Patiens

Det är söndag kväll, Denis spelar boll med Skrik och Panik i vardagsrummet som då också är kök/matrum/hall. Jag inser att det kommer att sluta i en hanbetmigslutaspottaslåintelillebrorihuvvetniärdumma kavalkad. Jag börjar därför spela Solitaire på datorn och minns plötsligt förr, när man kom hem till pappa och hittade honom framför datorn, whiskey i ett glas, askkoppen full med cigariller och ögonen rödsprängda och trötta, där hade han suttit i timmar och spelat Solitaire.

"Spelar du patiens pappa?"

Tystnad och sen:

"Jau, så jäuvla traudit"