Han är ljuvlig som en försommar morgon. Min son. Han är charmig och klok. Men han har lite svårt för utfyllnads verben och pluralis. Och R. Och lite annat.
Men.
Hans största språkliga problem, det som gör att många inte förstår honom, är enligt Anita att han har stor fantasi och ett långt minne. När man pratar om något associerar hans hjärna till något helt annat. Fantasin springer iväg. Anita visade en bild på en ritade bil, man såg tydligt en ratt. Liten började genast berätta en historia om Dora utforskaren och Swiper, tjuvräven. Swiper stal ratten i Doras mammas bil. Jag fattade, för jag har sett Dora med honom. Men Anita var lost.
Men det är väl inte så illa? Att ens största brist är en otrolig fantasi? Jag tycker nog inte det. Vi kan träna på verben och pluralis, men fantasin tänker jag inte träna bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar