Hunden är död men vems är felet?

En man har sparkat ihjäl en 10-veckor gamal golden valp. Ägaren "råkade tappa kopplet när hon skulle svara i telefon."

Personligen skulle jag inte sparka en valp, oavsett ras, men jag är inte hundrädd. När Stora var liten, kanske 3 år, blev hon vält av en stor svart hund som precis som hunden i artikeln "bara ville hälsa och skulle aldrig skada någon". Det sket Stora i, hon blev livrädd i allafall. Hon är fortfarande rädd för stora, svarta hundar. Och skulle en hund komma springade mot henne eller Liten så skulle jag också sparka. Kanske inte så hårt att den flyger i väg i en buske och spräcker levern, men, som sagt, jag är inte hundrädd. Jag börjar gråta om jag ser en spindel, inte så rationellt, men jag är livrädd.

Många hundägare tycker att deras hundar är så fruktansvärt underbara, de håller inte in dem i kopplet när man går förbi utan låter lilla älsklingen sticka fram sin blöta nos. Jag gillar hundar, men jag vill inte behöva gå undan för främmande hundar "som aldrig skulle skada någon". Jag vill heller inte ha en liten jävla pudel upphoppande på mina ben. Och det händer, ofta.

Hundägare bör lära sig att hålla hunden vid sin sida när de passerar andra, och jag bryr mig inte om fjantigt tjafs om att hunden måste bli socialttränad. Jag har inte valt att ha din hund, jag vill inte bli en del av hunden uppfostran. Jag vill promenera utan att ha en hund i hasorna.

Åter till artikeln i Aftonbladet, det är ju väldigt sorgligt att hunden dog av sparken, men ägarn "lyckades inte få ta i en veterinär" vad jag förstår hände det i Norrköping och trots att det må vara en håla så bör där finnas ett djursjukhus? Åk dit? Eller håll i kopplet. Ta i allafall på dig något ansvar för att din hund ränner fram till främlingar medans du pratar i telefon.