Var tiden tar vägen.

Det är svårt att hitta tid till bloggen. Tiden går åt att plocka undan, mata, byta blöja, söva, mysa och bara vänja oss vid att vara 5.

Minst har varit två varv till Ängelholm, och igår blev det en tur till Höör med restaurangbesök för att fira min mormor, Oma, hon fyllde 89 i tisdags. Hon tog det med ro, tillskillnad från sina syskon. Mest Liten, han var rätt odräglig och trotsig. Det är en förbrövlad tur att han är väldigt gullig och snäll den tid han inte trotsar.

Hon har hunnit träffa stora delar av släkten och en del vänner. Hon har vant sig vid sina syskon och hennes syskon har vant sig vid henne. Stora är helt tagen, hon vill hålla hela tiden, hon vill vara med på allt. Vi bör njuta av det för tiden kommer när allt vi kommer höra är "GÅÅÅÅÅÅ UT FRÅN MITT RUUUUUUM!!!!!"

Liten satt första morgonen tillsammans och åt frukost, Minst började skrika lite. Liten tittade på henne, sen på mig och sa: "Han låter?".

Nu har ett lugn lagt sig över huset, Minst sover i sin säng för första gången, Liten tittar på "I drömmarnas trädgård", Stora och Denis lagar Korv Stroganoff och jag tar lite tid och ger till bloggen. Och njuter av att vi har en lugn vardagsstund tillsammans.