Igår var vi i stallet. Av vanligtvis 8 ryttare i gruppen var de endast 3 där, så de fick en ordentlig genomkörare av fröken och har nu gått från att enbart trava på fyrkanten till att trava snett igenom och rakt upp. Ni som ridit vet vad jag menar. Jag stod där i mitten och var så stolt över henne.
Liten hade varit hemma hos sin bästa kompis i hans nya hus och lekt. De har flyttat till en massa nya kvadratmetrar! Tänk vad härligt. Fast de hade färre kvadratmetrar än vad vi har innan flytten. Färre barn också. Åh kvadratmetrar.
När jag la mig igår (på soffan, lilla monstret sov i min säng) hade jag lite ont i min höft. Imorse när klockan ringde kunde jag inte resa mig upp. Ryggskott. Tillslut lyckades jag rulla av soffan och ner på golvet. Och på något sett lyckades jag resa mig upp, göra mig iordning och promenera till bussen på isbanan. Väl vid bussen satte jag mig ner och kände att detta gör rent för ont. Och så kunde jag inte resa mig igen.
Tack och lov var jag ensamdär när jag tvingade mig upp. Det är alltså himla synd om mig. Jag är på jobb nu för ryggen gör lika ont hemma som här. Tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar