Idag har Cirkus Brajkovic bowlat

Hemkomst

I går kom Denis hem från Amerikat. Dock drygt 3 timmar försent så han missade första ultaljudet och fick inte se bebisen. Detta till min mammas stora lycka som fick följa med i hans ställe.

Denis var trött, lite tjurig och jet laggad. Men det var kul att få hem honom.

Bebisen mår finfint där inne i magen, och det var ju skönt att få veta.

Presenter!

Imorgon

I morgon kommer Denis hem! Äntligen! För att visa hur mycket jag uppskattar honom ska jag raka benen så att jag inte ser ut som trollet Ludenben. Kärlek.

"Ludenben var alltid arg, alltid hungrig som en varg"

Han ringde häromdagen och sa att de varit och handlat men att han inte fått tag i det jag ville ha, Converse. Sorg i mitt hjärta. Jag tittar på bilder och gråter en skvätt.

Pärlan bakom dramat

Pärlan

Igår kväll när jag tittade på handboll så hade Liten skittråkigt och var samtidigt väldigt trött. Han hittade en pärla som han stoppade i munnen.

"Stoppa inte den i munnen!" sa jag till honom, varvid han pillade in den i näsan.
"Var är den?" frågade jag honom samtidigt som Sverige såg ut att slå Kroatien men massor av bollar.
"Där!" svara Liten och pekar på sin högra näsborre.
"Men för fan!" svär jag.
"Fan" säger Liten.

Jag springer iväg och hämtar en servett
"Snyt dig!" säger jag och håller samtidigt för den tomma näsborren
Liten fräser men ingen pärla kommer ut. Den sitter rätt långt ner och jag känner att det bör inte vara något problem att få ut den.

Då petar han in den ännu längre i näsan.
"Men peta inte in den ännu mer för bövelen" säger jag.

Liten börjar gråta.

Jag hämtar min pincett men inser att det inte kommer att funka. Tips från Facebook som faller platt är näsfrida (har ingen men använder ett sugrör) och olja i näsan. Jag kittlar honom i andra näsborren för att locka fram en nysning. Inget hjälper. Mamma ringer och Liten beklagar sig för henne, sen somnar han sittandes i soffan med en grön, skimrande, pärla i näsan.

På morgonen provar jag "the parents kiss". Barnet läggs på rygg med huvudet lite lägre än kroppen, man håller för den fria näsborren och blåser hårt i munnen. Tanken är att objektet i näsan ska komma flygande ut och allt är frid och fröjd. Problemet med pärlor är att de har ett hål i mitten, så luften kommer förbi ändå. Dessutom gillar inte Liten behandlingen Jag ringer 1177 och blir hänvisad till Vårdcentralen, halleluja

Ringer prick klockan 08.00 och blir samtal nummer 4 för dagen. Det tar ändå 50 minuter att komma fram. Vad i helvete finns det att diskutera så länge i telefon?

Tanten vill väldigt gärna skicka oss direkt till Öron/näsa/hals på SUS. Jag tycker att de kan gott försöka först, så jag slipper krångla in mig och Pärlan till Lund. Så ett par timmar senare sitter jag och Pärlan i väntrummet. Pärlan leker med en ambulans när plötsligt:

"Atjooo!!!!" hörs Pärlan.
Ut genom hans lillan näsa hoppar en grön pärla!
"Kom pärlan ut?" frågar jag hoppfullt
"Jaaaaaaaaaaaaa" svara Pärlan
"Det var kuuuuul" säger han när vi lämnar VC, med pärlan i fickan.
"Hos doktor" förklarar han för att jag ska förstå
"Men du var ju aldrig hos doktorn" förklarar jag
"Ja, doktor" svara Pärlan

Handboll, kaffe, Cherry Garcia och SMS till Orlando

Orlando och Xbox

Det är fredag! Denis har åkt till Orlando, det känns inte så kul. Igår gick jag och la mig sent, kl 22.40, hela 40 minuter senare än vanligt. Anledning? Vi har fått låna nya spel till vår Xbox och vi var ju tvungna att spela lite.

Sen gick jag upp kl 05.00. Anledning? Denis skulle åka till Orlando och på sin väg från säng till ytterdörr så hann han väsnas så ofantligt mycket att jag tillslut likagärna kunde masa röven ur sängen och vinka av honom som en äkta hustru bör göra. Jag tror att han väsnades för att jag skulle komma upp och säga hej då, fast de skulle han aldrig erkänna.

Att Denis är i Orlando i nästan en vecka innebär:

• Jag måste lämna och hämta ungar på olika inrättningar. Jag kommer alltså senare till jobb än vanligt. Idag var ungarna ljuvliga och jag hoppas att hot om argmamma kan få dem att fortsätta på samma bana.
• Jag har all tjing på TV och Xbox! Jag behöver inte känna något dåligt samvete när min TV måndag ser ut så här: 19.00 Masterchef USA (iof slut nu) 20:00 Top Model 785 21:00 CSI NY.
• Jag måste inte bara laga middag utan även plocka undan resterna av den samma, något som brukar vara Mr Balkans lott i livet. Jag har däremot effektiviserat min matlagning till något jag kallar för; Halvfabrikatsveckan. Lika trist som det låter.

Jag hoppas att jag klara mig genom veckan och att den slutar med att Denis kommer hem med väskan full av gåvor till oss.

Felbladet

Från Aftonbladet:

Hund till attack mot småflickor

”De bets och fördes med ambulans till sjukhus”

Bet flickorna hunden? I självförsvar? Eller attackerade småflickorna först? Om flickorna bets, varför fick de åkta till sjukhuset?

24-24

Igår gick Cirkus Brajkovic på Handbolls-VM tillsammans. Serbien mötte Kroatien. Hat och inte så mycket kärlek.

På ena sidan stod Serbiens klack, mitt emot stod Kroatiens och båda tävlade om att låta mest kärlek till sitt eget lag och vara mest oförskämd mot andra sidan. Härligt. Alltså, ingen sarkasm, det var härligt. Snett under den serbiska klacken, på en annan läktare satt Cirkus Brajkovic och viftade tappert med flaggor, vi klappade och ropade. Det slutade 24-24. Antiklimax. Men vi slapp gå där ifrån med huvud som hänger i skam.

Precis brevid där vi satt finns en liten studio där Danmarks Television huserar. Jag fick se en (eller fler, inte fan vet jag hur de ser ut) dansk kändis. En fd landslagsspelare. Denis sa vad han heter, men det var svårt att uppfatta när det står några tusen serber och kroater kastar hat och kärlek om vartannat, men jag uppfattade det som Bösse, även om jag finner det osannolikt att han heter så.

Finast igår, förutom våra avkommor, dansken och algeriern som dansade arenan fram tillsammans i en liten fredshyllning.

Cirkus Brajkovic

Vi ska få vår tredje avkomma. Idag läser jag i Aftonbladet att 4 är det nya 3 (3 är sedan tidigare det nya 2) och att allt fler kändisar väljer att skaffa större barnaskaror.

Det är ju attans att vi aldrig lyckas vara trendiga, för 4 blir det inte (om det nu inte gömmer sig två avkommer där inne i skrivandets stund).

Malin Wollin, trebarnsmamma, beskriver sin familjesituation såhär: "Att ha tre barn är att ha ett zoo som aldrig någonsin kommer ut genom ytterdörren i tid. Barn som slåss och nyps i baksätet trots att man köpt en rymlig sjusitsbil för att de inte ska nå varandra."

Det låter ju lovande, vi som inte lyckas ta oss ut genom ytterdörren tillsammans utan gnäll, bråk och tannagnissel med två avkommer.

I min hjärna har jag sett det som att vi kommer att lyckas organisera och strukturera upp vårt liv till nr 3 anländer. Varför jag fått för mig det är en gåta, jag har trott det sedan innan Stora kom till jorden för drygt 6 år sedan. Vi har inte ens hängare i hallen i barnvänlig höjd, varvid alla ytterkläder ligger strösslade över golvet i en blöt symfoni.

Att sova i sin säng

Igår gick jag och la mig, som jag brukar, i vår säng. Avkommerna låg i sina egna sängar, för en gång skull. Efter ett tag märkte jag att jag låg ute på kanten, av gammal vana. Så jag flyttade både mig och kudden till mitten av min sida av sängen, sträckte ut mig och somnade.

Mitt i natten vaknade Liten, jag stapplade in och hämtade honom till vår säng. Helt plötsligt fann jag mig balanserandes på kanten igen och med ett ryck försvann mitt täcke.

Jag somnade om till tonerna av 'Livin on the edge' i mitt huvud.

När Linas Matkasse överdriver

Denna veckan ska vi använda en msk färskriven ingefära och då får
vi detta träd...

Denis har valt sin födelsedagsmat

VC

I morse ringde jag till vårdcentralen för att få en tid till Liten som verkar ha öroninflammation. Hahahahahaha...så kul var det. Först upptaget, sen kom jag till välkomstmeddelandet och valde 1 för rådgivning/tidsbokning och sen upplös en trevlig röst mig om att 'det är ovanligt många som ringer nu, försök igen senare'.

Jag har gett upp, han verkar rätt OK ändå.

Grattis * 36

Idag fyller min bättre hälft 36 långa år! Grattis!

Present från mig: två biljetter till "Det här var ju tråkigt" en stand-up show med David Batra. Nu har vi biljetter till massa kul, handbolls-VM och så detta.

Något som verkligen är tråkigt är att Stora vaknade med 40 graders feber. Mer VAB till mamma.

2011

Nytt år! Vi firade med tema: 'Snor, alvedon och mjukiskläder' hemma i soffan. Det var bättre än 2008 när vi hade tema: 'Vinterkräksjuka' men det var ju inte riktigt vad vi planerat.

Vi skulle först ha vänner hemma, goda vänner som vi alltid har väldigt trevligt med. Men så blev det inte. I stället satt vi i soffan och tittade på Sällskapsresan 2, Snowroller och funderade över om vi skulle åkta till akuten med Liten som nu haft feber i 6 dagar.

Vi bestämde att avvakta till idag och idag var han bättre till ungefär två timmar sen när febern kom tillbaka. Nåväl, ny bedömning i morgon.

Jag hoppas att ni hade en bra nyårsafton, det hade vi, trots allt.

God fortsättning och ett gott nytt fantastiskt 2011.