söndag 31 oktober 2010
torsdag 28 oktober 2010
Mord
Idag är jag sjukt, har väldigt ont i min hals och låter som en karl när jag pratar. Så jag ligger hemma och tar det lugnt när jag hör någonting utanför och när jag tittar ut ser jag en man på taket till uterummet. Jag blev livrädd och skulle just hämta en kniv att döda honom med när jag kom ihåg att föreningen anlitat någon för att byta fönsterlisterna och då lugnade jag ner mig.
Ikväll är min kollega Stig med i Lyxfällan, inte som medverkande utan pengar utan som representant för vårt jobb. Missa inte det!
Ikväll är min kollega Stig med i Lyxfällan, inte som medverkande utan pengar utan som representant för vårt jobb. Missa inte det!
onsdag 27 oktober 2010
När kinderägg förenklar
klarat det. Är något besviken, men chokladen var god och det var det
viktigaste!
Soluppgång och kinderägg
Solen bjöd på en fantastisk soluppgång över Malmö i morse, tack solen! Sen fick jag ett kinderägg av en kollega, tjohooo, det är ju helt fantastiskt!
Dagen har, med andra ord, börjat väldigt bra. Nu kan jag bara hoppas att min förkylning inte blir värre för det skulle vara så tråkigt.
Nåväl, nu ska jag dra ner solskyddet för fönstret för solen bländar mig, men det betyder inte att jag inte är glad att den är där.
Frid
Dagen har, med andra ord, börjat väldigt bra. Nu kan jag bara hoppas att min förkylning inte blir värre för det skulle vara så tråkigt.
Nåväl, nu ska jag dra ner solskyddet för fönstret för solen bländar mig, men det betyder inte att jag inte är glad att den är där.
Frid
tisdag 26 oktober 2010
Brandlarm
Idag när jag åkte ner till restaurangen för att köpa mig dagens latte så luktade det väldigt mycket brand i hissen. Det kändes ju inte bra, men jag tänkte att de har väl någon typ av larm för sådana här tillfällen och struntade i lukten. Lite senare sitter jag i mitt rum och jobbar när en kollega informerar mig om att brandlarmet gått i en annan sektion av huset och kollegerna som sitter en bit bort har utrymt.
Men går inte larmet i min sektion så ska jag sitta kvar och jobba. Strunt i eldflammorna som slickar på dörren, larmet har inte gått och arbetsmoralen ska icke påverkas av sådana triviala som eldsvådor!
Nu kanske det inte fanns någon eld, men jag tycker ändå att det är märkligt att tro att man sitter kvar i ett halvt utrymt hus bara för att "larmet har inte gått i min sektion". Jag vill springa ner för spiraltrappan vrålandes "jag kommer att dööööööööööööööööööö" bara för att skapa lite panik i vardagen!
Men går inte larmet i min sektion så ska jag sitta kvar och jobba. Strunt i eldflammorna som slickar på dörren, larmet har inte gått och arbetsmoralen ska icke påverkas av sådana triviala som eldsvådor!
Nu kanske det inte fanns någon eld, men jag tycker ändå att det är märkligt att tro att man sitter kvar i ett halvt utrymt hus bara för att "larmet har inte gått i min sektion". Jag vill springa ner för spiraltrappan vrålandes "jag kommer att dööööööööööööööööööö" bara för att skapa lite panik i vardagen!
måndag 25 oktober 2010
Umpaumpa, husvisning och lugn och ro
Jag har inte skrivit sedan i torsdags!!! WTF! Jag har så svårt att skriva på helgerna.
Denna helgen började med fredag, som det alltid gör. Inget märkvärdigt hände, jag somnade i soffan när vi hade 'That 70's show' maraton. Barnen sov rätt länge på lördagen och sen gjorde vi absolut ingenting förrens vi lämnade huset för att bege oss till Matsstadt för Oktoberfest.
Denis fick en mustasch och jag fick bröst. Vi åt tyskkorv och annat gott och lyssnade på umpaumpa musik. Sen lyssnade vi på trevliga tyska hitlåtar. Wind of change, Ein bisschen frieden, 99 luftballons, Forever young osv.
Igår var det söndag, barnen vaknade 08.30, tack, vi åt frukost "i lugn och ro", småbarnsföräldrar har en helt annan uppfattning av lugn och ro än icke småbarns föräldrar, medans man har lugn och ro svarar man på frågor om allt möjligt, hindrar barn från att hälla ut mjölk, torkar upp smulor, tröstar, löser tvister mellan barn och skäller på samma barn. Vi struntade i Storas gymnastik för hon var lite snorig och så åkte vi och tittade på ett hus.
Nej, vi ska inte flytta igen, men vissa vänner bor i Norrland och vill flytta ner, då får man ställa upp som hustittare.
Nu är det ny vecka och jag hoppas att jag inte blir mer förkyld.
Denna helgen började med fredag, som det alltid gör. Inget märkvärdigt hände, jag somnade i soffan när vi hade 'That 70's show' maraton. Barnen sov rätt länge på lördagen och sen gjorde vi absolut ingenting förrens vi lämnade huset för att bege oss till Matsstadt för Oktoberfest.
Denis fick en mustasch och jag fick bröst. Vi åt tyskkorv och annat gott och lyssnade på umpaumpa musik. Sen lyssnade vi på trevliga tyska hitlåtar. Wind of change, Ein bisschen frieden, 99 luftballons, Forever young osv.
Igår var det söndag, barnen vaknade 08.30, tack, vi åt frukost "i lugn och ro", småbarnsföräldrar har en helt annan uppfattning av lugn och ro än icke småbarns föräldrar, medans man har lugn och ro svarar man på frågor om allt möjligt, hindrar barn från att hälla ut mjölk, torkar upp smulor, tröstar, löser tvister mellan barn och skäller på samma barn. Vi struntade i Storas gymnastik för hon var lite snorig och så åkte vi och tittade på ett hus.
Nej, vi ska inte flytta igen, men vissa vänner bor i Norrland och vill flytta ner, då får man ställa upp som hustittare.
Nu är det ny vecka och jag hoppas att jag inte blir mer förkyld.
torsdag 21 oktober 2010
onsdag 20 oktober 2010
Vittskövle
Idag ska jag åka till Vittskövle med jobb, jag trodde att Vittskövle låg vid världens ände men det visar sig att det ligger vid Mörrumsån i Blekinge vilket i och för sig är samma sak som världens ände.
Mörrumsån
Har har vi en stuga och vi ska jobba, laga mat och ha samkväm. Samkväm är ett ord som jag senast hörde när jag gick på Bollerups Naturbruks gymnasium för att bli hästskötare. Där skulle vi ha samväm sa de och så visade det sig att det var bönders version av nollning som slutade med att vi blev instängda i en grisatransport och så hällde de grisavföring över oss.
Det gjorde mig väldigt upprörd och jag slutade bonnaskolan.
Men jag fick köra lite traktor först, och kastrera en spädgris.
Spädgris
MörrumsånHar har vi en stuga och vi ska jobba, laga mat och ha samkväm. Samkväm är ett ord som jag senast hörde när jag gick på Bollerups Naturbruks gymnasium för att bli hästskötare. Där skulle vi ha samväm sa de och så visade det sig att det var bönders version av nollning som slutade med att vi blev instängda i en grisatransport och så hällde de grisavföring över oss.
Det gjorde mig väldigt upprörd och jag slutade bonnaskolan.
Men jag fick köra lite traktor först, och kastrera en spädgris.
Spädgris
måndag 18 oktober 2010
Geografi
Snökaoset är på väg söderut!
Detta kan man läsa på Aftonbladet, och jag tänker: "Uh no, var är min skyffel?"
Men sen kan man läsa att de menar Stockholm och det är betryggande långt norrut.
Jag torkar svetten ur panna och fortsätter med mina göromål.
Detta kan man läsa på Aftonbladet, och jag tänker: "Uh no, var är min skyffel?"
Men sen kan man läsa att de menar Stockholm och det är betryggande långt norrut.
Jag torkar svetten ur panna och fortsätter med mina göromål.
Nu kommer måndagens sammafattning av helgen...
Fredag, jag var i Ullared med mamma. Jeflar i helvete är allt jag har att säga. Fy fan vad med folk, jag håll på att få ett mentalt sammanbrott. När vi var färdiga satt jag och skakade inne på Burger King. Mamma var helt oberörd. Men jag fick tag på det viktigaste, vinterkläder till barnen. Och så fick jag se Ola-Conny och Morgan. Och så fick jag köpt ett "Kjelle" skohorn till Denis. Inget ont som inte har något gott med sig.
Lördag, Nina och Peter och kusin Nat kom på middag. Vi åt rökta räkor med aioli (inte Peter, han gillar inte skaldjur haha) fläskfilé provencale (eller hur fan det stavas) och en björnbärspaj med lime och vaniljsås. Stora drack säkert en halvliter vaniljsås.
Söndag, Stora var på gymnastik, sen följde hon med Juliet hem och vi såg henne inte förrens läggdags. Vi åkte med Liten och kollade bilar, han var skitglad. Han är lika bilnördig som sin pappa. Sen städade vi.
På kvällen tittade vi på "Starke man" och sen på lite nerladdade "That 70's show" och nu är det måndag.
Så var det med det.
Lördag, Nina och Peter och kusin Nat kom på middag. Vi åt rökta räkor med aioli (inte Peter, han gillar inte skaldjur haha) fläskfilé provencale (eller hur fan det stavas) och en björnbärspaj med lime och vaniljsås. Stora drack säkert en halvliter vaniljsås.
Söndag, Stora var på gymnastik, sen följde hon med Juliet hem och vi såg henne inte förrens läggdags. Vi åkte med Liten och kollade bilar, han var skitglad. Han är lika bilnördig som sin pappa. Sen städade vi.
På kvällen tittade vi på "Starke man" och sen på lite nerladdade "That 70's show" och nu är det måndag.
Så var det med det.
söndag 17 oktober 2010
Mellanmål
Liten kommer fram till mig och spottar och fräser.
"äckli" säger han.
Jag tittar på honom, på händerna har han något klet och runt munnen ser det brun/grönt ut, likadant på tungan som han sträcker ut mot mig när han upprepar:
"äckli" och pekar mot kaninburen.
"Har du ätit kaninbajs?" utbrister jag något förfärad.
"jaaaaa, bajs!" svara Liten och sträcker ut tungan igen.
Jag börjar klökas och ropar på Denis som får torka rent Liten från bajs medan jag försöker låta bli att spy över hela vardagsummet.
"äckli bajs" säger Liten.
No shit, tänker jag.
"äckli" säger han.
Jag tittar på honom, på händerna har han något klet och runt munnen ser det brun/grönt ut, likadant på tungan som han sträcker ut mot mig när han upprepar:
"äckli" och pekar mot kaninburen.
"Har du ätit kaninbajs?" utbrister jag något förfärad.
"jaaaaa, bajs!" svara Liten och sträcker ut tungan igen.
Jag börjar klökas och ropar på Denis som får torka rent Liten från bajs medan jag försöker låta bli att spy över hela vardagsummet.
"äckli bajs" säger Liten.
No shit, tänker jag.
Hunden är död men vems är felet?
En man har sparkat ihjäl en 10-veckor gamal golden valp. Ägaren "råkade tappa kopplet när hon skulle svara i telefon."
Personligen skulle jag inte sparka en valp, oavsett ras, men jag är inte hundrädd. När Stora var liten, kanske 3 år, blev hon vält av en stor svart hund som precis som hunden i artikeln "bara ville hälsa och skulle aldrig skada någon". Det sket Stora i, hon blev livrädd i allafall. Hon är fortfarande rädd för stora, svarta hundar. Och skulle en hund komma springade mot henne eller Liten så skulle jag också sparka. Kanske inte så hårt att den flyger i väg i en buske och spräcker levern, men, som sagt, jag är inte hundrädd. Jag börjar gråta om jag ser en spindel, inte så rationellt, men jag är livrädd.
Många hundägare tycker att deras hundar är så fruktansvärt underbara, de håller inte in dem i kopplet när man går förbi utan låter lilla älsklingen sticka fram sin blöta nos. Jag gillar hundar, men jag vill inte behöva gå undan för främmande hundar "som aldrig skulle skada någon". Jag vill heller inte ha en liten jävla pudel upphoppande på mina ben. Och det händer, ofta.
Hundägare bör lära sig att hålla hunden vid sin sida när de passerar andra, och jag bryr mig inte om fjantigt tjafs om att hunden måste bli socialttränad. Jag har inte valt att ha din hund, jag vill inte bli en del av hunden uppfostran. Jag vill promenera utan att ha en hund i hasorna.
Åter till artikeln i Aftonbladet, det är ju väldigt sorgligt att hunden dog av sparken, men ägarn "lyckades inte få ta i en veterinär" vad jag förstår hände det i Norrköping och trots att det må vara en håla så bör där finnas ett djursjukhus? Åk dit? Eller håll i kopplet. Ta i allafall på dig något ansvar för att din hund ränner fram till främlingar medans du pratar i telefon.
Personligen skulle jag inte sparka en valp, oavsett ras, men jag är inte hundrädd. När Stora var liten, kanske 3 år, blev hon vält av en stor svart hund som precis som hunden i artikeln "bara ville hälsa och skulle aldrig skada någon". Det sket Stora i, hon blev livrädd i allafall. Hon är fortfarande rädd för stora, svarta hundar. Och skulle en hund komma springade mot henne eller Liten så skulle jag också sparka. Kanske inte så hårt att den flyger i väg i en buske och spräcker levern, men, som sagt, jag är inte hundrädd. Jag börjar gråta om jag ser en spindel, inte så rationellt, men jag är livrädd.
Många hundägare tycker att deras hundar är så fruktansvärt underbara, de håller inte in dem i kopplet när man går förbi utan låter lilla älsklingen sticka fram sin blöta nos. Jag gillar hundar, men jag vill inte behöva gå undan för främmande hundar "som aldrig skulle skada någon". Jag vill heller inte ha en liten jävla pudel upphoppande på mina ben. Och det händer, ofta.
Hundägare bör lära sig att hålla hunden vid sin sida när de passerar andra, och jag bryr mig inte om fjantigt tjafs om att hunden måste bli socialttränad. Jag har inte valt att ha din hund, jag vill inte bli en del av hunden uppfostran. Jag vill promenera utan att ha en hund i hasorna.
Åter till artikeln i Aftonbladet, det är ju väldigt sorgligt att hunden dog av sparken, men ägarn "lyckades inte få ta i en veterinär" vad jag förstår hände det i Norrköping och trots att det må vara en håla så bör där finnas ett djursjukhus? Åk dit? Eller håll i kopplet. Ta i allafall på dig något ansvar för att din hund ränner fram till främlingar medans du pratar i telefon.
torsdag 14 oktober 2010
Att växa upp med Bosse: Hur man kör på bensinångor
Pappa hade förutom Sitta-kvar-längst-på-färjan-sporten även satt stor ära i att köra så länge/långt som möjligt på en tank. Bil, buss eller MC, spelade ingen roll. När bensinmätarlampan började lysa sa pappa: 'Skauu vi se hour låångttt vi kan köura utan att tanka?'
'Njä' brukade svaret bli. Men pappa lyssnade sällan på oss.
Så han fortsatte köra. 'Nue går den pu ångorna, höhöhö!'
Mmmm, jättekul!
Jag minns när vi rullat in på en bensinmack med bilen precis när de sista ångorna i tanken förbrukats. Då blev han stolt.
'Jau sau ju att det skuolle gå brau!'
Men ibland gick det inte så bra. Vi har stannat mitt i små Österrikiska byar, på tvären över en väg, när pappa "glömt" tanka.
'Näh, ni faur nog gå o tau skedbussen him'
Och så hoppade en strid ström av pappas resenärer av bussen för att ta sig till närmsta skidbusshållplats.
En gång var pappa och jag på väg hem från Norrköping på MC när han tog en chansning. Och bensinen tog slut, vi stannade i vägrenen på någon motorväg.
'Jaha, nue fick vi soppatorsk' säger han och kliar sig i håret. 'Jau får väl gå o se om jau kan fixa nån bensiiiiiiiin'
Så pappa gick iväg. Jag var kanske 13 och står vid motorvägen i mitt rätt fräsiga skinnställ och väntar på mitt pucko till pappa.
MC förare har någonslags kodex, de stannar alltid för att hjälpa varandra. Så där står jag, ensam och 13 och försöker förklara att pappa snart kommer med bensin. Jag hoppas det i allafall.
Så kommer han då, Bosse, med en dunk och en väldigt märklig man i släptåg. 'Jau sau att han skulle få en kraum av min fina dotter om jag fick lite bensin auv honom' Skojar han? Nädå. Pappa har sålt mina kramar för några liter bensin. Mannen har ett gevär i näven så vem vågar protestera? Han får sin kram och ger sig tillbaka till stenen han krälat upp från. 'Han hotade mig med geväret näur jaug kom in pu hans gååård' berättar pappa och skrattar.
Jättekul!
'Njä' brukade svaret bli. Men pappa lyssnade sällan på oss.
Så han fortsatte köra. 'Nue går den pu ångorna, höhöhö!'
Mmmm, jättekul!
Jag minns när vi rullat in på en bensinmack med bilen precis när de sista ångorna i tanken förbrukats. Då blev han stolt.
'Jau sau ju att det skuolle gå brau!'
Men ibland gick det inte så bra. Vi har stannat mitt i små Österrikiska byar, på tvären över en väg, när pappa "glömt" tanka.
'Näh, ni faur nog gå o tau skedbussen him'
Och så hoppade en strid ström av pappas resenärer av bussen för att ta sig till närmsta skidbusshållplats.
En gång var pappa och jag på väg hem från Norrköping på MC när han tog en chansning. Och bensinen tog slut, vi stannade i vägrenen på någon motorväg.
'Jaha, nue fick vi soppatorsk' säger han och kliar sig i håret. 'Jau får väl gå o se om jau kan fixa nån bensiiiiiiiin'
Så pappa gick iväg. Jag var kanske 13 och står vid motorvägen i mitt rätt fräsiga skinnställ och väntar på mitt pucko till pappa.
MC förare har någonslags kodex, de stannar alltid för att hjälpa varandra. Så där står jag, ensam och 13 och försöker förklara att pappa snart kommer med bensin. Jag hoppas det i allafall.
Så kommer han då, Bosse, med en dunk och en väldigt märklig man i släptåg. 'Jau sau att han skulle få en kraum av min fina dotter om jag fick lite bensin auv honom' Skojar han? Nädå. Pappa har sålt mina kramar för några liter bensin. Mannen har ett gevär i näven så vem vågar protestera? Han får sin kram och ger sig tillbaka till stenen han krälat upp från. 'Han hotade mig med geväret näur jaug kom in pu hans gååård' berättar pappa och skrattar.
Jättekul!
Och förresten
Det är snökaos i Norrland eller var fan nu Höga-kusten bron ligger. Här strålar solen och jag såg en nyckelpiga (levande) på vägen hem. Heja skåne!
Ännu fler frågor
Stora har tappat sin andra tand, eller, tappat och tappat. Hon åt snarare upp den på fruktstunden på skolan.
Hur gör tandfen med betalningen nu? Uteblir den? Lägger hon den i trosan på ungen? Blir det en lägre summa? Skönt att jag inte sover hemma i natt, Denis blir den som får ta tag i Tandfen.
Hur gör tandfen med betalningen nu? Uteblir den? Lägger hon den i trosan på ungen? Blir det en lägre summa? Skönt att jag inte sover hemma i natt, Denis blir den som får ta tag i Tandfen.
Så många frågor
Den här artikeln förbryllar mig. Jag tänker rada upp några uppenbara frågeställningar som dyker upp i min enkla hjärna:
- Det mest uppenbara, borde morfar inte känna igen sitt eget barnbarn?
- Om morfar inte känner igen sitt barnbarn, borde han verkligen hämta på dagis?
- Borde personalen inte ha reagerat? På Litens dagis måste man meddela om någon annan än mamma/pappa hämtar, det skrivs upp och alla fröknarna vet om det.
- När morfar kom för att hämta, såg inte hans barnbarn något och sa till? Om Litens morfar hade kommit till dagis hade hela Staffanshåla hört Liten vråla av lycka. Fast det är klart, de verkade inte ha någon närmre relation...
- Hur lång tid tog det innan morfar insåg att han hade fel unge med sig och hur mycket skämdes han då?
- Hur arga blev det felaktigt upphämtade barnets föräldrar på 1. morfarn 2. dagispersonalen?
- Hur upprörda var morfars dotter och svärson när de fick veta att morfar gått hem med någon annans unge?
- När morfar hämtade barnet, tog han det felaktiga barnet till sitt barnbarns hängar och klädde på det fel (rätt) kläder?
- Kommer morfar någonsin få hämta något barnbarn igen?
- Hur många möten har dagis om det inträffade?
Ja, många frågor, få svar. Lycka till önskar jag till både morfar och Hasselmusens förskola.
onsdag 13 oktober 2010
Denis blir konservativ
D: Du har fel om det!
Denis har precis kommit in genom dörren.
Jag: Vilket?
D: Det där, säger han och pekar på Jotex katalogen som ligger på diskbänken.
D: Det är en pojktomte och en flicktomte!
Jag: Men båda har ju skägg!
D: Det är en sådandär flicktomte, han pekar upprört på den lite mindre tomten.
Jag: Det där är tomtemor, jag visar honom nästa uppslag där tomtefar och tomtemor pryder vars en kökshandduk.
Jag: Ser du, hon har inget skägg.
D: Nä, det är som han, du vet han, som lever under jorden, han i Sagan om ringen, dvärgen. De flickorna har skägg.
Jag: Men för tusan!
D: Jag tycker inte om det där...
Men jag är rätt nöjd, någon läser iallafall min blogg.
Denis har precis kommit in genom dörren.
Jag: Vilket?
D: Det där, säger han och pekar på Jotex katalogen som ligger på diskbänken.
D: Det är en pojktomte och en flicktomte!
Jag: Men båda har ju skägg!
D: Det är en sådandär flicktomte, han pekar upprört på den lite mindre tomten.
Jag: Det där är tomtemor, jag visar honom nästa uppslag där tomtefar och tomtemor pryder vars en kökshandduk.
Jag: Ser du, hon har inget skägg.
D: Nä, det är som han, du vet han, som lever under jorden, han i Sagan om ringen, dvärgen. De flickorna har skägg.
Jag: Men för tusan!
D: Jag tycker inte om det där...
Men jag är rätt nöjd, någon läser iallafall min blogg.
Facebook tumme
Jag installerade för ett tag sedan Facebook "like" tumme. Ingen har tryckt på den! Det kan bero på följande:
- Ingen läser bloggen
- Man måste gå in på varje inlägg för att få upp tummen, alltså den syns inte när man kommer in i bloggen utan man får tycka på rubriken på det inlägg man vill läsa. Då finns den där, tummen alltså, inlägget också.
- Någon läser bloggen men tycker jag skriver helt jävla värdelöst. Jag önskar att det fanns en "dislike" knapp, både här och på Facebook.
Jag tror jag ska lika några av mina inlägg själv, för att ge mig en självförtroende boost.
Jotex outar tomten
tomtepar! Heja Jotex, vi gillar olika!
Att växa upp med Bosse: På färjan.
När vi åkte till Tyskland för att fira Muttis fölsedag så kom jag att tänka på min ungdoms båtturer med pappa. Eller, ungdom/barndom för han var nog alltid såhär, men det eskalerade efter skilsmässan.
Vi åkte ofta färja, antingen till Tyskland, eller när vi skulle till Spanien men oftast för att ta oss till Österrike och åka skidor. Min pappa tog busskort för att själv kunna ordan bussresor ner till Österrike på billigast möjliga sätt. Han tjänade inte storkovan på detta men han, jag och min bror och eventuell flickvän till pappa åkte på många skidsemestrar "gratis" tackvare dessa resor.
Nåväl, pappa körde alltså bussen och hade därmed nyckeln till den samma. Vi åkte färjan och när båten närmar sig hamn så plingar det till i högtalaren och en röst talar om att det är dags att gå ner till bildäck, hitta sitt fordon och göra sig redo för att köra av färjan.
Nu börjar de flesta resa på sig, samla ihop sina saker och leta upp rätt dörr till bildäck. Min inte Bosse. Han sitter kallt kvar, demonstrativt. Max och jag sitter och skruvar lite på oss. Nu börjar det bli tomt i restaurangen, men pappa rör inte en muskel. "Ska vi kanske gå ner?" föreslår jag. "Neaj, inte än, de e inte löööönt". Pappa sitter kvar tills han är sist, färjan har lagt till och jag nästan kissar på mig av stress.
"Nuuu kan vi gåe ner" säger pappa. Vi går till bildäck, alla sitter i sina fordon. Och utanför vår buss står en lång rad med nervösa resenärer.
"Haur ni stått här länge?" "Det är juh jau som haur nyckelen så ni behöver inte springa" skrockar han.
Pappa har som sport att vänta längst, och han tycker han är grymt cool som gör det. Han är ju en sådan van resenär. Som alltid kör slut på diesel i bussen.
Vi åkte ofta färja, antingen till Tyskland, eller när vi skulle till Spanien men oftast för att ta oss till Österrike och åka skidor. Min pappa tog busskort för att själv kunna ordan bussresor ner till Österrike på billigast möjliga sätt. Han tjänade inte storkovan på detta men han, jag och min bror och eventuell flickvän till pappa åkte på många skidsemestrar "gratis" tackvare dessa resor.
Nåväl, pappa körde alltså bussen och hade därmed nyckeln till den samma. Vi åkte färjan och när båten närmar sig hamn så plingar det till i högtalaren och en röst talar om att det är dags att gå ner till bildäck, hitta sitt fordon och göra sig redo för att köra av färjan.
Nu börjar de flesta resa på sig, samla ihop sina saker och leta upp rätt dörr till bildäck. Min inte Bosse. Han sitter kallt kvar, demonstrativt. Max och jag sitter och skruvar lite på oss. Nu börjar det bli tomt i restaurangen, men pappa rör inte en muskel. "Ska vi kanske gå ner?" föreslår jag. "Neaj, inte än, de e inte löööönt". Pappa sitter kvar tills han är sist, färjan har lagt till och jag nästan kissar på mig av stress.
"Nuuu kan vi gåe ner" säger pappa. Vi går till bildäck, alla sitter i sina fordon. Och utanför vår buss står en lång rad med nervösa resenärer.
"Haur ni stått här länge?" "Det är juh jau som haur nyckelen så ni behöver inte springa" skrockar han.
Pappa har som sport att vänta längst, och han tycker han är grymt cool som gör det. Han är ju en sådan van resenär. Som alltid kör slut på diesel i bussen.
Igår
Igår var det tisdag och Svergie blev påsatt i ändalycktan av Holland.
Förutom den förnedringen så hade jag en väldigt trevlig kväll med Soffi. Vi kollade på två hus i Staffanstorp, ett var jättefint på bilderna men det saknades lister och dörrfoder och var kasst målat och allmänt...fult. Det andra var fint men för litet.
Sen åt vi pizza som vi hämtade på Destino och så åt vi och snackade skit hemma hos oss. Ett hem som förövrigt saknade skit eftersom Majas Lilla Städ varit där idag och fejat och donat så hela huset blänkte.
Det var en bra tisdag, förutom pinsamheterna på fotbollsplanen då.
Förutom den förnedringen så hade jag en väldigt trevlig kväll med Soffi. Vi kollade på två hus i Staffanstorp, ett var jättefint på bilderna men det saknades lister och dörrfoder och var kasst målat och allmänt...fult. Det andra var fint men för litet.
Sen åt vi pizza som vi hämtade på Destino och så åt vi och snackade skit hemma hos oss. Ett hem som förövrigt saknade skit eftersom Majas Lilla Städ varit där idag och fejat och donat så hela huset blänkte.
Det var en bra tisdag, förutom pinsamheterna på fotbollsplanen då.
tisdag 12 oktober 2010
En ode till vår hund
För lite drygt 4 månader sedan lämnade vi bort vår älskade Cozmo till min kompis Wilsons föräldrar. Vi hade haft Cozmo sedan han var valp och nu närmade han sig 10 år. Han hade alltså varit en del av familjen länge.
Men tiden för Cozmo räckte inte till, han fick inte den stimulans och motion som han behövde. Därför valde vi att lämna bort honom. Det var det minst egoistiska att göra.
Nu bor han på landet, han får vara ute i stort sätt hela dagarna och leva ett riktgit hundliv, det är ju trots allt det hundar ska göra. Han får jaga och har nyligen bidragit till att två rådjur och en räv mist livet.
I fredags fick jag en status uppdatering, en bild från Wilson där Cozmo ligger i soffan och blir kliad. Liten fick tag i mobilen och säger "Min coco" han pussar bilden och kramar telefonen. Cozmo är och förblir vår hund, han är oerhört saknad och när jag nu 4 månader senare i ett nytt hus fortfarande hittar hans hårstrån så saknar jag honom ännu lite mer.
Men tiden för Cozmo räckte inte till, han fick inte den stimulans och motion som han behövde. Därför valde vi att lämna bort honom. Det var det minst egoistiska att göra.
Nu bor han på landet, han får vara ute i stort sätt hela dagarna och leva ett riktgit hundliv, det är ju trots allt det hundar ska göra. Han får jaga och har nyligen bidragit till att två rådjur och en räv mist livet.
I fredags fick jag en status uppdatering, en bild från Wilson där Cozmo ligger i soffan och blir kliad. Liten fick tag i mobilen och säger "Min coco" han pussar bilden och kramar telefonen. Cozmo är och förblir vår hund, han är oerhört saknad och när jag nu 4 månader senare i ett nytt hus fortfarande hittar hans hårstrån så saknar jag honom ännu lite mer.
måndag 11 oktober 2010
Måndag
Det är morgon och Liten kommer ner för trappan med famnen full av bilar. Han älskar bilar, igår fick han en ny av mormor, den älskar han mest. Han tar ner sina bilar och ställer dem på rad på soffbordet, "Bertil" säger han till brandbilen, Bertil är lastbil har jag lärt mig. Sen tar han dem, en och en, och kör ett varv runt soffan, parkerar den och tar nästa. Han kan hålla på så i timmar. Helt OK med mig, men vi kommer snart få hjulspår på soffryggen.
Igår tappade Stora sin första tand, tappade är en överdrift, jag kan ha tryckt ut den. Hon är stor och stolt. Och jag vill göra henne liten och min.
Igår tappade Stora sin första tand, tappade är en överdrift, jag kan ha tryckt ut den. Hon är stor och stolt. Och jag vill göra henne liten och min.
söndag 10 oktober 2010
fredag 8 oktober 2010
Vi är påväg hem, jag, Stora och hennes kompisar M och A. Samtalet kommer in på jobb och jag ska berätta vad jag gör.
Jag: Jag jobbar på E.ON, vet ni vad vi gör för något?
Spänningen ökar i sällskapet
Flickorna: Neeeeej
Jag: Vi gör elektricitet!
M och A tittar på mig, helt tomma i synen
Stora:......eehhhehehe! Nervöst skratt
M: Vad gör man då?
Stora: Jag vet! Jag har varit där! Man sitter och knappar lite på datorn!
M: Vad trist!
A: Ja, det är ju jättetråkigt!
Nu känner jag att jag håller på att förlora mitt grepp om dem så jag lägger in en högre växel.
Jag: Men utan elektricitet så kan man inte titta på TV!
Flickorna: Neeeeeeeeeeeeej!!!!
Dödsångest!
Jag: mmmmm så det är bäst ni är snälla...annars vet man inte vad som händer...
Jag: Jag jobbar på E.ON, vet ni vad vi gör för något?
Spänningen ökar i sällskapet
Flickorna: Neeeeej
Jag: Vi gör elektricitet!
M och A tittar på mig, helt tomma i synen
Stora:......eehhhehehe! Nervöst skratt
M: Vad gör man då?
Stora: Jag vet! Jag har varit där! Man sitter och knappar lite på datorn!
M: Vad trist!
A: Ja, det är ju jättetråkigt!
Nu känner jag att jag håller på att förlora mitt grepp om dem så jag lägger in en högre växel.
Jag: Men utan elektricitet så kan man inte titta på TV!
Flickorna: Neeeeeeeeeeeeej!!!!
Dödsångest!
Jag: mmmmm så det är bäst ni är snälla...annars vet man inte vad som händer...
torsdag 7 oktober 2010
Ingen mer latte med vitt från automaten på jobb; framstegsrapport
Det går sådär, klockan är 09.34 och jag har hinkat in 3 koppar. Till mitt försvar vill jag säga att jag var här 06.11 och då var det ingen jefla Barista öppen!
onsdag 6 oktober 2010
Du vet att du är småbarnsförälder när...del 4?
unge att somna.
Det luktar inte hallon!
Strax utanför reningsverket var helt fel plats att dra in ett djupt
andetag genom näsan
andetag genom näsan
Vackra natur
Jag är på väg hem med bussen och sitter och blickar ut över
landskapet när tre rådjur kommer skuttande över åkern. Mamma
rådjur stannar till och verkar se rakt på mig och en tanke kommer
över mig:
landskapet när tre rådjur kommer skuttande över åkern. Mamma
rådjur stannar till och verkar se rakt på mig och en tanke kommer
över mig:
"mmmmmm rådjursadel"
Skickat från min iPhone
Sandy och dagens glädjebesked!
När jag satt och fikade imorse kom fina Sandy upp och gav mig en kram och viskade i mitt öra "vet du vad 'En mörk välsignelse' är?"
Det visste jag inte.
Och då säger hon det bästa mina öron hört på ett tag: "Det är Dennis Lehanes nya bok om Kenzie/Gennaro, en uppföljare till 'Gone, baby, gone'"
Min favorit författare är tillbaka, dessvärre med vad som antars vara den sista boken någonsin om Kenzie/Gennaro, men ändå.
Det visste jag inte.
Och då säger hon det bästa mina öron hört på ett tag: "Det är Dennis Lehanes nya bok om Kenzie/Gennaro, en uppföljare till 'Gone, baby, gone'"
Min favorit författare är tillbaka, dessvärre med vad som antars vara den sista boken någonsin om Kenzie/Gennaro, men ändå.
Pling! Dagens i-landsproblem.
Problemet med att vi numer har barista och "finlatte" på jobb är att rävgiftet som vi har gratis i automaterna nu smakar, om möjligt, ännu räligare. En stor latte kostar 21 kr i baristan, jag får helt enkelt dra ner på min kaffekonsumtion.
Ingen mer "Latte med vitt" från automaten?! Får se hur det går.
Ingen mer "Latte med vitt" från automaten?! Får se hur det går.
tisdag 5 oktober 2010
måndag 4 oktober 2010
Du vet att du är småbarnsförälder när... del 2
När du kan hela signaturmelodin till:
- Hurra för Kalle
- Mumintrollen
- Magiska Winx
- Anki och Pytte
- Hotell Kantarell
- Postis Pär
- osv
Jefla rörmokare
Vi har ägt vårt hus i drygt 3 månader. När vi flyttade in hade föreningen en besiktning av huset och då upptäcktes att ett rör till golvvärmen läckte. Detta står ju då föreningen för (prisa gud för bostadsrätt) och rörmokare anlitades. Han kom dit, tog bort röret och sa att nya grejer måste beställas och han kommer till oss så fort han fått dem.
Mannen, som vi aldrig träffat, har en nyckel till vårt hus, detta för att han skulle kunna komma in och sätta fast det jefla röret så fort han fått det. För oss innebar det att vi inte hade någon värme i huset men det var mitt i varmaste sommaren, inga problemas.
Det gick en månad, sen ringde han och sa att meckapärerna kommit och att han nu skulle dyka upp och sätta upp rör. Bra.
Nu har det gått ytterliggare två månader sen förra kontakten, i fredags ringde han och bad om ursäkt (jotack) och sa att på måndag, då kommer han!
Här sitter jag och väntar och han är nu två timmar sen, jag inser att han inte kommer att komma. Vi har inte haft kontakt med honom, han är anlitad av föreningen, därför har jag inte kunnat skälla. Men nu har vi hans nummer, och jag är pissed off. Jag önskar jag visste vad hans firma heter få då hade jag hängt ut ludert här.
Dagens glada, vi har blivit med städfirma! Nu ska hemmet skina, det kommer vara kallt, men rent!
Mannen, som vi aldrig träffat, har en nyckel till vårt hus, detta för att han skulle kunna komma in och sätta fast det jefla röret så fort han fått det. För oss innebar det att vi inte hade någon värme i huset men det var mitt i varmaste sommaren, inga problemas.
Det gick en månad, sen ringde han och sa att meckapärerna kommit och att han nu skulle dyka upp och sätta upp rör. Bra.
Nu har det gått ytterliggare två månader sen förra kontakten, i fredags ringde han och bad om ursäkt (jotack) och sa att på måndag, då kommer han!
Här sitter jag och väntar och han är nu två timmar sen, jag inser att han inte kommer att komma. Vi har inte haft kontakt med honom, han är anlitad av föreningen, därför har jag inte kunnat skälla. Men nu har vi hans nummer, och jag är pissed off. Jag önskar jag visste vad hans firma heter få då hade jag hängt ut ludert här.
Dagens glada, vi har blivit med städfirma! Nu ska hemmet skina, det kommer vara kallt, men rent!
Helgen summerad
Denna helgen var vår första på kanske två måndader när vi inte hade några måsten. Fast Stora blev bjuden på kalas så lite måste var det ändå. Men det var det lilla.
Efter kalaset åkte vi till Lund och SF-bio och tittade på "Toy Story 3". Fantastiskt roligt. Litens första biobesök och det gick rätt bra. Han blev lite rädd ett tag och skrek. Men annars toppen. Förutom att jag fick lite ryggskott. Men man ska inte gnälla.
Vi åkte hem och "lagade" mat, fickpinnar med potatis och min röda sås. Och vin. Sen gjorde vi banantårta. Sen fick Liten ett utbrott vid läggdags (vad ovanligt).
På söndagen hade Stora sin gymnastik, jag stannade hemma med Liten och städade. Gick och la honom vid 11.30 och gick ner och fortsatte städa och lyssna på radio. Han somnade utan bråk, trodde jag, men det visade sig att jag bara inte hörde när han vände upp och ner på sitt rum. Tack radion.
Idag jobbar jag hemmifrån för skolan har någon dag som gör att den är stängd, om ett ögonblick kommer Storas kompis hit för att stanna hela dagen. Det känns, just nu, som att det kan bli en rätt bra dag. Jag hoppas jag har rätt.
Efter kalaset åkte vi till Lund och SF-bio och tittade på "Toy Story 3". Fantastiskt roligt. Litens första biobesök och det gick rätt bra. Han blev lite rädd ett tag och skrek. Men annars toppen. Förutom att jag fick lite ryggskott. Men man ska inte gnälla.
Vi åkte hem och "lagade" mat, fickpinnar med potatis och min röda sås. Och vin. Sen gjorde vi banantårta. Sen fick Liten ett utbrott vid läggdags (vad ovanligt).
På söndagen hade Stora sin gymnastik, jag stannade hemma med Liten och städade. Gick och la honom vid 11.30 och gick ner och fortsatte städa och lyssna på radio. Han somnade utan bråk, trodde jag, men det visade sig att jag bara inte hörde när han vände upp och ner på sitt rum. Tack radion.
Idag jobbar jag hemmifrån för skolan har någon dag som gör att den är stängd, om ett ögonblick kommer Storas kompis hit för att stanna hela dagen. Det känns, just nu, som att det kan bli en rätt bra dag. Jag hoppas jag har rätt.
söndag 3 oktober 2010
Du vet att du är småbarnsförälder när... del 1
När lördagsmiddagen består av fiskpinnar och ett par glas vin till.
lördag 2 oktober 2010
fredag 1 oktober 2010
Aaahhhh
Det är fredag! Igen, och vi ska ta det lugn, dricka vin och äta pizza från vad jag antar är Skånes bästa pizzeria!
Det är så svårt att välja, har många favoriter, men idag blir det en Margherita till di små och en Pizze Destino till mig och DDD.
Det är så svårt att välja, har många favoriter, men idag blir det en Margherita till di små och en Pizze Destino till mig och DDD.
Guldkanalen - för vuxna öron
Jag tröttnade på Rockklassiker och sökte en ny radiokanal. Jag hamnade på 102,6 Guldkanalen - för vuxna öron. Jag blir glad och förskräckt om vartannat.
För det första så sänder de från Staffanstorp, när jag gick på högstadiet var tuffaste kanalen 102,6 Radio Sfinx, även de sände från Staffanstorp. Då spelade de låtar som: Dr. Feelgood, Omen, Mr Vain, Red Red wine, Promised man...ja, dåtidens populärmusik.
Nu, för vuxna öron, kan man få höra underbara Beatles, Elvis, UB40, Dolly, CCR och så vidare. Men man kan även få höra: diverse dansband, skånsk r 'n b?, Danne Stråhed. Jag vet varken ut eller in. Ska jag stanna eller ratta vidare? Jag har varit här hela veckan, tror jag testar nästa vecka också.
För här spelar de Kim Larsen och jag kan inte låta bli att gilla.
För det första så sänder de från Staffanstorp, när jag gick på högstadiet var tuffaste kanalen 102,6 Radio Sfinx, även de sände från Staffanstorp. Då spelade de låtar som: Dr. Feelgood, Omen, Mr Vain, Red Red wine, Promised man...ja, dåtidens populärmusik.
Nu, för vuxna öron, kan man få höra underbara Beatles, Elvis, UB40, Dolly, CCR och så vidare. Men man kan även få höra: diverse dansband, skånsk r 'n b?, Danne Stråhed. Jag vet varken ut eller in. Ska jag stanna eller ratta vidare? Jag har varit här hela veckan, tror jag testar nästa vecka också.
För här spelar de Kim Larsen och jag kan inte låta bli att gilla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)