För lite drygt 4 månader sedan lämnade vi bort vår älskade Cozmo till min kompis Wilsons föräldrar. Vi hade haft Cozmo sedan han var valp och nu närmade han sig 10 år. Han hade alltså varit en del av familjen länge.
Men tiden för Cozmo räckte inte till, han fick inte den stimulans och motion som han behövde. Därför valde vi att lämna bort honom. Det var det minst egoistiska att göra.
Nu bor han på landet, han får vara ute i stort sätt hela dagarna och leva ett riktgit hundliv, det är ju trots allt det hundar ska göra. Han får jaga och har nyligen bidragit till att två rådjur och en räv mist livet.
I fredags fick jag en status uppdatering, en bild från Wilson där Cozmo ligger i soffan och blir kliad. Liten fick tag i mobilen och säger "Min coco" han pussar bilden och kramar telefonen. Cozmo är och förblir vår hund, han är oerhört saknad och när jag nu 4 månader senare i ett nytt hus fortfarande hittar hans hårstrån så saknar jag honom ännu lite mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar