Idag skulle jag på utvecklingssamtal på Liten förskola, 13.30 skulle jag vara där. Toppen tänkte jag först, sen, precis innan, kom jag på att jag måste ju släppa in Stora i huset innan jag försvinner. Behöver ju inte upprepa utlåsandet av henne.
Hon slutar 13.25 så jag tänkte att jag bara blir ett ögonblick sen och gick ut och väntade på Stora vid cykelbanan. 13.38 ser jag henne komma cyklandes som om det inte fanns ett bekymmer i världen (vilket är rätt sinnesstämning för en snart 7 åring) när hon kommer inom hörhåll ropar jag till henne att skynda på varvid hon stannar, vinkar, skickar iväg en slängkyss. "Ameh, skynda dig dåååå!" vrålar jag. Hon fortsätter cykla och kommer fram till mig. "Varför är du så sen?" "Sen?" säger hon och tittar på mig med en förundrad min, rycker på axlarna och tittar på ett gammalt päron på marken "är jag sen? Det visste jag inte" "Men du slutade för en kvart sedan, vad har du gjort sen dess?" "Inget?" svarar hon, tar nycklarna och cyklar obekymmrat hem.
Själv stressar jag iväg till förskolan, sliter sönder min jacka och svettas mellan pattarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar