Det började med att Patrik Sjöberg släppte sin bok och avslöjade de övergrepp han utsatts för av sin tränare.
Nu har Pates mamma Birgitta uttalat sig, och jag citerar: ”Min eloge till Patrik för att han tagit bladet från munnen – även om det gör ont i mig! Jag borde ju ha förstått, jag borde ha satt stopp för denna relation. Eller kanske inte ändå...Trots all skit fick Patrik ett liv som idrottare på världselitnivå.”
Vad menar hon? Menar hon att övergreppen var ett pris värt att betala för att bli elitidrottare? Har man tappat fokus på vad som är viktigt då?
Jag fattar verkligen inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar