"Bli inte stirrig nu, vi mår bra, men, vi har krockat"
Varvid jag blir hysterisk. Gråter och flåsar och försöker få in orden "vi mår bra" i hjärnan.
De har varit med i en liten serieolycka utan skadade. Nu har jag känt och klämt på Liten 1000 gånger, jag har snusat honom i nacken när jag la honom för kvällen, jag har fått bort otäcka tankar om vad som kunde ha hänt och jag har försäkrat mig om att han och hans pappa faktiskt mår bra.
Nu kan jag störa ihjäl mig på att bilen är rätt kvaddad, vår nya fina bil. Jag kan få stresskador på ögat av att försäkringsbolaget aldrig ringer tillbaka och på att vi inte tecknat tillägget i försäkringen som gett oss en ersättningsbil.
Men framförallt är jag tacksam för att de inte blev skadade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar