Idag tog jag mig (äntligen) till sjukgymnasterna på vårdcentralen i Hålan. Jag har i kanske 8-9 månader haft fruktansvärt ont i mina fötter, eller under kan man säga, i hälarna. Jag har Plantar fasciit, men det kan jag inte uttala så jag säger hälsporre. Nu ska mina fötter tejpas en gång i veckan, jag ska ha inlägg i skorna och ha bra inneskor.
Om detta inte hjälper ska jag få ortopediska inlägg och genast bli förvandlad till Signe, 86 år.
När jag kom till väntrummet hos sjukgymnasten satt där en herre redan. Vi började samtala, först om Minst, sen om stormen och sen frågade jag var han kom ifrån då jag hörde en välbekant brytning i hans röst. Han heter Herbert och är från Tyskland, eller gamla Tyskland som han sa, hans tyskland är numera Polen.
Herbert (precis som min morfar) och jag satt sen och prata om krig, elpriser, arbetslöshet och Hålan. Han påminde mycket om morfar, samma frågvishet och kloka blick. Sen blev det hans tur och Herbert lunkade iväg med sjukgymnasten, det sista jag hörde från honom innan dörren till behandlingsrummet stängdes var: "Jag tappar mina byxor, jag har glömt mitt bälte!" (läses med fördel med tyskbrytning).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar