tisdag 24 augusti 2010

Abort

Det finns en community som heter Familjeliv. Där disskuteras allt mellan himmel och jord. Allt. Jag läser ofta, skriver aldrig, har inte kraften att tackla dessa puckon som samals ute cyberrymden.

Vissa rubriker är skrattretande "Är jag gravid månne?" testa ett old fashioned gravtest, why don't ya?

Andra är mer allvarliga och seriösa. Jag gillar ämnena under "Etik" och "Religon". Vem skapade jorden? Evolutionen, hittepå eller inte? Idag har jag läst lite aborttrådar. Dessa väcker starka reaktioner. Jag är för fria aborter, jag tycker inte abortgränsen ska sänkas. Jag tror på kvinnans rätt till sin egen kropp.

Jag förfäras över påhopp som "abort är mord" och dyl. Jag förundras över åsikten "förbjud aborter, fast om det är våldtäkt är det OK", vem fan har rätt att säga om mina skäl är giltiga eller inte? Hur kan man värna om livet (fostret, cellen) i vissa fall men inte i andra? Vaför är fostret i våldtäktsfallet mindre värt än fostret hos den unga mamman som struntade i skydd? Jag kan inte förstår det.

Ibland märker man att abortmotståndarna är kvinnor som av olika anledningar inte har kunnat bli med barn. Men min oönskade graviditet gör inte henne mer gravid. Jag tror att om möjligheten att ge bort sin graviditet till någon som önskade en hade funnits hade många tagit den. Men du blir inte gravid för att jag inte gör abort. Du är fortfarande barnlös. Hur tragiskt det än må vara.

Jag har läst om kvinnor som anser att om ett par blir gravida och kvinnan vill göra abort och mannen inte vill, så ska kvinnan tvingas föda barnen för att sedan lämna bort barnet till pappan. Helt absurt.

Kvinnor skriver att "om man låtit en man bestiga en får man ta konsekvenserna" man bara gapar, hur kan man uttrycka sig så 2010? En kvinna svarade: "jag är över 50 år och aldring någonsin har jag låtit en man bestiga mig, däremot har jag haft sex med flera". Word.Och tar man inte konsekvenserna när man gör en abort? Är inte det ett rätt moget sätt att hantera en situation som man känner att man inte klarar? Även om anledningen är att man just nu inte är redo, att ekonomin inte räcker till, att man inte älskar mannen som är pappa, att man är för ung, att man ska börja en utbildning, att kondomen sprack, att man glömde ett piller, att man helt enkel sket i skydd?

Förtjänar inte alla barn att födas önskade, älskade och efterlängtade?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar