Lina och mina vägar korsades när vi båda började jobba på Sydkraft (E.ON nuförtiden) som konsulter. Året var 2002.
Lina är en sådan människa man bara träffar på en eller ett par gånger i livet. Fullständigt fantastisk. Omtänksam. Rolig. Intelligent. Och så underbart vacker. En människa att se upp till.
Jag kallar Lina för Sunshine, för det är så hon är, som solsken. Hur mörkt livet än må kännas så kommer hon som en solstråle.
Lina ska ut och segla med sin Johan, länge och långt. Jag så glad för hennes skull, att hon har hittat någon och att de tillsammans ska göra denna fantastiska resa. Att de vågar göra den. Samtidigt är jag ledsen, för att veta att hon inte längre sitter ett msn-meddelande bort känns tungt och rätt mörkt.
Men då får jag försöka komma ihåg mitt solsken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar