Att växa upp med Bosse: Hur man kör på bensinångor

Pappa hade förutom Sitta-kvar-längst-på-färjan-sporten även satt stor ära i att köra så länge/långt som möjligt på en tank. Bil, buss eller MC, spelade ingen roll. När bensinmätarlampan började lysa sa pappa: 'Skauu vi se hour låångttt vi kan köura utan att tanka?'

'Njä' brukade svaret bli. Men pappa lyssnade sällan på oss.

Så han fortsatte köra. 'Nue går den pu ångorna, höhöhö!'

Mmmm, jättekul!

Jag minns när vi rullat in på en bensinmack med bilen precis när de sista ångorna i tanken förbrukats. Då blev han stolt.

'Jau sau ju att det skuolle gå brau!'

Men ibland gick det inte så bra. Vi har stannat mitt i små Österrikiska byar, på tvären över en väg, när pappa "glömt" tanka.

'Näh, ni faur nog gå o tau skedbussen him'

Och så hoppade en strid ström av pappas resenärer av bussen för att ta sig till närmsta skidbusshållplats.

En gång var pappa och jag på väg hem från Norrköping på MC när han tog en chansning. Och bensinen tog slut, vi stannade i vägrenen på någon motorväg.

'Jaha, nue fick vi soppatorsk' säger han och kliar sig i håret. 'Jau får väl gå o se om jau kan fixa nån bensiiiiiiiin'

Så pappa gick iväg. Jag var kanske 13 och står vid motorvägen i mitt rätt fräsiga skinnställ och väntar på mitt pucko till pappa.

MC förare har någonslags kodex, de stannar alltid för att hjälpa varandra. Så där står jag, ensam och 13 och försöker förklara att pappa snart kommer med bensin. Jag hoppas det i allafall.

Så kommer han då, Bosse, med en dunk och en väldigt märklig man i släptåg. 'Jau sau att han skulle få en kraum av min fina dotter om jag fick lite bensin auv honom' Skojar han? Nädå. Pappa har sålt mina kramar för några liter bensin. Mannen har ett gevär i näven så vem vågar protestera? Han får sin kram och ger sig tillbaka till stenen han krälat upp från. 'Han hotade mig med geväret näur jaug kom in pu hans gååård' berättar pappa och skrattar.

Jättekul!