fredag 25 maj 2012

Torsdagen

Igår var det vilken torsdag som helst på jobb, inget särskilt spännande hände. Där var en episod på ett möte när det började pratas om spett som penetrerat saker och då kunde jag inte hålla mig för skratt, så snuskigt.

Sen gick jag hem, precis utanför mitt jobb genar jag över en gräsmatta med några små kullar på. Vid ena kullen ligger en man. Med näsan ner i gräset och ena armen utsträckt framför sig. Han såg död ut.

Jag tittade noga för att se någon rörelse eller andetag, nada. Och jag fortsatte gå och hoppades att någon annan skulle stanna och kolla honom. För jag vågade inte riktigt. Desstuom skulle jag med bussen ju.

När jag kommit en bit bort och ingen hade reagerat på mannen med näsan i gräset tog skuldkänslorna överhand. Tänk om han var skadad och jag bara lämnat honom där för att dö, vilken hemsk, hemsk människa jag är då.

Så jag började gå tillbaka. Och visste inte vad jag skulle göra. Tänk om han sov? Då skulle jag tränga mig på och det är ju pinsamt. Tänk om han blir arg. Man har ju hört hur det går till i Malmö, han hade gängmördat mig på en sekund.

Tänk om han var en knarkare? Det låg en Lidlpåse brevid honom, den är säkert full med knarkspurtor som han hugger i mig och knarkmördar mig för att jag sabbar hans tripp.

Och tänk om han är död!!! Det vore ju skitläskigt.

Jag tänkte att jag kunde gå dit, stanna på behörigt avstånd och sen kasta något på honom. I min väska hade jag en babymössa och...tamponger, perfekt!

Först ringde jag Denis för råd. Han tyckte att jag skulle vara försiktigt med knarkaren och ringa polisen. Men vad skulle jag säga till dem; "Det ligger en man på gräsmattan, han kanske sover men man vet aldrig, kan ni komma och titta?" Polisen hade dessutom fullt upp med döingen på Kirseberg,

Just som jag kom nära såg jag att knarkaren rörde ett ben. Dödsryck? Kom jag försent? Sen vände han sig om och såg ut att somna om.

Hallelulja, han levde och jag slapp kasta tamponger på honom.

Tänk om han varit död och jag hade stått där och kastat tamponger på honom. Vad respektöst av mig.

1 kommentar:

  1. Jag är en stolt mamma till en dotter som bryr sig!

    SvaraRadera