Att bli uppraggad

På väg till bussen i Malmö. I mitt ena öga noterar jag en ful liten ljusblå bil som stannar. En ruta vevas ner. Jag lyssnar på musik. Mark Knopfler närmare bestämt. Jag vill inte bli störd. Killen i bilen verkar säga något till mig och vevar med sin arm åt mig att komma. "Amöba" tänker jag. "Han vill säkert veta hur man hittar någonstans, säkert till Grottan" Jag går fram, plockar motvilligt ut Mark ur mina öron. "Jaha" säger jag, tycker att jag låter lagom irriterad. "Jag såg dig där borta" säger han "Jaha?" säger jag "Jag undrar, kan jag få köra dig hem" Helt ärligt? Menar han att jag, 35 år gammal, verkligen tänker bli uppraggad av en pågaslarver i ljusblå bil? Brukar han ragga så här? Brukar det funka? "Det får du verkligen inte" säger jag och går och sätter mig och väntar på bussen. Sen slår det mig att han säkert bara vill råna mig på min datorväska jag bär med mig. Jefelunge. Han såg mig som ett lätt mål och tänkte rånmörda mig i sin fula bil. Så oförskämt. Denis ringer. Jag talar om att jag blivit raggad på, lite stolt må jag säga. Fast jag insett sanningen, för honom var jag bara ett lik med en stor, tung datorväska.