måndag 26 september 2011

När verkligheten kommer och hugger en kniv i hjärtat

Idag var en stressig dag och barnen härjade och höll på. Jag fick inget gjort och var på dåligt humör.

Jag gick ut till kaninen för att kolla läget, jag tyckte inte han var sig själv igår när jag tog in honom efter lite utevistelse och innan idag när vi hade honom inne så var han inte sitt vanliga spattiga själv.

I buren satt Nicke i toaletten som han brukar. Men han rörde inte en fena. Jag sträckte in handen och klappade honom och lille Nicke trilla kull.

Stendöd.

Först gick jag in och ringde Denis:

Jag: "Nicke har dött!"
Denis: "Vilken Nicke?"

Sen inser Denis och blir förstörd.

Sen fick jag samla mig och tala om det för Stora.

Hon har inte sagt mycket, bara gråtit.

Jag berätta för Liten och han sa:

"Nicke måste vara fösikti, nu måste han åka doktor och få plåster!"

Jag fick förklara att det inte hjälper med plåster för Nicke.

Nu är Nicke begravd. Denis har tagit barnen till stranden för att plocka stenar till Nickes grav och jag tror Liten sammanfattade familjens känslor rätt bra när han sa:

"Jag älskar inte att Nicke dött"

R.I.P

Hanekulles Chess "Nicke"


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar