När verkligheten kommer och hugger en kniv i hjärtat

Idag var en stressig dag och barnen härjade och höll på. Jag fick inget gjort och var på dåligt humör.

Jag gick ut till kaninen för att kolla läget, jag tyckte inte han var sig själv igår när jag tog in honom efter lite utevistelse och innan idag när vi hade honom inne så var han inte sitt vanliga spattiga själv.

I buren satt Nicke i toaletten som han brukar. Men han rörde inte en fena. Jag sträckte in handen och klappade honom och lille Nicke trilla kull.

Stendöd.

Först gick jag in och ringde Denis:

Jag: "Nicke har dött!"
Denis: "Vilken Nicke?"

Sen inser Denis och blir förstörd.

Sen fick jag samla mig och tala om det för Stora.

Hon har inte sagt mycket, bara gråtit.

Jag berätta för Liten och han sa:

"Nicke måste vara fösikti, nu måste han åka doktor och få plåster!"

Jag fick förklara att det inte hjälper med plåster för Nicke.

Nu är Nicke begravd. Denis har tagit barnen till stranden för att plocka stenar till Nickes grav och jag tror Liten sammanfattade familjens känslor rätt bra när han sa:

"Jag älskar inte att Nicke dött"

R.I.P

Hanekulles Chess "Nicke"

Kudde efter

Kudde före

En dålig idé

Att åka till Ikea låter alltid som en bra idé på pappert, sen slutar det alltid med att man ber efter ett slut på plågorna någonstans vid garderoberna.

Igår åkte vi dit med alla barnen och åt frukost fast vi tog brunch istället. Sen skulle vi kolla lite och det var ett evigt tjatande och vill inte och vill.

Nu har vi handlat några måsten och behöver inte åka dit på ett tag, hoppas jag.

Sen gick jag och träffade Lee och fikade. När jag kom hem så hade Denis lagat en fantastisk middag, för att han är sweet like that.

Nu är det söndag morgon. Det är bara vi tjejer som är vakna. Minst har kräkts Stora i ansiktet. Stora brydde sig inte nämnvärt.

Sen ska jag och Stora sy kuddöverdrag, hoppas jag.

Som röv och trosa

Idag skulle Litens bästa vän följa med oss hem. Det var första gången som en kompis följde med hem från förskolan.

När jag hämtar Liten så vet man att där Sam är är Liten och vice verca. De hänger ihop som röv och trosa, eller ler och långhalm om man vill ha något mer lämpligt att säga.

Jag ringde Sams mamma igår för att bestämma om dagen och sen försökte jag förklara för Liten vad som skulle hända och det var en massa Jaaa och Neeeej och Jahaaaaa innan han slutligen fattade vad som skulle hända.

När jag hämtade idag träffade jag på grannflickan Emma som går på samma avdelning som Liten och Sam. Jag frågade henne om hon visste var Liten var, hon svarade med en axelryckning och sa: "Han är med Sam".

Chokerande!

Nu leker de mamma, pappa, barn där uppe. Sam är mamma och Liten är odräglig. Men de har kul. Jag vet inte hur det ser ut på ovanvåningen, jag vågar inte gå upp och titta. De viktiga är att de har kul.

Att fitta fast

Idag när jag skulle hämta Liten på förskolan passerar jag en främmande flicka varvid hon säger:

"Oj, jag trodde du var min mormor"

Oj.

Sen gick vi hem och Liten cyklade och säger:

"Åh, jag fitta fast"

Fitta är sitta, vad han ville ha sagt var att han satt fast.

Sen lämnade vi Stora hos en av bästa vännerna, Melissa, som igår trillade på skolgården med en annan vän på ryggen och bröt därför fallet med ansiktet istället för händerna. Melissas ansikte är skrapat, svullet och blått. Men tack och lov mår hon bra!

Just i detta nu är Liten uttråkad och daskar en slemmig leksaks ödla i ansiktet på mig.

Dags för får Komet träning och lite "gemensam tid".

Sen ska jag ta fram concealern och försöka se lite mindre ut som en mormor.

I'm with you!

Nu ska jag berätta vad jag gjorde för ett par veckor sedan. Som lycka på skiva släppte RHCP sin nya skiva den 30 augusti. Samma dag spelade de i Hemmaland och denna spelning visades på biografer runt om i världen.


Tanken och planen har varit att se de live när de kommer, men nu har de spelning i Stockholm och åka dit blir dyrt och krångligt. "Men Köpenhamn då?" så tänker säkert du nu, jo, men nu spelar de inte i Köpenhamn utan ute i obygden någonstans i Danmark.


Så biograf var bättre än inte alls tänke jag och Sandy. Jag tänkte att kanske skulle min stora lust att se dem dämpas efter bio spelningen.


Icke.


Vi gick dit, och fick vänta olidligt länge. Sen börjde de med en liten intervju. Åh, där satt de, på en liten rad och var ljuvliga. Jag har varit orolig för gitarristen John Frusicante hade slutat och ersatts av en liten påg som heter Josh Klinghoffer. Josh Klinghoffer är yngre än vad jag är. Och jag måste erkänna, briljant. Josh sjunger som en liten kvinna och man kan ibland, i vissa låtar, undra om RHCP möjligtvis skaffat sig en kör. Men det är lille Josh som tar ton.


Josh satt under en del av intervjun i en soffa tillsammans med Flea tror jag det var, eller var det Chad? Hursom, han satt där hopkrupen och såg smått autistisk ut och pratade med sin tunna lilla röst. Och jag ville bara sätta honom i mitt knä, hålla om honom och klappa honom på ryggen och tala om att allt kommer att bli bra.


Sen började spelningen och de spelade alla låtar på nya skivan och Sandy nöp mig i armen och jag ville vara där och fyllegubbarna på raden framför var obeskrivligt störiga men oh vilken spelning.


Nu ville jag se dem mer än någonsin, dels för att nya skivan är fantastisk, dels för att jag vill höra de gamla låtarna igen. De hann med två gamla på sin biospelning, Me and my friends och Give it away.


Mina favvolåtar från nya skivan? Vad kul att du frågar. De kommer här:


The Adventures of Rain Dance Maggie, Tic Toc I want to rock you like the 80's
Look Around, Hustle here, hustle there, hustle me bitch and you best beware
Dance, dance, dance, Say hello, it's safe to go
Happines loves company, Stop jumping 'cause we got something to say
Brendans death song, If I die before I get it done will you decide?


Jag skulle kunna fortsätta, men nu måste jag sätta stopp. Och nu säger jag som Mr.Kiedis gjorde på biospelningen:


I'm with you, I'm with you in the hourglass of love!

Don't rub my nose in your kantareller

I söndags fick jag ett mms från mamma, på bilden ser man ett berg av kantareller och meddelandet lyder att nu har hon och Leif, min morbror, varit i skogen hos mormor och morfar och plockat vars ett kilo kantareller.

Jag besvarade med en svordom. En minut senare ringer luren.

"Katrin, du svär!" hör jag mamma i andra änden. Jepp, det är det jag gör bäst.

Nu vill jag veta var de hittat den förbannade svampen som även innehöll trattkantareller. Och naturligtvis hade de hittat den där jag också letade men då fanns där ingen jefla svamp.

Och Leif, den lilla svampfinnaren, hade plockat ett kilo eller så till mormor och morfar för "han har ju så mycket hemma redan"

Sol och dess baksidor

Det är en solig september eftermiddag, solen flödar in genom våra stora fönster. Vilket leder till att här blir sketa varm och, än värre, varje dammkorn syns. Dammtussarna ligger där som stora berg. Nu är det inte heller så att vi är extremt skitiga och aldrig städar, Denis städa noga i lördags.

Men det är snart en vecka sedan och vi skulle behöva dammsuga varje dag.

Nåväl, jag struntar i dammet för ett tag och går ut till skrik och panik som spelar boll ute på gatan. Nu kommer grannfrun ut. Och ser oförskämt fräsch ut. Hon är sångerska och ska på ett gig. Det låter så spännande och hippt. Och hon är så oförskämt fräsch, trots sin förkylning. Jag å andra sidan är iförd en frisyr som Stora gjorde på mig när vi lekte frisörsalong, hon kletade dessutom läppglans på mina läppar och runt stora delar av mitt ansikte. Jag ser ut som en retarderad mullvad.

Jag har inte heller något gigg att skynda till. Däremot har Minst skitit i blöjan. Så jag har ju något att göra.

En härlig höstdag i Hålan

Tack föräldrautbildningen Komet?

"Mamma sa att om jag pussade dig så blir du glad"

Så sa han och sen pussade han sin syster istället för att dänga något hårt i skallen på henne när hon inte delade med sig av datorn.

Min kärlek

Jag ska hämta Liten, de är ute och leker på gården. Han är täckt
av lera.

De är några killar som leker krig, Liten pekar med en pinne och
skriker "pang,pang" och "bakugan", de är vilda pojkar.

När vi ska gå tar han min hand och går sidan om mig. Plötsligt
ropar han "Stanna!", han slänger sig ner på marken och plockar upp
något.

"Titta en blomma" säger han och visar mig.

"Den är gullig!"

Och så skuttar han iväg genom vattenpölarna med solsken i blicken.

En helg i september

Helgen har jag inte nämnt, så det tänkte jag göra nu.

I måndags eller tisdags sa Denis: "jag har sagt att jag ska på kräftskiva på fredag va?"

Svar: "Nej"

Så istället för att sitta hemma och uggla med barnen tog jag med dem till min mamma och Hans.

Först tog vi bussen till Lund, vi hade gott om tid för min tanke var att vi skulle fika och ha det lite mysigt innan tåget gick. Mina barn hade fikat färdigt på 5 minuter och sen fick vi vänta på tåget och de blev uttråkade och jag började svettas på märkliga ställen när jag försökte förhindra dem från att bli påkörda av X2000.

När tåget kom satt det fullt med på sätena där man kan ha väskor och barnvagnar och skit, fast de hade inget alls, bara sina rövar. Då väste jag argt och torkade svetten ur pannan och så flyttade några sina rövar till lediga säten i en annan del av vagnen och jag trykte ner mina ungar i sätena.

När vi tillslut kom fram till Villa Solsta fick barnen fnatt av glädje, det var längesen vi hälsade på.

Barnen somnade sent och Liten vaknade tidigt. Jag tog en promenad upp till nya torget och lät dem leka och sprang på min moster som kom med de bästa nyheterna ever. Min kusin var nere från Stockholm med man och liten nykläckt bebis.

Denis skulle komme klockan 14 men ringde och sa att han skulle skynda sig och kom klockan 16. Fast när jag kom hem var nedre delen av huset städat så han är ursäktad.

Liten ritade sig överallt med en penna. Sen kom gäster och vi firade mamma som fyllt 61, hipp hipp hurra.

Allt var bra och sen tog dagen slut och det blev äntligen söndag och jag fick gå hem till min morbror Leif och träffa båda mina kusiner med respektive och underbara lilla perfekta lilla kusinbarn.

Hon är fullkomligt ljuvlig och det är bara en månad mellan Minst och henne, mellan hennes mamma och mig är det hela tre månader.

Min kusin var en av mina bästa vänner, vi har gjort mycket tillsammans och när vi gick på högstadiet och ibland var sjuka samtidigt ringde vi varandra och pratade och tittade på Laverne och Shirley tillsammans.

Sen åkte vi hem och möttes av fina Lee som kom med lite bebis leksaker till Minst.

Morgon

Minst lät mig sova hela natten fram till klockan halv 6. Nu är hon ny
äten och ny bajsad och på strålande humör.

Jag passar på att dricka en kopp kaffe och läsa tidningen i lugn och
ro innan horderna kommer upp och ska motas ut genom dörren.

Det räcker nu

Jag ligger i sängen och läser för barnen. Jag har alla tre i vår säng, Denis har smitit på träning så Minst får hänga med de stora. Vi läser Den vilda bebi resan och ändrar alla bebin till Litens namn. Stora myser mest med Minst, de samtalar om stort och smått när Stora plötsligt säger. "Det räcker med barn nu mamma" Jag tycker det låter som jag trökt ut 24 ungar ur mitt sköte. Men jag ger henne rätt, det räcker nog nu?

Orkar inte

Han fick inte ner hela sin överflödiga taco och lämnade lite

Tacos

Liten är en återhållsam taco ätare.

Tar alla barn och drar till Höör

The gift that keeps on giving

Stora har en kompis med hem från skolan, Melissa heter hon. Hon kommer in genom dörren följer Storas exempel och slänger jacka, skor, cykelhjälm och väska i en stor hög.

Sen ser hon sig omkring och säger "Vad stökigt här är!"

Tack, Melissa.

Senare, när jag sitter och försöker få Minst att somna kommer Liten ner för trappan.

"Vaffö hau du den?" säger han och pekar på mig
"Tröjan?" undrar jag
"mmmm jau gilla inte den, den e tååååkig" svarar han.

Tack, Liten.

Sen visar det sig att han bajsat i byxan och jeflar i lådan vad mycket bajs! Uppdrag rengöring kan liknas vid Pojken med Guldbyxorna, ni vet den scenen när han liksom bara sitter och drar upp tior ur fickan i sömne och hela rummet är fullt av sedlar.

Enda skillnaden då är att jag drar fram våtservett efter våtservett med bajs på. Det var bajs på både längden och tvären.

Så, vad har ni gjort idag?

Nästa gång

Nästa gång Denis kommer hem och ger mig vad-har-du-gjort-hela-dagen-medan-jag-har-jobbat min så kan jag svara: vet du hur lång tid det tar att städa upp 1,5 liter äppeljuice som runnit över boret ner på stolar och golv?

Och, nä, han kom inte hem med blommor i fredags.

17.35

Saker jag tänker när mannen är sen hem och barnen är sjövilda:

You better bring home flowers.

Han bajsade inte

Inte just då iallafall.

Lite senare springer jag som en skållad råtta, tvätt ska hängas, saker plockas undan, jag göras iordning.

Jag ska på en kurs som kommunen håller i, i förälraskap. Jisses.

Köket ser ut som om alla kökskåp kräks ut sitt innehåll över köksbänken och det har stängt bort till köksbordet.

Jag går in på toa för att göra ett försök att inte se ut som det vrak jag känner mig som. Deo, smink, håret i snabb svans. Hittar kläder på toaletten som får duga.

Nu vrålar Minst som om jag övergivit henne i en soptunna. Rusar ut till henne.

Liten står borta vid ett fönster och ser mystisk ut.

"Har du bajsat?"

"Hihihi jaaaaaaaaa" blir svaret.

Minst vrålar ännu lite högre. Han får stå där med tollen i byxan medan jag ger den lilla mat.

Jag misstänker att jag luktar svett, men bajslukten döljer det. Men det gör den ju (förhoppningsvis) inte sen, på kursen, bland människor jag inte känner.

Minst har ätit färdigt. Dags att reda ut bajskaoset.

Då ringer telefonen. Finns det något värre än när luren ringer när du ABSOLUT inte har tid och lust att svara?

"Sluta ring för faaaaan!" svär jag och lägger på minnet att inte berätta det på föräldrautbildningen.

Jag ligger på alla fyra

och torkar fil och flingor från golvet när jag ser att Liten tar sig för rumpan.

"Bajsar du?" frågar jag
"Nej" svarar han "jag bajsar"

Åh, ge mig styrka.

Varför det alltid är stökigt

Jag: "Hur hände det?"
Stora: "Den bara, liksom, trillade!"

Vad jag gör en vanlig eftermiddag

Klockan är runt tre en onsdag eftermiddag, det betyder att alla barnen är hemma. Stora och Liten är hungriga så jag ska laga mat. Lägger in laxen i ugnen och kokar potatisen. Dukar och fixar sås och ärtor. Laxen är strax färdig.

Nu vaknar Minst och är avgrunds hungrig, hon skriker som om hon håller på att dö svältdöden där och då. Sätter mig i soffan och matar henne medans jag försöker avstyra ett bråk om kontrollen till X-boxen. Minst somnar om.

Sätter fram maten och lägger upp, skalar Litens potatis eftersom potatisskal är "eckli".

"Jag vill ha majs" deklarerar Liten och öser upp ärtor på tallriken. Stora hånar honom för att han inte vet skillnaden och Liten blir arg, han blänger på henne och förklarar för mig att hon inte är hans syster.

Jag börjar äta och tittar på honom, han tittar drömskt ut i luften.

"Är du trött?" undrar jag, samtidigt som det låter som det börjat ösregna igen.

Liten har kissat på sig.

Ut med ungen i duschen. "INTE TVÄTTA HÅÅÅÅRET" låter han. Medan hans står där och tvålar in sig torkar jag upp kiss från golv och stol.

När jag kommer in i badrummet igen sprutar han ner mig med duschen, bara för att han kan. Nu vill han inte äta mer, han har inte tagit en tugga.

Min mat är kall och laxen är torr eftersom den var innen i ugnen för länge eftersom Minst skrek. Men jag är hungrig och börjar åter äta.

Då vaknar Minst och är sådär dödshugrig igen.

Ger upp. Sätter mig i soffan och ger henne mat, igen.

Liten vill se film, jag läser upp alla filmer vi har men ingen passar men han ska se en av dem men ingen av dem.

Slänger trånande blickar på BiB:en.

Blir arg på Liten för att han är så förbrövlat störig.

Liten somnar i soffan, jag ger mig själv en mental high five.

Minst somnar på mig.

Jag somnar.

Vaknar nästan prick klockan 17 och inser att jag inte plockat undan och snart kommer mannen hem och kommer att titta på röran men en men-jag-städade-här-igår-när-du-var-på-roligheter-vad-fan-gör-du-hela-dagarna-när-jag-jobbar min. Satan.

Ger upp och sitter kvar i soffan.