Jag är så lat, så lat. Men det är så mycket från semestern som jag vill berätta.
Vägen ner gick jättebra, med tanke på att barnen inte är vana vid att bila och sträckan ändå är 190 mil. Det gick åt en hel del majskrokar och ännu fler kex för att inte Minst skulle vråla för mycket. Men vi kom fram till Zadar med vettet i någerlunda behåll.
Väl där tog det nog 5 minuter innan barnen hade hittat sina vattenpistoler från förra gången vi var där och blött ner sig totalt. Men med tanke på att vi åkt från 15 grader till 35, vem kan klandra dem?
En tur till stranden hann vi också med denna första dag.
Men låt mig snabbt sammanfatta: det var varmt, väldigt varmt, så varmt att när det regnade i två dagar var det välsignat. Vi njöt och badade och njöt. Stora ser ut som en pepparkaka, trots spf 50.
Drinkar är billiga i Kroatien, likaså mat och annan alkoholhaltig dryck. Ljuvligt.
Det finns krabbor i Kroatien och de knips.
Pag är mitt nya favvo ställe, ser ut som månen men känns som himmeln.
Vi åkte till Split och såg Hajduk möta Skonto. Hajduk har världens äldsta klack. De är högljuda, engagerade och roliga att titta på. Ramsa efter ramsa. "Så trevligt" tänkte jag och log. "De sjunger att de ska döda Zagreb folk" säger Denis. Att de nu mötte ett gäng med pojkar från Riga som inte hade mycket med Zagreb att göra verkade inte bekymra klacken nämnvärt mycket, tydligen är varje dag en bra dag att hata Zagreb och man bör ta varje tillfälle i akt att förkunna detta.
Hajduk vann med 2-0.
Vi var borta i 4 veckor och under denna period tyckte fyra av våra närmsta vänner att det var läge att trycka ut avkommor till höger och vänster. Robban och Ylva, grattis till Rebecka, jag längtar efter att få träffa henne, och er!
Mats och Jenny, grattis till underbaraste Erik. Tredje pojken, män gör män, eller hur Mats!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar