Ninananinana

Dagens boktips, ännu en kan-inte-lägga-ifrån-mig bok. Reginald Hill är ju mannen bakom de fantastiska böckerna om Dalziel och Pascoe, så när jag såg denna trodde jag att det var en ny i serien .

Sen kom jag hem med den och insåg att så icke var fallet och tänkte "Ajdå".

Men jisses, Reginald gör mig inte besviken! Mamma, du måste läsa!

Flickan och förskolan

Nu har det gått ett par veckor sedan den minsta skolades in på förskolan och blev stor. Det har gått bra, hon har gråtit när Denis lämnar henne men det går över direkt. Sen lallar hon sig igenom dagen och går och säger "Rajrajraj rullerullerulle" hela dagarna och ingen fattar vad hon menar men hon är glad ändå.

Och när hon hämtas blir hon glad och följer glatt med.

Men inte idag. Idag hade det regnat. Det var stora lerpölar på gården och där satt hon och petade när jag kom. Och under tiden jag pratade med fröken om dagen hällde hon lera över sina galoninklädda små ben. Och skrattade och skvätte lera i sitt ansikte och skrattade igen.

Och när det var dags att gå ville hon ICKE lämna leran. Sur blev hon. Skrek när jag bar iväg med henne under armen. Sen såg hon ett löv på cykelbanan och allt det sura gick över. "Rajraj?" sa hon och följde med mig hem.

Jag är sjuk

Och har hittat en bok som är svår att lägga ifrån sig.

Dessutom...

...är jag förkyld och rent bedrövlig. Det är så så synd om mig.

Löss och virusinfektioner, det är allt de släpar hem från skolor och förskolor. Skulle de inte kunna komma hem med en lottovinst någon gång, eller varför inte en guldklimp?

Om lössen

Jag upptäckte lössen, de små jävlarna, igår kväll när jag borstade Storas hår (borsten ska nu brännas på bål). De kröp omkring där uppe och såg ut att ha ett rätt bra liv.

Klockan var nu ca 18.30. Först får vi lite lätt panik och ville raka av henne håret. Vi lugnar ner oss och gör det man alltid gör när man hamnar i situationer man känner att man inte riktigt kan hantera. Vi googlade.

Sen kollades mitt hår och det var klart att där var äckel, jag och Stora delar borste. Liten hade två, tre stycken. Nu kom nästa problem. Apotek. Med avlusningsmedel. I Hålan var ju allt stängt. I Lund kunde jag inte hitta något kvällsöppet? Kan det stämma?

Dessutom hade vi druckit öl till maten och kanske en liten drink. Så Denis kunde inte köra bil. Så när klockan är 19.10 lämnar jag huset för att åka buss till Malmö och apoteket vid Entré. Jag är framme strax efter åtta, sliter upp apoteks dörren och skyndar fram till första bästa apotekare och väser: "Jag vill ha allt ni har mot löss".

För nu var det krig. Apotekskvinnan hjälper mig och jag går tillbaka till busshållsplatsen.Nu är det 40 minuters väntan innan bussen går tillbaka till Hålan. För att fördriva tiden lyssnar jag på "Det" på ljudbok (ett ämne att återkomma till vid ett senare tillfälle) och blir antastade av uteliggare.

Sen hem, snabb promenad genom Hålan och hem till väntande barn som icke fick somna innan de var avlusade. Nu var klockan 21.30. Har jag förresten berättat att Liten hatar tvätta håret? Oj, vad kul vi hade det. Nu måste jag in till BR och köpa en leksak till honom. Muta, oja.

Nu ska vi vara lusfria enligt bruksanvisningen på förpackningen. Jag är inte helt övertygad. Men vi ska luskamma hemma ikväll igen för att se så de verkligen är borta. Äckliga, äckliga djur.

Oväntat besök

Kvällen fick ett tråkigt och oväntat avslut när vi upptäckte löss i först Storas och sen mitt och Litens hår. Vi är nu avlusade, hoppas jag.

En högst okoordinerad uppvärmning

På Staffanstorps Gymnastik Förening, grupp 03/04

Tänk att ha tvillingar!

Det är lördag kväll just nu,  och jag ska vara ärlig och säga att jag druckit ett par (4) glas vin. Idag är vi Love vakter. Vi passar alltså Love, en av Litens bästa vänner. Hans föräldrar ska på ett partaj som av inbjudan att döma kommer att go down in history.

Men nu var det ju inte vi som skulle dit. Jag är inte bitter.

Love är här och de har verkligen jättekul, när de inte bråkar. Tänka att ha tvillingar! GAH!

Vi hyrde film. Piraterna. Den verkar kul. Jag har mest druckit vin.

Om natten

Nu ska jag berätta en sak. När man har barn sover man dåligt. Det var det. Vår minsta är väl den som varit svårast med sovandet av alla tre. De andra två sov hela natten vid 4 månader. Minst var 10 månader? Det var i alla fall precis när jag börjat jobba igen. Naturligtvis.

Men nu har något hänt. Hon vaknar gärna ofta, somnar förvisso om igen om vi tar henne till vår säng. Men väl där är det ett sabla farande hit och dit. Det vänds och vrids och kryps omkring.

Man ligger där och sover. Klockan kanske är 03.30 på ett ungefär när helt plöstligt: SMACK. Barnfot i ansiktet. Och innan man hinner reagera: SMACK. Fot nummer två. Va fan. Sen knökar hon upp sin kissblöja under näsan på en och kanske fiser. Sen ålar hon vidare genom natten och jag är vaken och ska UPP OM TVÅ TIMMAR!

Och så undrar folk varför man inte orkar se hela Dallas. Jag har gått ut till soffan någon natt, men nu kommer en ny bit information till er: Man sover inte lika bra i soffan. I soffan ska man somna till Dallas innan klockan slagit 22.00. Då är soffan ypperlig. Men inte hela natten sova. Och så ligger man då där och tänker att en och en halv timmes sömn ska man nog kunna klämma ut innan klockan ringer. Då, precis då, tycker marsvinen att de ska försöka slita ner sin förbannade vattenflaska. För i helvete!

Jag är så väldigt trött.

Frånvaro

Så, så dålig på att uppdatera. Fy mig. Och inget bra att skylla på mer än att jag varit så förbannat trött.

Helgen som gick var så trevlig. På lördagen kom Hartwigs på kräftskiva i miniformat. Rikard dök upp lite senare. Vi åt och drack och åt. Och drack.

Jag fick en flaska Bacardi Torched Cherry. Blanda den med Coca Cola och du får en drink som smakar Dr Pepper. Åh vilken lycka.



På söndagen åkte jag och Stora med BästasteBästaVännen och Anneli till Tosselilla. Vi badade och jag och Anneli åkte vattenrutchkanor av bara fan. Strålande sol och massa skoj. Flickorna fick en fin avslutning på sommarlovet.

Nu börjar vardagen. På riktigt. Snart alltså. Denis är fortfarande ledig och barnen får en mjukstart i skola/fritids/förskola. Den minsta har insett att vi faktiskt lämnar henne på förskolan, länge. Och har börjat protesera. Med tårar. Det är därför det är Denis som skolar in och inte jag.

Nu är det snart dags för mig att åka in till stan och träffa Soffi, det var rent för länge sedan.

Roquefortpaj i mini format

Kola

Nu ska det bakas banoffe pie!

Idyll rakt in i hjärtat

Om vi någonsin köper hus igen vill jag bor HÄR!

Den har gått ur tiden

Vår kaffekokare har gått i tu. Igår ville den inte brygga mer än två snåla koppar, sen slutade den försöka. Nu tänker jag att Moccamaster faktiskt har 5-års garanti och det har inte gått 5 år riktigt än. Men. Men. Gratantin utgår om kokaren är igenkalkad och jag misstänker att vi inte kalkat av den tillräckligt ofta. Vi har dessutom haft kalkrikt vatten från Ringsjön under två år. Attans.

Att lämna henne

Minst har påbörjat sin inskolning, den började lite lätt i måndags med en timmes besök och redan igår var hon där 9-14. Denis var med hela dagen. Och hon sov alltså där, på förskolan. Min bebis.

Hur gick det här till? Hur i helsike kan det vara dags redan. Jag är absolut inte alls redo, inte alls.

Men för henne har det gått bra, hon skrattar och tittar och äter sand.

Igår åkte vi till stranden när jag kom hem från jobb. Där åt hon ännu mer sand. Det var en härlig kväll med härliga vänner. Och jag kunde låtsas att vi fortfarande hade semster och Minst inte alls börjat på förskolan.

OS-final

Sveriges handbollsherrar har tagit sig till OS-final, det är ljuvligt och roligt och nervöst.

Just i detta nu sitter två kroatiska herrar i min soffa och säger ord på kroatiska som inte är för unga öron.  Blir det Kroatien-Sverige i final? Blir det ett nytt kallt krig, koncentrerat till Skråvägen i Hålan?

Lite, lite semester sammanfattning

Jag är så lat, så lat. Men det är så mycket från semestern som jag vill berätta.

Vägen ner gick jättebra, med tanke på att barnen inte är vana vid att bila och sträckan ändå är 190 mil. Det gick åt en hel del majskrokar och ännu fler kex för att inte Minst skulle vråla för mycket. Men vi kom fram till Zadar med vettet i någerlunda behåll.

Väl där tog det nog 5 minuter innan barnen hade hittat sina vattenpistoler från förra gången vi var där och blött ner sig totalt. Men med tanke på att vi åkt från 15 grader till 35, vem kan klandra dem?

En tur till stranden hann vi också med denna första dag.

Men låt mig snabbt sammanfatta: det var varmt, väldigt varmt, så varmt att när det regnade i två dagar var det välsignat. Vi njöt och badade och njöt. Stora ser ut som en pepparkaka, trots spf 50.

Drinkar är billiga i Kroatien, likaså mat och annan alkoholhaltig dryck. Ljuvligt.

Det finns krabbor i Kroatien och de knips.

Pag är mitt nya favvo ställe, ser ut som månen men känns som himmeln.

Vi åkte till Split och såg Hajduk möta Skonto. Hajduk har världens äldsta klack. De är högljuda, engagerade och roliga att titta på. Ramsa efter ramsa. "Så trevligt" tänkte jag och log. "De sjunger att de ska döda Zagreb folk" säger Denis. Att de nu mötte ett gäng med pojkar från Riga som inte hade mycket med Zagreb att göra verkade inte bekymra klacken nämnvärt mycket, tydligen är varje dag en bra dag att hata Zagreb och man bör ta varje tillfälle i akt att förkunna detta.

Hajduk vann med 2-0.

Vi var borta i 4 veckor och under denna period tyckte fyra av våra närmsta vänner att det var läge att trycka ut avkommor till höger och vänster. Robban och Ylva, grattis till Rebecka, jag längtar efter att få träffa henne, och er!

Mats och Jenny, grattis till underbaraste Erik. Tredje pojken, män gör män, eller hur Mats!

Tillbaka

Hej!

Nu är vi hemma. Jag ska återkomma med en reseberättelse, snart, jag ska bara först.