Jag har misskött mina sysslor.

Stora när hon upptäcker en fläck på sina leggins:
"Mamma, jag sa ju till dig att tvätta mina kläder!"

Javisst, Fräulein Kommendant!

Stora och jag tittar på "Halv åtta hemma hos mig"

Somliga går med trasiga skor...

Vilken fantastisk morgon!

Jag var lite ängslig, inför denna morgon. Denis är iväg med jobb på Ystad Saltsjöbad. Och jag skulle väcka och få iväg barn till dagis/skola. Vilket Denis brukar prata om med lite skräck i rösten.

Men jävlar i lådan vad bra det gick! Liten var en solstråle (kompensation för gårdagens gåochläggasigutbrott?) och Stora var lika duktig och hjälpsam som alltid. Två glada, påklädda och nöjda barn levererades, Liten med matsäck och märkta kläder och Stora hade 8 minuter tillgodo till nu-är-du-försenad-och-får-ingen-frukost gränsen på fritids.

Jag hann med en tidigare buss och solen skiner och Sandy är på jobb igen. Ljuvligt!

Trots.

Liten är inne i värsta två-års trotsen. Alltså, värsta. Jag minns när Stora var där, och det är lika sjukt jobbigt med Liten. I en dryg, dryyyg, veckas tid vägrar han att gå och lägga sig. Vi försöker göra det snällt och roligt, men det slutar alltid på samma sätt. Han står där uppe och vrålar. Och det finns inget vi kan göra för att få honom att sluta.

Det tär, på honom och på oss. Energin tar snabbt slut och man reagerar som man inte ska och skäller som 5 ilskna hundar på honom och inte skriker han mindre för det.

Tips? Någon?

Jasså?!

Idag är Stora i Skrylle med skolan = matsäck. Förra veckan var hon i Helsingborg med skolan = matsäck. Liten har haft utflykt varje onsdag ett par veckor = matsäck.

Föräldramöten, gympapåsar, lappar, kom ihåg, ska de vara här på lovet?, planeringsdagar, familjeutflykter...det är kaos i min hjärna. Men ur kaos föddes kosmos, som de lärda säger.

Jag lagar pannkakor på löpande band, nästa matsäck blir en skorpa och ett par russin. Jag ska inte klaga, det är skitkul att de kommer ut och får se världen. Men förskola/skola får fan ursäkta om jag glömmer extra strumpor en dag eller ser frågande ut när de pratar om ännu en matsäck. Jag har ingen koll just nu. Sorry.

Om du var ett kom-ihåg, vore jag ett stort jävla frågetecken?

Att skyffla saker under mattan.

På tidigare bild föreställande min utsikt från jobb ser man en styck ödetomt. Här brukar diverse rotlösa typer samlas. Kreativa människor som skalar ledningar och bygger skateramper. Just nu önskar jag att ni kunde se mannen som står och skyfflar in ödetomtsjord i baksätet av sin bil. Inte i bagaget, i baksätet. Vad ska han med denna jord? Har han ett lik i baksätet och har missuppfattat hur man bäst gör sig av med lik?

Frågorna flockas som gamar runt ett....lik!

Nervös König?

Vi må vara en något lättstressad och ängslig släkt, men det här är ju löjligt.

A view from my window

Vem vill se ut över Västra hamnen när man kan ha min utsikt?

Tell me why, I don't like mondays...

Nu är det måndag, det betyder att helgen är slut, så jävla tradigt. I fredags hade Stora beställt Chili con carne till middag så jag lagade Chili, fast än jag själv inte är överförtjust i det, för jag är en sådan fin mamma. Tji fick jag när Stora inte ville äta för "det bränner på tungan". Det var inte ens speciellt starkt. Liten åt inte heller för han är trotsig.

Lördag, vi bestämde oss för att åka och handla lite kläder och presenter till kommande födelsedagar. Alla andra hade också fått lön och Liten bestämde sig för att riva H&M och jag stressvettades.
Stressen botade jag på kvällen när vi åt middag hos Svåger och Svägerska. Gott vin, god mat och barnen uppförde sig väldigt väl. Stort tack till Peter och Nina.
Jag rökte en cigg och kräktes när jag kom hem.

Söndag, Stora har gymnastik på söndag mellan 10.15-12. Ett par timmar där hon kan aktivera sig och lära sig hjula och slå volter. Lika lång tid för Liten att välta en gymnastiksal, brotta ner först Andy och sen Belle, bli övertrött och få mamma att vilja operera ut livmodern med en rostig skruvmejsel.

Åh, härliga måndag, som jag har saknat dig!

Härliga lördag!

Ain't no Sunshine when she's gone

Jag har en vän, Lina heter hon, som jag vill ta ett par rader att berätta om.

Lina och mina vägar korsades när vi båda började jobba på Sydkraft (E.ON nuförtiden) som konsulter. Året var 2002.

Lina är en sådan människa man bara träffar på en eller ett par gånger i livet. Fullständigt fantastisk. Omtänksam. Rolig. Intelligent. Och så underbart vacker. En människa att se upp till.

Jag kallar Lina för Sunshine, för det är så hon är, som solsken. Hur mörkt livet än må kännas så kommer hon som en solstråle.

Lina ska ut och segla med sin Johan, länge och långt. Jag så glad för hennes skull, att hon har hittat någon och att de tillsammans ska göra denna fantastiska resa. Att de vågar göra den. Samtidigt är jag ledsen, för att veta att hon inte längre sitter ett msn-meddelande bort känns tungt och rätt mörkt.

Men då får jag försöka komma ihåg mitt solsken.

Statens Järnvägar levererar

Igår kväll kom jag hem. I tid!!! Tåget rullade in på stationen ungefär i extakt rätt tid. Hallelulja, prisa Gud och allt vad det nu heter.

God morgon Kolmården

Kan inte klaga, nu är det dags för hotellfrulle och sen ska vi
teambuilda.

Usikt från hotellrummet

Michael Jackson har den

Eftersom min SMS-biljett till resan upp hade kommit vilse fick jag innan avresa gå in till SJs försäljningssälle på stationen och gå ett papper med stämpel på av en trevlig tösabit i kassan.

Väl på tåget kommer ung pojke konduktör (i fortsättningen kallad upk) och ber om min biljett. Jag lämnar fram mitt papper med stämpel på varvid följande ordväxling äger rum;
upk: Så du fick inte ut din biljett i automaten då?
Jag: nä, Michael Jackson har den!
Upk:.........????
Jag: alltså, han är från Indien.
Upk:.......eehhhh ok......

Jerry Joseph skickar mig ett meddelande

Idag, vid lunch, åker jag till Norrköping. Med jobb då alltså. Vi ska ha medarbetarseminarium. På Vildmarkshotellet. Det kan nog bli skoj.

Men för att komma till Norrköping måste man först transportera sig dit på Statens Järnvägar och det kan ju sluta precis hur illa som helst. Men nu ska vi inte oroa oss i onödan, SJ kanske håller tiden just idag!

Resan är ju då bokad via mitt jobb av en kollega. Igår fick jag ett meddelande på Facebook som löd: "Are you planning to travel from Malmö to Norrköping tomorrow? Seems like you gave my mobile number while booking. :-) Have a nice trip."

Detta var skickat från främlingen Jerry Joseph. Jag var ju tvungen att kolla upp Jerry på Fejjan och upptäcker att den brittiska tidningen Q har skrivit att Jerry är "Indias leading Jacko impersonator". Rätt coolt tycker jag.

Jag gillar olika

Gå med i kampanjen, tryck på länken nedan!






Vi gillar olika!

Håll i hatten och ratten

I lördags var vi hos min pappa och Agata på middag, helt utan någon speciell anledning. Det var trevlig, maten smakade himmelrike, Stora och Kusin S lekte, Liten och Kusin N slogs, vi hånade pappa och pappa lyssnade på "Skinnknuttarnas julafton" på min Fåne och var lyrisk, farmor och Göte hörde inte vad någon annan sa och jag drack vin. En helt vanlig middag hos Bosse.

När vi körde hem så hade vi helt plöstsligt hela familjen Rådjur framför bilen och fick bromsa sådär otrevligt och lilla flickan Rådjur fick hoppa undan för att inte hamna under vår bil.

"SHITIHELVETE!!!" skrek jag och slängde upp nävarna till munnen i fasa.
"Titta rådjur!" sa Denis.

Det är tur att det är Denis som kör.

Allianser och rasister

Igår var det val i Sverige, vilket jag tror (hoppas) att de flesta var väl medvetna om. Gick väl sådär, jag hade varit gladare om Alliansen tog majoritet, men men.

Mindre nöjd är jag med att Sverige Demokraterna fick 5,7%! Det är skandal. Till de omkring 330 156 personer som la sin röst på SD vill jag säga: försök se världen utanför er egen jefla dörr! Jag hoppas att jag inte känner en enda av er.

Nu ska jag gå och hänga mitt huvud i skam.

Liten tröttnar på mamma och kameran

Skogspromanad och val

Idag har vi städat, härligt.

Sen åkte vi till skogen för att plocka svamp, eller, vi åkte till skogen för att få komma ut i skogen, att hitta svamp (ätlig) hade bara varit en fin bonus. Vi hittade ingen svamp men den hära lilla filuren.

Sen åkte vi hem och valde och nu dricker vi vin, halva familjen då alltså, den yngre halvan "sover".

Ynglingen kom tillbaka

Kanin har kommit hem! Ynglingen kom nyss och meddelade att han funnit ägaren till kanin.
Kanin får komma hem till sin bur och några rätt så glada barn.
Jag känner mig lite grann som en hjälte, en kaninräddare, en helgräddare (föreställ er hemmet varifrån kanin rymt när de inser att kanin har rymt, ajajaj dessa tårar).
Vi, jag och mina grannar, förtjänar en medalj, en kaninräddarhelgenmedalj.

Fast jag måste tillägga att jag INTE uppskattar vad kanin gjorde i vår transportbur...och han bör skära ner på morötterna när urinet är så orange.

Kanin

Mitt på eftermiddagen ringer det på dörren. Vem kan det vara som kommer så här oanmäld? Kanske någon som ska berätta att vi vunnit en massa miljoner? Tjooohoooo, tänker jag, och öppnar dörren.
Utanför står en tonårig yngling, "är ni av med en kanin?"

"Neeej?" Svarar jag och sneglar mot kaninburen i vardagsrummet.
I den sitter lurviga Nicke och tittar tillbaka på mig med sina blåa ögon.

"Det sitter en kanin här utanför" säger ynglingen som jag förstår är en granne, hans mamma står utanför och tittar på kaninen. För en kanin är där, en rätt ung, rödlätt kanin.

Vi måste ju fånga kaninen, men den vill inte riktigt bli fångad. Smiter in under en bil och där ligger vi, två vuxna och en semi vuxen på knä med rövarna i friska luften och lockar med "komsi komsi lilla kaninen" och "här får du en morot". Kaninen låter sig varken luras eller charmas. Han sticker, till en annan grannes hushörna med staket.

Vi är lite listiga och jag får till slut tag i långöra och vi stoppar ner honom i vår transportbur. Vad gör vi nu? Grannen har också kanin men man kan inte bara sätta ihop två kaniner sådär, de kan slåss till en av dem dör, eller så sexar de och skaffar massor med nya kaniner.

Just nu är ynglingen på hitta-vilsen-kanins-ägares-uppdrag. Hoppas han lyckas, annars vet jag inte vad vi ska göra. Jag återkommer.

Att hitta träden bland all skog

Jag har utfört hushållets tråkigaste uppgift idag! "Har hon tömt septiktanken, månne" kanske ni tänker nu. Men icke. Jag har städat Stora och Litens rum! Detta utan alltför många svordomar och utbrott.

Det är så jävla störande att försöka få rätt på pärlor, glitter, pennor, klister och annan skit i Storas rum. Jag tror jag har dammsugit upp ett kilo pärlor, ändå märks det inte nämnvärt i hennes pärlsamlig.

Note to self, inga mer pärlor till Stora.

Litens rum är inte lika självplågande, ByggarBob saker här, bilar där. Klart. Han blev så glad över att se sitt golv och få rena lakan att han gick och la sig och somnade mitt i städandet, en helt gratis bonus till mamma!

Klappar mig själv på axeln och kan ta det lugnt i soffan resten av kvällen.

Håll för näsan

Vi var i Tyskland i helgen och jag håller på att skriva ett längre inlägg om resan, tills det är färdigt kan jag bjuda på en undran som dök upp två gånger under resan:

Hur fan kan man bo i Trelleborg? Det stinker!

Liten får ett utbrott

Nu har Liten vrålat i ganska exakt 40 min, sedan jag visade honom att han var tvungen att ta av sig ryggsäcken för att få på jackan. Han har haft händerna instuckna i munnen, tårarna trillar och så skriker han. Han vill inte vara arg, han vill inte vara sams. Han vill inget. Inte kramas, inte skoja, inte prata. Nada.

Jag föste honom framför mig hem från dagis, han vrålade, stannade vid brevlådan och vägrade gå in. Tvingade in vrålapan i huset. Då stod han där vid dörren och skrek som en arg varg.

Nu sitter han i sin säng och....ja, skriker.

Ibland är det verkligen härligt och upplyftande att vara mamma.

Till min mamma

Idag fyller min mamma 60 år! Vad skriver man om sin mamma en sådan här dag? Finns det ord som kan uttrycka vad jag känner? Jag har svårt att tro det.

Jag kan rabbla ord i all oändlighet men ändå inte nå fram till vad jag vill säga. Men jag vill att Mutti ska veta att allt hon gjort, allt hon stått ut med skulle man kunna säga, har gjort mig till den jag är (på gott och ont antar jag). Mutti har lärt mig att sätta familjen först och att man kan älska utan gränser. Att förlåta och gå vidare.

Vad jag vill ha sagt är: Mutti, jag älskar dig!

Mormor

Ni som känner mig vet att jag är en blygsam och försiktig människa. Gillar inte skryt, men jag vill bara säga att: Min mormor är bäst, hon är finast, lagar bäst mat och hennes kaffe är oslagbart!

Mormor Inga, du rockar!

Finbesök på Nobelvägen

Idag var Denis och Liten en snabb sväng på mitt jobb. Denis är hemma med Liten för det är planeringsdag på dagis. Liten gör sällan något obemärkt, han gillar att meddela sin närvaro genom att prata högt och gällt. Idag var han inte på jobb så länge så att han hann förstöra något. Inga kontorssaker och ingens nerver trasades sönder av min 2,5 åring. Fantastiskt. Han var rätt impad över våra hissar "Wooow", men det var nog det ända som var bra, eller, bananerna var också helt OK.

Mannen min köpte frukost och finlatte till mig, för han är sweet like that.

Today is the first day of the rest of our lives

Det har varit bröllop! Alessandro fick sin Sara och vise verca. En helt fantastisk dag. Och vi gjorde inte bort oss i kyrkan, det oroade mig som bestbitch, att göra fel och göra bort. Men allt gick finfint.

Middagen gick bra, talet gick bra och sen började vi dansa och det gick också bra.

Nu är det inte lika bra för jag dansade som vanligt lite för mycket. På alla håll och kanter. Jag gillar att dansa.

Jag har förlorat känslen i två tår, men vad gör det? Jag har ju åtta till och jag misstänker att känslen kommer tillbaka. Jag har träningsvärk i hela min kropp, speciellt utvala är vaderna och nacken. Det är jättejobbigt att gå. Och använda armarna.

Till det kära brudparet (vars kärlek nu är lite bättre och finare än alla andras, detta måste nämnas) vill jag bara säga: TACK!!! Tack för att vi fick vara med. Det var så sjukt kul och så mycket rock & roll. Nu väntar New York för er och jobb för mig och de flesta andra på festen. Tjohoo.

Gör om, gör rätt

Saker som hamnade på pappersåtervinningen idag:

• Reklam
• Öppnade kuvert
• Valsedlar från Sverige Demokraterna

Så nu kan det återvinnas och förhoppningsvis användas till något NYTTIGT nästa gång!

Var är vi påväg?

Jag har tittat på Sverige Demokraternas valvideo på youtube (tack tv4 för att ni valde att inte visa den) och jag äcklas av denna rasistiska idioti. Fy fan.

Larvig kunskap

Jag kan inte släppa larven! Så, jag har googlat och fått lära mig följande:

• Det är en Ligustersvärmarlarv
• Ligustersvärmaren är vår största nattfjäril (urk)
• Larven har ett svart/gult s.k. analhorn
• Larven kan bli upp till 11 cm lång, det tar 5-6 veckor
• Den förpuppas i en håla i marken och övervintrar i sin puppa för att kläckas och sprida skräck till våren
• Honan kan lägga upp till 200 ägg, låt oss hoppas att inte alla klarar sig för då blir vi invaderade av gigantiska nattfjärilar.