Att prata med Stora när hon blir på sitt jag-tror-jag-är-äldre-än-vad-jag-verkligen-är humör är ungefär lika kul som att peta ut sin hjärna genom höger näsborre med en grillgaffel, alltså inte alls.
Vi är ute i vår pyttelilla trädgård, hon, jag och Liten. Vi har nyss planterat små fröbägare som man får när man köper Danonino kvarg, jag har alltså varit pedagogisk och underhållande en stund. Nu håller jag på att ta ner tvätten från torkvindan, Liten leker matlagningstävling i sandlådan och Stora blir 14.
Hon ska vara med lillebror och leka säger hon och börjar genast ändra hela hans lek och bestämma vad han ska göra. Liten ser lätt stressad ut eftersom han ju mitt i matlagningstävlingen och ligger dessutom bra till med sin vegetariska anrättning med grus, sand och gräs.
Jag ber Stora att inte förstöra hans lek utan leka med honom istället.
"Ameh, åååhhh" låter hon och klampar mot dörren "Jag går till framsidan, för här är det ju jättetrevligt" säger hon med rösten drypande av sarkasm.
På väg till framsidan sparkar hon till kläder som jag just vikt, alltså min nytvättade sablars tvätt.
"Sparka inte på tvätten, lägg tillbaka den där den låg innan du kom och var arg" säger jag åt henne med min stränga mamma röst, den som kommer innan jag börjar skrika.
"Åh, oh, herreguuuud tvätt som flyttas, vad spännande!" säger ungjäklen, sen tittar hon på mig, ser min blick, lägger snabbt tillbaka kläderna och försvinner in i huset med ett åskmoln.
Var tog min lilla flicka vägen? Hon kommer tillbaka igen, 5 minuter senare. 14 åringen verkar ha time out på hennes rum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar