För 8 år sedan, efter 1,5 dygn av smärta föddes hon. Vi hade aldrig känt på bebis innan och var förvirrade, vilsna förstagångsföräldrar. Hon vände vår värld upp och ner och vi är så tacksamma för det.
Jag vill alltid att hon ska veta att hon kan komma till oss. Att vi alltid kommer vara här. Jag inser att vi inte kan skydda henne från allt, hon kommer falla, hon kommer att förlora. Men jag hoppas att vi ger henne förstånd att förstå att smärta kommer och går. Jag hoppas att hon lever glatt och älskar hårt.
Jag hoppas att hon inser hur vacker hon är, på insida och utsida. Att hon lär sig sitt värde. Jag hoppas att hon vet hur mycket vi älskar henne. Att vi bär hennes leende med oss var vi än går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar