Jag släpper inte kannibalen, historien är så märklig och äcklig.
Polisen vädjade först till ät-mannen att "back away from" sin lunch. Något kannibalen struntade i.
Polisen: "Sluta, så får man inte göra!"
Kannibal: mamamamam grrr
Polisen: "Men sluta nu, snälla, det är inte OK att äta sina medmänniskor"
Kannibal: slurp smask mmmm
Polisen: "Man kan faktist få salmonella av rått kött!"
Kannibal: rap
Polisen: "Om du inte slutar genast så skjuter jag!"
Kannibal: grrr mmm
PANG
Kannibal: mmmm ggrrrr smask *köttslamsa i mungipan*
Polisen: "AMEH....sluta nu då!"
Kannibal: glurp
PANG PANG PANG PANG
Tystnad
Polisen: "Är han död nu?"
PANG
Polisen: "Nu måste han vara död?!"
Vidare tror polisen att kannibalen var hög och hade en psykos #noshitsherlock
onsdag 30 maj 2012
tisdag 29 maj 2012
Vad bli det till middag?
En naken (!) man attakerade en annan man, också han naken (?) i Miami. Ett vittne gick förbi och såg männen och det som Aftonbladet beskriver så fint: "Den ene mannen var upptagen med att äta upp den andre mannens ansikte."
Alltså, en naken man attakerar en vad som verkar vara en hemlös man och klär av honom? Eller var han också naken? Slumpen? Och sen äter han upp hans ansikte.
Detta är seriöst det äckligaste jag läst på länge, min favorit mening är när vittnet Larry Vega säger: "– Den här killen bara stod där och stönade, med ... köttbitar i munnen"
Den attakerande nakna mannen slutade inte på uppmaning av först Larry och sen en polis, utan han åt lugnt vidare på sin kvällsmat. Så polisen sköt först ett skott, men han åt vidare, så då sköt polisen ihjäl honom (kannibalen). Det kan jag tycka var ett klokt beslut.
Larry Vega säger att denna händelse är det vidrigast han sett, det hoppas jag, annars lever Larry ett rent för händelserikt liv.
Läs gärna hela den målande artikeln här och få samma bilder i huvudet som jag har: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14892287.ab
Alltså, en naken man attakerar en vad som verkar vara en hemlös man och klär av honom? Eller var han också naken? Slumpen? Och sen äter han upp hans ansikte.
Detta är seriöst det äckligaste jag läst på länge, min favorit mening är när vittnet Larry Vega säger: "– Den här killen bara stod där och stönade, med ... köttbitar i munnen"
Den attakerande nakna mannen slutade inte på uppmaning av först Larry och sen en polis, utan han åt lugnt vidare på sin kvällsmat. Så polisen sköt först ett skott, men han åt vidare, så då sköt polisen ihjäl honom (kannibalen). Det kan jag tycka var ett klokt beslut.
Larry Vega säger att denna händelse är det vidrigast han sett, det hoppas jag, annars lever Larry ett rent för händelserikt liv.
Läs gärna hela den målande artikeln här och få samma bilder i huvudet som jag har: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14892287.ab
måndag 28 maj 2012
Ny vecka
Så Loreen vann, Sverige vann! Och så tjurar Sverige Demokraterna, dessa rikspuckon.
Vi var hos Nina och Peter i lördags, vi grillade korv och drack vin. Åt godis och Nina gjorde glass och så lite chips och dippa samt popcorn på det.
Förutom all mat hade vi väldigt trevligt, som vanligt, fast mitt mellersta barn var över trött och tappade fokus på att betee sig som ett normalt barn.
Imorse väckte måndag mig med en käftsmäll, vid bussen roade jag mig med att komma på bussen först. Alltid lika kul, där är två som åker samma buss som vill vara först och får smärre nervösa kollapser när de inte kommer på som nummer ett, jag brukar låta dem hållas men inte idag.
Ny vecka, nya utmaningar.
Vi var hos Nina och Peter i lördags, vi grillade korv och drack vin. Åt godis och Nina gjorde glass och så lite chips och dippa samt popcorn på det.
Förutom all mat hade vi väldigt trevligt, som vanligt, fast mitt mellersta barn var över trött och tappade fokus på att betee sig som ett normalt barn.
Imorse väckte måndag mig med en käftsmäll, vid bussen roade jag mig med att komma på bussen först. Alltid lika kul, där är två som åker samma buss som vill vara först och får smärre nervösa kollapser när de inte kommer på som nummer ett, jag brukar låta dem hållas men inte idag.
Ny vecka, nya utmaningar.
söndag 27 maj 2012
lördag 26 maj 2012
fredag 25 maj 2012
Torsdagen
Igår var det vilken torsdag som helst på jobb, inget särskilt spännande hände. Där var en episod på ett möte när det började pratas om spett som penetrerat saker och då kunde jag inte hålla mig för skratt, så snuskigt.
Sen gick jag hem, precis utanför mitt jobb genar jag över en gräsmatta med några små kullar på. Vid ena kullen ligger en man. Med näsan ner i gräset och ena armen utsträckt framför sig. Han såg död ut.
Jag tittade noga för att se någon rörelse eller andetag, nada. Och jag fortsatte gå och hoppades att någon annan skulle stanna och kolla honom. För jag vågade inte riktigt. Desstuom skulle jag med bussen ju.
När jag kommit en bit bort och ingen hade reagerat på mannen med näsan i gräset tog skuldkänslorna överhand. Tänk om han var skadad och jag bara lämnat honom där för att dö, vilken hemsk, hemsk människa jag är då.
Så jag började gå tillbaka. Och visste inte vad jag skulle göra. Tänk om han sov? Då skulle jag tränga mig på och det är ju pinsamt. Tänk om han blir arg. Man har ju hört hur det går till i Malmö, han hade gängmördat mig på en sekund.
Tänk om han var en knarkare? Det låg en Lidlpåse brevid honom, den är säkert full med knarkspurtor som han hugger i mig och knarkmördar mig för att jag sabbar hans tripp.
Och tänk om han är död!!! Det vore ju skitläskigt.
Jag tänkte att jag kunde gå dit, stanna på behörigt avstånd och sen kasta något på honom. I min väska hade jag en babymössa och...tamponger, perfekt!
Först ringde jag Denis för råd. Han tyckte att jag skulle vara försiktigt med knarkaren och ringa polisen. Men vad skulle jag säga till dem; "Det ligger en man på gräsmattan, han kanske sover men man vet aldrig, kan ni komma och titta?" Polisen hade dessutom fullt upp med döingen på Kirseberg,
Just som jag kom nära såg jag att knarkaren rörde ett ben. Dödsryck? Kom jag försent? Sen vände han sig om och såg ut att somna om.
Hallelulja, han levde och jag slapp kasta tamponger på honom.
Tänk om han varit död och jag hade stått där och kastat tamponger på honom. Vad respektöst av mig.
Sen gick jag hem, precis utanför mitt jobb genar jag över en gräsmatta med några små kullar på. Vid ena kullen ligger en man. Med näsan ner i gräset och ena armen utsträckt framför sig. Han såg död ut.
Jag tittade noga för att se någon rörelse eller andetag, nada. Och jag fortsatte gå och hoppades att någon annan skulle stanna och kolla honom. För jag vågade inte riktigt. Desstuom skulle jag med bussen ju.
När jag kommit en bit bort och ingen hade reagerat på mannen med näsan i gräset tog skuldkänslorna överhand. Tänk om han var skadad och jag bara lämnat honom där för att dö, vilken hemsk, hemsk människa jag är då.
Så jag började gå tillbaka. Och visste inte vad jag skulle göra. Tänk om han sov? Då skulle jag tränga mig på och det är ju pinsamt. Tänk om han blir arg. Man har ju hört hur det går till i Malmö, han hade gängmördat mig på en sekund.
Tänk om han var en knarkare? Det låg en Lidlpåse brevid honom, den är säkert full med knarkspurtor som han hugger i mig och knarkmördar mig för att jag sabbar hans tripp.
Och tänk om han är död!!! Det vore ju skitläskigt.
Jag tänkte att jag kunde gå dit, stanna på behörigt avstånd och sen kasta något på honom. I min väska hade jag en babymössa och...tamponger, perfekt!
Först ringde jag Denis för råd. Han tyckte att jag skulle vara försiktigt med knarkaren och ringa polisen. Men vad skulle jag säga till dem; "Det ligger en man på gräsmattan, han kanske sover men man vet aldrig, kan ni komma och titta?" Polisen hade dessutom fullt upp med döingen på Kirseberg,
Just som jag kom nära såg jag att knarkaren rörde ett ben. Dödsryck? Kom jag försent? Sen vände han sig om och såg ut att somna om.
Hallelulja, han levde och jag slapp kasta tamponger på honom.
Tänk om han varit död och jag hade stått där och kastat tamponger på honom. Vad respektöst av mig.
tisdag 22 maj 2012
Blandat
Det är sommarvarmt! Äntligen.
I lördags trodde vi det skulle vara sommarvarmt så vi planerade grillning at the Hartwigs och såg framför oss rosé i solen. Nu var det inte riktigt jättevarmt men solen glimmade till och grillade gjorde vi. Och spelade kubb, som somliga (Denis) förlorade två gånger.
I söndags åkte vi till Media Markt, för att vara tydlig nu så säger jag att vi åkte till Media Markt på Svågertorp, Denis hade redan i lördags varit på Media Markt Stora Bernstorp och i Lund. Vi vill köpa kamera, egentligen en Nikon men nu hade just Media Markt en Canon med något extra objektiv till ett toppen pris. Naturligtvis hade alla Media Markt "fått in ett för litet parti" men vi kunde ändå beställa en kamera som kommer om 10 dagar. När vi gjort beställningen och står där inne i affären så ser jag att Denis börjar svettas ymnigt i pannan.
Denis har nyss insett att kameran inte var vad han trodde, den har ingen bildstabilisator, Denis gillar inte när det inte blir som han tänkt sig.
Efter en del velande och samtal med flickan som sålde och löfte att få lämna tillbaka kameran om den inte är till belåtenhet så köpte vi den. Nu ska vi bara få hem den.
Nån som vet om vi klarar oss utan bildstabilisator?
I lördags trodde vi det skulle vara sommarvarmt så vi planerade grillning at the Hartwigs och såg framför oss rosé i solen. Nu var det inte riktigt jättevarmt men solen glimmade till och grillade gjorde vi. Och spelade kubb, som somliga (Denis) förlorade två gånger.
I söndags åkte vi till Media Markt, för att vara tydlig nu så säger jag att vi åkte till Media Markt på Svågertorp, Denis hade redan i lördags varit på Media Markt Stora Bernstorp och i Lund. Vi vill köpa kamera, egentligen en Nikon men nu hade just Media Markt en Canon med något extra objektiv till ett toppen pris. Naturligtvis hade alla Media Markt "fått in ett för litet parti" men vi kunde ändå beställa en kamera som kommer om 10 dagar. När vi gjort beställningen och står där inne i affären så ser jag att Denis börjar svettas ymnigt i pannan.
Denis har nyss insett att kameran inte var vad han trodde, den har ingen bildstabilisator, Denis gillar inte när det inte blir som han tänkt sig.
Efter en del velande och samtal med flickan som sålde och löfte att få lämna tillbaka kameran om den inte är till belåtenhet så köpte vi den. Nu ska vi bara få hem den.
Nån som vet om vi klarar oss utan bildstabilisator?
måndag 14 maj 2012
”It's just like 1989 all over again.”
Så sa Jordan och arenan fullkomlig exploderade.
Det går inte att beskriva eller förklara för någon som inte varit där. Som inte var där 1989 med flickrumsväggarna tapetserade med planscher som man fått från Okej eller från någon tysk ungdomstidning som man inte kunde läsa men man hade köpt för att det fanns bilder på dem i den. Om man inte samlade artiklar och intervjuver i en blå ringpärm som man vördade mer än livet självt.
Om man inte har suttit i sin säng i sitt rum och lyssnat om och om och om igen och drömt och önskat och längtatoch hoppats och trott. Då kan man inte förstå.
Om man inte kunde allt om dem, och det var det viktigaste man kunde lära sig. Om ens tankar inte kretsade runt dem 24/7, då kan man inte inse.
Om man faktist var hopplöst förälskad i nån av dem, och i sitt unga hjärta inser att man aldrig kommer att komma nära.
Och det är OK, ni behöver inte fatta. För mig var gårdagen så obeskrivligt stor. Jag får gåshud och tårar i ögonen när jag tänker på det nu så här dagen efter.
Jag sjöng, hoppade, dansade, viftade, klappade och skrek mig blå i huvudet. Igår var jag 12 igen.
Vi stod nästan längst fram, Nina och jag, ögonkontakts nära. Och visst hade vi ögonkontakt Nina? Visst såg de OSS bland alla 6000 på arenan? Visst?
När de sen gör små gångar genom publikhavet precis vid oss och Danny går förbi, förbi MIG och jag rör vid honom, HAN, som jag idoliserat i 25 år, då stannar hjärtat. Och man är nöjd med det.
Jag vill ha tillbaka igår. Jag vill ha tillbaka 1989.
Det går inte att beskriva eller förklara för någon som inte varit där. Som inte var där 1989 med flickrumsväggarna tapetserade med planscher som man fått från Okej eller från någon tysk ungdomstidning som man inte kunde läsa men man hade köpt för att det fanns bilder på dem i den. Om man inte samlade artiklar och intervjuver i en blå ringpärm som man vördade mer än livet självt.
Om man inte har suttit i sin säng i sitt rum och lyssnat om och om och om igen och drömt och önskat och längtatoch hoppats och trott. Då kan man inte förstå.
Om man inte kunde allt om dem, och det var det viktigaste man kunde lära sig. Om ens tankar inte kretsade runt dem 24/7, då kan man inte inse.
Om man faktist var hopplöst förälskad i nån av dem, och i sitt unga hjärta inser att man aldrig kommer att komma nära.
Och det är OK, ni behöver inte fatta. För mig var gårdagen så obeskrivligt stor. Jag får gåshud och tårar i ögonen när jag tänker på det nu så här dagen efter.
Jag sjöng, hoppade, dansade, viftade, klappade och skrek mig blå i huvudet. Igår var jag 12 igen.
Vi stod nästan längst fram, Nina och jag, ögonkontakts nära. Och visst hade vi ögonkontakt Nina? Visst såg de OSS bland alla 6000 på arenan? Visst?
När de sen gör små gångar genom publikhavet precis vid oss och Danny går förbi, förbi MIG och jag rör vid honom, HAN, som jag idoliserat i 25 år, då stannar hjärtat. Och man är nöjd med det.
Jag vill ha tillbaka igår. Jag vill ha tillbaka 1989.
söndag 13 maj 2012
lördag 12 maj 2012
fredag 11 maj 2012
Pyjamas
Idag var jag på väg ut genom dörren och till jobb iklädd mina pyjamasbyxor. Jag höll på att ta på mig jackan när jag insåg att de fortfarande var på.
"Jag kanske skulle ta på mig rätt byxor" säger jag varvid Denis säger:
"Ja, jag tänkte på det men sen tänkte jag; äh"
Äh?! Menar han att han tänkte låta mig gå till jobb i pyjamasbyxor som är så slitna att huden syns genom tyget? Så...omtänksamt av honom.
Äh.
"Jag kanske skulle ta på mig rätt byxor" säger jag varvid Denis säger:
"Ja, jag tänkte på det men sen tänkte jag; äh"
Äh?! Menar han att han tänkte låta mig gå till jobb i pyjamasbyxor som är så slitna att huden syns genom tyget? Så...omtänksamt av honom.
Äh.
torsdag 10 maj 2012
Hej bloggen, här är jag!
Oj vilken abstinens. Nu har jag jättemycket att berätta jue. Men om jag skulle skriva igen allt som hänt så hade det blivit skittrist för, handen på hjärtat, mitt liv är inte jättespännande.
Barn 1 och 3 fick vattkoppor nästan samtidigt och jag blev genast lite gladare av att ha ett jobb att gå till och få komma ut ur huset. Vi upptäckte Storas vattkoppor med tillhörande feber förra torsdagen, jag mötte upp högen på piratlekplatsen och hon var trött och tyckte allt var jobbigt och man tänkte och kanske sa lite grann att hon skulle skärpa sig lite. När hon kom hem hade hon feber, oups.
Men vattkopporna behandlade vår minsta värst, stackaren, men nu är de torra och snart ska väl ordningen vara återställd.
I lördags var jag på en trevlig möhippa för min svägerska, alltså min bonusbrorsars blivande fru. Nu på lördag är det bröllop och äntligen är jag klar med mitt klädval.
Carola har adopterat en liten flicka från sydafrika och hamnar genast i en stormvind (åh, herre min get vad fyndigt) när hon låter fläta in hårförlägningar på flickan. Men Carola vet att försvara sig och har en hel drös med fina förklarningar.
1. "Alla flickor vill vara prinsessor" - Eh, nej, det vill de inte Carola
2. "Jag har inte hittat någon saga där prinsessan har kort hår" - So what? Oftast är de dessutom blonda, ska vi bleka alla de döttrar med brunt/rött/svart/råttfärgat hår?
3 "Och det är ju så fint med långt, vågigt hår" - Så du menar att andra flickor, med kort och/eller rakt hår är fula då?
4. "I Sydafrika är det vanligt med hårförlägning, även på små flickor" - Ja, må så vara. I delar av Afrika är det vanligt med könsstympning av flickor.
Nej, Carola, att sätta hårförlägning på en liten flicka känns inte helt OK, min dotter vill gärna ha jättelångt hår, men det har hon inte och kommer aldrig att få för hennes hår har nog inte förmågan att bli så långt, men jag försöker lära henne att hon alltid duger som hon är. Alltid.
Barn 1 och 3 fick vattkoppor nästan samtidigt och jag blev genast lite gladare av att ha ett jobb att gå till och få komma ut ur huset. Vi upptäckte Storas vattkoppor med tillhörande feber förra torsdagen, jag mötte upp högen på piratlekplatsen och hon var trött och tyckte allt var jobbigt och man tänkte och kanske sa lite grann att hon skulle skärpa sig lite. När hon kom hem hade hon feber, oups.
Men vattkopporna behandlade vår minsta värst, stackaren, men nu är de torra och snart ska väl ordningen vara återställd.
I lördags var jag på en trevlig möhippa för min svägerska, alltså min bonusbrorsars blivande fru. Nu på lördag är det bröllop och äntligen är jag klar med mitt klädval.
Carola har adopterat en liten flicka från sydafrika och hamnar genast i en stormvind (åh, herre min get vad fyndigt) när hon låter fläta in hårförlägningar på flickan. Men Carola vet att försvara sig och har en hel drös med fina förklarningar.
1. "Alla flickor vill vara prinsessor" - Eh, nej, det vill de inte Carola
2. "Jag har inte hittat någon saga där prinsessan har kort hår" - So what? Oftast är de dessutom blonda, ska vi bleka alla de döttrar med brunt/rött/svart/råttfärgat hår?
3 "Och det är ju så fint med långt, vågigt hår" - Så du menar att andra flickor, med kort och/eller rakt hår är fula då?
4. "I Sydafrika är det vanligt med hårförlägning, även på små flickor" - Ja, må så vara. I delar av Afrika är det vanligt med könsstympning av flickor.
Nej, Carola, att sätta hårförlägning på en liten flicka känns inte helt OK, min dotter vill gärna ha jättelångt hår, men det har hon inte och kommer aldrig att få för hennes hår har nog inte förmågan att bli så långt, men jag försöker lära henne att hon alltid duger som hon är. Alltid.
lördag 5 maj 2012
onsdag 2 maj 2012
tisdag 1 maj 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)