen, denna gången var det lilla Minst som fått feber. Idag är Denis hemma och hon är feberfri.
Vilket är tur för imorgon åker vi till Stockholm, utan barnen, de ska hänga med mormor. Och jag saknar dem redan och känner visst dåligt samvete att åka utan dem, därför leker vi fredag ikväll och umgås och har det trevligt.

Kanske äter vi toffifee och skrattar hjärtligt åt något dråpligt som barnen säger. Kanske tittar vi på ett pedagogiskt TV-program, medan jag flätar Storas hår och  kanske bygger Liten och Denis bilbanan och testar Litens nya bil.

Kanske slåss barnen i en hög på golvet, kanske hotar vi med tidigt sänggående om det inte omedelbart slutas upp med gnällandet. Kanske får Liten sina systrars feber.

Det här är som jag tänker mig kvällen



Så här kommer kvällen se ut



Fyll det med rödtjut, tack!

Kika in i drömmen

När vi kört till och från Risen i Genarp har vi kört förbi detta huset, suckat, och drömt oss bort. Nu är det till salu, åh den som hade 3,5 miljoner över...

Stora hade nog velat flytta hit, för det är nära stallet.

Stora nyheter!

Aftonbladet har viktigta saker att rapportera:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15538020.ab

Vinterkläder

Vinterkläder, detta återkommande spingibutikersåpattsvettenstänker problem. Jag hatar det. Och jag
hatar vår jefla knäppväder, kallt ena dagen, regnigt men inte så kallt nästa, vårkänsla på tredje och sen kommer vintern som en käftsmäll. Som jag hatar det.

Liten, den lille vilde, fick detta, från H&M

Stora fick ett par termobyxor av grannen, tackar man för, och så hade hon önskat sig denna jackan från KappAhl.

 

Till detta fick Stora en sån här paljettmössa från H&M, Liten ville genast ha en likadan, fast gärna blå, men Denis la in veto. Dessutom fanns den inte i blått, däremot silver.

Minst, minst som hon är, har ärvda overaller, än så länge är hon för liten för att förstå att hon är en hand-me-down girl.

Jag glömde

Vi (jag) har köpt ny kaffekokare, MoccaMastern är förpassad till helvetet och vi har en billig Melitta bryggare.

Och, jag har klipp tussen. Den på mitt huvud alltså. Jag har lugg. När jag kom hem sa Stora; "......eehhh.....jag gillar det inte, du ser ut som Loreen" Tack.

Min man, Denis, han har lite svårt med förändringar och nu börjar han väl tycka att det ser bra ut. Idag ska jag prova ut nya brillor, får se hur väl det tas emot av Stor och Liten Skepitisimo.



Om Denis skulle haft en logga skulle det varit denna.



Hej Oktober!

Lång frånvaro, här kommer lite saker som hänt och som jag tänkt:

Stora har varit sjuk, jag har vabbat för första gången på drygt 1,5 år, jag har inte saknat det.
Jag sa till Liten när jag hämtade att han skulle vara snäll mot henne, så när vi kom hem sa han: "Hej! Åh, jag har saknat dig, idag ska jag inte slå dig".

Minst la sin lilla hand på vår plattång förra lördagen och brände sitt "fulfinger" på högra handen. Först såg det inte så allvarligt ut, men efter ett par dagar hade hon en jätteblåsa och nu har det blivit inflammerat och räligt. Vi åkte till jourvårdcentralen i Lund i lördags för råd. Vi möttes av en kvinna som kom från Zadar, Kroatien och genast blir man lite extra omhändertagen. Minst finger lindades in i allehanda bandage och ska kollas på vår vårdcentral lite då och då.

Vi köpte nya telefoner, min man och jag. Jag ville ha iPhone 5 men han drog med mig till Telenors butik i tisdags och nu äger vi vars en Samsung Galaxy s3. Underbara, tyckte vi. Igår tappade Denis sin i golvet så glaset sprack. Detta två dagar efter han ringt och sagt upp den där extra försäkringen vi först tecknade. Drygt 2000 kr kostar byte av glas. Oh the joy.

Vi firade Denis bror i lördags. Han blev 35. Jättegammal. Jag har väldigt ont i ryggen nu för tiden och när jag igår hasade genom huset sa Denis: "Och när du blir 35 försvinner din musiksmak också". Därför tänker jag inte bli 35.

Det är jättesvårt att hitta ett skärp till en snart 8-årig flicka. Ett skärp som fyller sin funktion och håller uppe byxorna och inte bara sitter där och är fint. Hon är 135,5 cm lång, har alltså storlek 134 i kläder men hon är spinkig som storlek 122-128. Och när man är köper 134 har de inte längre de praktiska resorbanden i midjan där man kan reglera storleken.

Barnen har fått vinterkläder, vi är ruinerade.

Bengt och kärleken i munnen

En dag för länge sedan, jag tror det kan ha varit i augusti 2011? Ja, det var det nog, jag och Sandy skulle och se Red Hot Chili Peppers spelning på Spegeln.

Vi skulle äta först och gick till Mello Yello för där hade de en toppen fin toast Skagen sa Sandy. Väl där hittade jag kärleken. Bengt. Han var på menyn, Toast Bengt.

En toast med svampstuvning och ryggbiff och kärlek i munnen.

Nu har jag två gånger haft Bengt hemma och vill gärna dela med mig hur jag gör Bengt. Jag har gjort honom efter minnet och kärleken i munnen.

Först gör jag svampstuvningen:

 1 l rensad svamp i bitar (champinjoner har jag använt, men go nuts för all del)
2 ½ msk mjöl
3 dl matl. grädde
salt och soja efter tycke och smak

Stek svampen i smör tills all vätska kokat in. Strö över mjölet och tillsätt grädden, salt och soja. Stuva till den blir rätt tjock.

Nu tar jag fram min ryggbiff och saltar, pepprar och steker i smör till önskad röd/rosa färg.

Under tiden det stuvas och steks så gör jag en enkel dijoncreme av creme fraiche och önskad mängd dijon. Bara blanda ihop.

När allt är klart tar jag och lägger ryggbiffen att vila ett slag på en skärbräda. I samma stekpanna har jag i mer smör och steker två skivor bröd av den lite matigare sorten.

På mina nu gyllenbruna brödskivor lägger jag svampstuvning, sen ryggbiff och sist en önskad mängd dijoncreme. Färdigt. Man kan servera en sallad till, men svampen måste väl ändå räknas som grönsak?

Låt väl smaka!

Ja, där under härligheten är en bit toast, jag lovar!

Det är måndag, det är stalldags

Ännu en måndag med Picasso

Idag fick hon rida på Picasso igen. Vi ryktade, sadlade och satte på träns som proffs. Ja, jag vill inte skryta, men lite hästvarna har man ju. 

Sen ut i ridhuset och upp på ryggen. Det är nu hennes ansikte skiner upp. Och så red hon. Och jag gick bredvid som en stolt tuppmamma.

De fick öva mer på att stanna och starta och hålla tyglar rätt och trycka ner hälar och sitta rakt i ryggen. Och så fick de lära sig vad rida på fyrkanten var och vända snett igenom och så fick de TRAVA! Åh lycka. Jag slapp springa, det gjorde fröken, och hon skumpade fram med ett leende som nästan klöv huvudet mitt itu. Och nu undrar vi, är det inte måndag snart?

Tv-spel i väntan på TV-serien

Vår chef skämmer bort oss

75 år

"In a hole in the ground there lived a hobbit. Not a nasty, dirty, wet hole, filled with the ends of worms and an oozy smell, nor yet a dry, bare, sandy hole with nothing in it to sit down on or to eat: it was a hobbit-hole, and that means comfort."
J.R.R Tolkien

Idag fyller The Hobbit 75 år. Grattis.

Vad är 03.15?

Svar: tiden jag väcktes i morse. Både Minst och Liten har haft oroliga nätter. Vilket ledde till at jag tog första bussen ut från Hålan till Malmö. 05.45 gick den. Örk.

Varning

Jag utfärdar redan nu att jag kan komma att bli hopplöst nördig i höst. Det är så mycket spännande som händer, tv-serier, 75-års jubileum, filmer, skivor, tv-spel. Bloggen kommer antagligen explodera av nördinlägg, och som jag älskar det!

Vad vi tittar på

Det finns ett par-tre serier som vi ser nu. Eller ja, två av dem väntar vi otåligt på nya avsnitt av medan den tredje har vi precis börjat titta på säsong 2 av 5, det känns bra.

Detta är mina tips till er, gör vad ni vill med dem.

Game of thrones!

Fantastisk saga i en hittepå värld i en hittepå tid. Sean Bean (Boromir från Sagan om ringen) spelar en av huvudrollerna. Man kan ana England på meldeltiden, kanske. Med familjer som slåss om ära och tronen.



Sean Bean på tronen



Serien är baserad på boken Sagan om is och eld (A song of Ice and Fire), av George R.R. Martin. Vilka jag förövrigt önskar mig i födelsedagspresent. Nya säsongen har börjat spelas in (bland annat i Dubrovnik) och vi får vänta till mars nästa år innan den börjar visas i amerikat.









Sons of Anarchy!

Man slås av hur komplicerat det är att vara ett kriminet mc-gäng. Det är styrelsemöten och konkurenter och moraliska trångomål som alla ska lösas. Ofta löser man det med lite mord. Ibland blir det fel. Ibland kanske man känner att hela verksamheten är påväg åt fel håll. Ja, som vilket företag som helst alltså, förutom det där med morden då.



The Walking Dead!

Zombies! Och massor av dem. Jag har inte riktigt gillat zombies innan, eller, de skrämmer brallorna av mig. Det är nog mest det. The Walking Dead var från början en tecknad serietidning, skapad av Robert Kirkman. Nu har det blivit TV-serie och den är fantastisk. Katastroffilm i sitt bästa. Och jag älskar en bra katastrof. Nästan alla människor har blivit zombies och de få som överlevt måste inte bara slåss mot de hungriga döda utan även mot andra överlevande. För när döden knackar på dörren visar vi människor gärna vår giriga sida. Nästa säsong börjar i USA 14/10 och som vi längtar!

Det är måndag, det är stalldag!



Picasso, stallets blyga kille som gärna vill
ha en lugn och trygg hand i boxen.



Nu blir det spiraltrappan till femte våningen

Oh crap

Det är måndag, det är stalldags!



Lillan, stallets största häst



Det svåra

Förra lördagen låg jag i en säng hos min pappa för att lägga Minst. Jag kollade Facebook för att ha något att läsa. Där såg jag en kort statusuppdatering från en tjej i min klass, vi bodde i gatorna bredvid varandra i Klågerup. Hon skrev att hennes syster nu förlorat kampen mot cancern och nu somnat in. Hennes tvillingsyster Linda.

Linda blev 35 år i år och nu finns hon inte mer. Jag känner mig så förtvivlad. Fast än jag inte träffas vare sig Linda eller hennes syster på många, många år.

Men det kommer så nära, när det är någon som man faktiskt lekt dunkgömme med ljumma sommarkvällar i Klåggan. 

Vila i frid Linda, jag önskar att du kunnat stannar här.

Oh no!

Aj min hjärna

Idag försöker jag bringa klarhet i denna texten. Och för vissa kanske det ter sig självklart men jag får lite huvudvärk. Och när jag förstått den ska jag förklara den för en kund. Om någon nu undrar vad jag gör på jobb hela långa dagarna.

"3.9. Flimmer


Under varje period av en vecka skall 95 % av antalet PBstB- (korttidsvärde) och PBltB-värden (långtidsvärde) vara mindre än eller lika med nedan angivna värdenTP1PT.

PBst.95 % BU
PBlt.95 % BU
Andra flimmernivåer än de ovan angivna kan avtalas för enskilda
anslutningspunkter beroende på lokala förhållanden.

3.10. Vågformsdistorsion


3.10.1. Spänningsövertoner

Målgränserna i detta dokument avser främst så kallade kvasi-stationära övertoner av mer eller mindre varaktigt slag under normala driftförhållanden.

• De långvariga effekterna av övertoner utgörs främst av termiska effekter på kablar, transformatorer, motorer, kondensatorer osv.

• De mycket kortvariga effekterna av övertoner utgörs främst av störningar på elektronikutrustning som kan vara känslig för övertonsnivåer med en kort varaktighet. Transienter räknas inte hit.

Under varje period av en vecka skall 95 % av antalet 10 minuters värden, enligt SS-EN 61000-4-30 [4], för den relativa övertonshalten för varje enskild överton i spänningen vara mindre än eller lika med
värdena i Tabell 2. Dessutom skall den totala relativa övertonshalten hos spänningen, THDBuB, (inklusive alla övertoner upp till och med den 50:e) vara mindre än eller lika med 4 %. Som bas vid beräkning av den relativa övertonshalten för varje enskild överton, samt för den totala relativa övertonshalten, i spänningen används aktuell grundtonsspänning (50 Hz)."

Till Mats

Igår kom en reparatör hem till oss och lagade vår diskmaskin för en överkomlig peng. Så nu har vi en fungerande diskmaskin igen.

Jag vet att det stressade dig Mats, men nu är det fixat.

Lunch

Idag åt jag och Sandy lunch på Röstånga Mölla i Malmö. Det är brödbuffé med soppa. Inte tvärtom. För 55 kr får du välja bland fina surdegsbröd, de har ostar (både chevre och brie) sallad, lite kallskuret och så 4 olika soppor. Efter maten får du kaffe och fruktsallad. Prisvärt och gott.

När vi nu sitter där inne på cafeet som ser ut som en udda inredd lägenhet så kommer en man fram och frågar om han får sitta vid vårt bort. Lite märkligt tycker vi att det är eftersom vi är där tidigt och det är relativt folktomt.

Men mannen slår sig ner och vi fortsätter vår disskussion om julledigheten som hägrar (jag vet, det är långt dit, men allt som stavas ledig är värt att prata om i god tid).

Då säger mannen: "Jag hör att ni pratar om julen, vet ni varför vi firar jul?"

Vi tittar på varandra och höjer på ögonbrynen lite.

Nu kan man svara ja eller nej, men man vet att det kvittar. Så Sandy kör på ett "Nej" vänder sig mot mig igen och fortsätter prata om ledigheten.

"Det var för att romarna..." nu kommer en lång utläggning om romare och gud. Mannen säger att vår gud fyller år på julafton. Vilket jag måste påpeka är fel. Man kan tycka att jag ska lära mig när det är dags att hålla truten, men icke.

"Nu är det ju inte guds födelse vi firar utan Jesus" säger jag lite som en besserwisser.

Mannen tittar på mig och säger:

"Han skapade universum! Han är Gud!"

"Eh, ja, men nej. Nu var det ju gud som, enligt vissa, skapade universum, Jesus är hans son. Han kom ett litet tag senare."

Mannen blir lite upprörd nu och börjar mala och guds förträfflighet varvid Sandy säger:

"Jag tror inte på gud så det kvittar, han skapade inte universum" Nu ler jag glatt.

Mannen är inte lika nöjd.

"Lever du på medeltiden?" Frågar han och försöker förklara att forskarna (japp, forskarna) menar på att bevisen säger att gud visst finns.

Tillslut får vi mannen att sluta förstöra vår utmärkat sopplunch och vi fortsätter att prata om ditt och datt och Istanbul.

Efter ett tag hör vi från mannen:

"Forskar ni?"

Ännu fler menande blickar mellan mig och Sandy. Vi förklarar att nej, vi forskar inte, vi samtalar med varandra och skulle vilja fortsätta göra detta utan hans avbrott.

"Kan ni då förklara vad som händer när man dricker lösningsmedel som te?" blir mannens forstättning på samtalet

?

"Jag ska bevisa för er att gud finns" säger han och går iväg med sin bricka.

Nu blir det intressant. Ska han hämta gudagubben? Om han kan komma med bevis, riktiga bevis, för att gud finns så är jag den första att erkänna mitt misstag.

Vi väntar.

Mannen kommer inte tillbaka och inte kommer gud heller.



Gulaschsoppa och annat gott, utan gud.



Om ni vill ha något att göra

Ibland kan man behöva en utmaning. För ett par år sedan besämde jag mig för att lära mig sätta ut alla de 50 amerikanska delstaterna på en blindkarta, och det gick. Fast man måste fortsätta att upprepa det för annars glömmer man. Denna helt ovärderliga kunskap.

Nu har jag hittat ett ställe där man kan se hur snabbt man skriver. Utmana mig gärna. Man börjar snabbt slinka omkring med fingrarna för att förbättra sitt resultat.



Fast efter ha gjort detta några gånger börjar jag undra om det inte är någon form av hjärntvätt. Orden kan te sig bara framkastade, men kanske gömmer det sig ett budskap bland dem?

Hört på väg hem

Vi är på väg hem från förskolan, jag, Liten och Minst.

Jag: "Vad fick ni att äta idag då?"
Han: "Hmmmm"
Jag: "Fick ni kanske fisk?"
Han: "Nej, vi fick lax!"
Jag: "Men lax är fisk."
Han "mmmm Nej. Jag hade rätt och du hade fel!"

Stallet

Igår började Stora rida på ridskola. Halleluja, hjärntvätt funkar!

Vi cyklade till stallet tillsammans, hon rider i Hålan och det är nära och jättebra. En liten, liten ridskola med engagerad personal. Denna första gång blev det rundvandring, föräldrarna för sig och barnen för sig. Jag gick där och hörde på stalljuden och luktade på stallukten och fick lugn i själen. Vad jag älskar stall och ridhus och framförallt, dessa stora snälla djur.

Men nu var det ju inte jag som skulle börja rida utan Stora, jag smög lite på henne när de fick hälsa på hästarna och hon var inte rädd och tillbakadragen som hon brukar. Hon gick glatt in till alla hästarna och klappade. När vi gick tillbaka till våra cyklar sa hon att hon redan längtade till nästa måndag, då ska de få rykta, sadla och tränsla hästarna (med hjälp av exalterad mamma)

Måndagen

Det är måndag. Just nu alltså. Idag skulle det stora allvaret ha börjat. För nu är föräldraledigheten slut. Men det är planeringsdag på förskolan så jag är hemma med de två små. Denis, han är på jobb.

Så imorgon börjar det stora allvaret, när alla tre barnen ska vara på inrättningarna innan klockan 08 och sen hämtas på eftermiddagen och jag ska konka hem och laga mat och inte få ett sammanbrott.

Men idag är det måndag och allt är lugnt.

Ninananinana

Dagens boktips, ännu en kan-inte-lägga-ifrån-mig bok. Reginald Hill är ju mannen bakom de fantastiska böckerna om Dalziel och Pascoe, så när jag såg denna trodde jag att det var en ny i serien .

Sen kom jag hem med den och insåg att så icke var fallet och tänkte "Ajdå".

Men jisses, Reginald gör mig inte besviken! Mamma, du måste läsa!

Flickan och förskolan

Nu har det gått ett par veckor sedan den minsta skolades in på förskolan och blev stor. Det har gått bra, hon har gråtit när Denis lämnar henne men det går över direkt. Sen lallar hon sig igenom dagen och går och säger "Rajrajraj rullerullerulle" hela dagarna och ingen fattar vad hon menar men hon är glad ändå.

Och när hon hämtas blir hon glad och följer glatt med.

Men inte idag. Idag hade det regnat. Det var stora lerpölar på gården och där satt hon och petade när jag kom. Och under tiden jag pratade med fröken om dagen hällde hon lera över sina galoninklädda små ben. Och skrattade och skvätte lera i sitt ansikte och skrattade igen.

Och när det var dags att gå ville hon ICKE lämna leran. Sur blev hon. Skrek när jag bar iväg med henne under armen. Sen såg hon ett löv på cykelbanan och allt det sura gick över. "Rajraj?" sa hon och följde med mig hem.