Ännu en dag

Det är varmt, jag sitter still och känner hur svetten verkligen rinner av mig. Liten sov till 9, å andra sidan somnade han väldigt sent. Men ändå.

Stora har jag knappt sett till på ett dygn. Alice ringde igår och frågade om hon vill komma och bada i deras nya pool. Det ville hon.

Ett par timmar senare kom hon hem och tog en nektarin för att sen försvinna ut igen. Men som en gummiboll var hon här ett par minuter senare, blödandes från alla håll och kanter. "Jag trillade med min dumma, jäkla cykel" väste hon argt.

Ett par plåster senare försvann hon igen. Sen ringde telefonen och Alice mamma undrade om Stora fick följa med dem till badet. Ännu lite senare ringde Alice och frågade om Stora fick sova över hos dem. Och ännu är hon inte tillbaka. Kul för henne, för jag är inte så lattjo just nu. Trist för Liten som har ännu tradigare när han inte kan jäklas med sin älskade syster.

Och jag, jag sitter här och svettas.

Det är sommar

Det vet jag för att:

1. Vi plockar fästingar från barnen (en på Stora idag) som om det vore självplock av jordgubbar.
2. Jag plåstrar om skrubbsår på löpande band
3. Det är jefligt varmt, missförstå mig rätt, jag gillar solen, hade dock uppskattat den mer om ungen kommit ut någon gång.

Allt gick bra på MVC, det var sista besöket hos min barnmorska, fortsätter ungen att trilskas så är det ett besök på specialistmödravården i nästa vecka för kontroll och ev igångsättning.

Vad jag ser när jag tittar ner

Envisaste ungen och jag på väg till MVC

Sevärdhet

Igår var vi på dagis på kvällen och fikade och lekte lite. Litens fröken cyklade förbi och han blev helt till sig, hon stannade för att prata en liten stund. Hon berättade att igår (måndag) hade en gravid kvinna gått förbi hennes hus, hennes man hade ropat på henne: "kom och titta, hon är riktigt stor!"

Inga-Kerstin gick till fönstret och tittade ut: "Det är ju Litens mamma!"

Japp, det var jag som var på väg på kvällspromenad runt mossen, Inga-Kerstin bor precis vid oss så jag passerar ofta hennes hus.

Jag är stor som en val. Jag vet.

Vi var även på Skrylle igår med Denis mamma. Grillade och promenerade och hade oss. Liten fick kissa i buskarna sen satte han sig under rutchkanana och bajsade i byxorna.

När jag gjorde honom ren upptäcker jag en fästing som klättrar runt på hans hals. Jefla djur! Låt min unge va någon gång. Nu blir det en tur till Apoteket för att inhandla Autan, mot mygg och fästingar.

Innehåll

Och ja, jag innehåller fortfarande en styck bebis. En vecka över tiden.

Fick ett sms från pappa och Agata, de är på semester, där han skriver att jag inte ska misströsta, bebisen är lika envis som jag.

Min stackars mamma gick en månad över tiden med mig, en månad! Man kan misstänka att det är en del felräknat också men ändå. Hon hade fått datum 21/11 och jag kom 21/12.

Denis kom på utsatt dag, 3/1. Detta är dock ändå gången i sitt liv han varit punktlig.

Men jag misströstar. För nu är jag mer än trött på detta.

Väldoft

Först läser jag artikeln med ett leende och tänker "bonden är galen, komplett galen" sen smyger en otäck känsla över mig. Att om 34 år är det Liten som är huvudpersonen i en liknande artikel.

Fästligt

När jag för en stund sedan skulle klä på Liten så att han kunde gå ut och rita med de nya gatkritorna upptäckte jag en liten fästing på hans rygg.

Jag hämtade min pincett och plockade bort den. Sen hittade jag en på hans lilla ben, plockade bort den också. Slutligen hittade jag en på hans arm, den plockades också bort fast jag fick inte riktigt med allt. Attans.

Denis och barnen var i Skrylle ett par timmar igår och jag misstänker att det är då denna invation av min lille pojke inträffat. Jag har kollat på Stora men inte hittat någon, fast hon har redan haft en tidigare i sommar.

Fästingar är räliga små djur, räliga! Och de verkar ha ett bra år i år.

Midsommar och smörgåsgurka

Vi firade midsommar hos min mamma och Hans. Det brukar vi göra, förutom förra året när vi var i Kroatien.

Det var en lugn och trevlig tillställning med en herrans massa sill. Jag var redo att föda barn fast ungen var inte redo att komma ut, typiskt.

Dagen efter, när vi sitter för att äta frukost ser jag att det står leverpastej på bordet. Jag går ut i köket och hämtar en burk smörgåsgurka, för icke att jag äter leverpastej utan gurka. När jag kommer in med gurkburken utbrister Hans med förfärad stämma:

"Smörgåsgurka!!!!! Till frukost?!"

Man kunde tro att jag gått naken in i en kyrka och förkunnat att Jesus icke var Guds son.

Enligt Hans äter man enbart gurka efter klockan 12?

Sen åkte vi hem och åt för att sen åka iväg igen till Käglinge och Denis bror med familj för att klämma och känna på familjens nya bebis.

Nu är det söndag kväll, jag är fortfarande gravid och jefligt otålig. Gnällig. Ja, säkert sur och tvär också, om ni frågar mina barn och min man.

Direkt från trädgården till frukostbordet...

...färska, solmogna hallon

Arla morgonpromemad i Hålan

Avsked

Idag slutade Liten på sin avdelning Borgen, när hans sommarlov är slut ska han börja på Draken. Att gå till förskolan och packa ihop hans saker var jättejobbigt.

Att säga hej då till hans fröknar var rent ut sagt smärtsamt. Jag kom mitt i mellanmålet och försökte hålla tillbaka tårarna, men det gick inte helt.

Favorit fröken Kerstin hade redan gått hem, och det var nog tur för jag hade inte klarat mer. Liten har nog inte riktigt fattat att han inte ska tillbaka, men det kanske är lika bra det.

Kerstin, Inga-Kerstin och Gunilla, ni är helt fantastiska.

Regn, regn ge dig av

Har tvättat idag, för ett tag sedan hängde jag ut allt på torkställningen, det var blåsigt men soligt, perfekt torkväder. 20 minuter senare kommer första regndropparna. Nu vräker det ner.

Jag har halvtorra kläder i hela uterummet och en ny laddning i maskinen. Torktumlaren är sönder och i Lund sitter Denis och undrar om det regnar här.

Det regnar inte, det är ett jefla sjöslag!

Misstänker samtidigt att barnens respektive midsommarfirande regnar bort rätt så mycket.

När händelser kom till Hålan

Jag var hos barnmorskan på eftermiddagen och det gick precis som jag trodde. Efter barnmorskan gick jag till skolan för att hämta Stora. Jag tyckte det var lite märkligt att de var inne trots strålande sol men reflekterade inte mer över det.

När vi gick därifrån hörde jag en lärare skapt säga till ett par barn som trots allt gått ut att de inte fick vara ute! Märkligt, tänkte jag igen.

När jag kom till förskolan för att hämta Liten var alla där också inne. Mycket märkligt, tänkte jag nu. När jag kom in på Litens avdelning hängde där en lapp där de förklarade att polisen under eftermiddagen jagade tre beväpnade inbrottstjuvar och att polisen beordrat alla skolor/förskolor att hålla sig innomhus på eftermiddagen.

När jag var gravid med Liten bevittnade jag ett rån av frukthandlaren på torget i Hålan. Min skyddade närmiljö känns hotad.

Det kändes ju lite otäckt. Nu sitter vi hemma, jag håller ungarna inne, för säkerhetsskull, i allafall till glassbilen kommer om ett par timmar.

Dagen D

Igår var det dagen D, dagen vi var beräknade att nedkomma med vår tredje unge. Nu blev det ju inte så, det blir det nästan aldrig, det vet jag. Men ändå väntar man på den dära dagen.

Det är lite som att säga till ett barn att den 24 december är det julafton! Eller? Kanske inte, vi får väl se vilken dag det blir.

Elakt, säger jag.

Nu går jag här och väntar och väntar. Snart ska jag gå till barnmorskan och vad kan hon göra mer än att konstatera att barnet är fixerat, mitt blodvärde och blodtryck är bra och att nu "är det bara att vänta".

Mitt rum är sönder!

Barnen är där uppe, jag sitter där nere. Plötsligt hör jag Liten;

"Jag är ledsen!" säger han.

"Varför är du ledsen?" frågar jag

"Mitt rum är sönder" svarar han.

Aj då, det kan inte vara bra.

För ett tag sedan klistrade han upp ett antal teckningar på sin vägg, med limstift. Där satt de och vi orkade inte stressa över det. Nu hade han tröttnat på teckningarna och dragit ner dem. Tillsammans med en hel del tapet.

Det är bara tapet, det är inte ens lönt att bli upprörd. Lite störigt för det är bara ett år sedan vi tapetserade. Men vad fan.

Skuldkänslor

När jag gick för att hämta Stora idag hittade jag henne sittandes på ett elskåp i en ensam del av skolgården. Hon hade ryggen mot allt det roliga och bara satt där i sin ensamhet. Jag såg direkt att något var rätt fel.

Medan jag samtalade med favvo fröken Sofie sprang Stora iväg och gömde sig bakom husknuten. Nu var jag övertygad om att någon varit jäkligt elak mot henne och förberedde mig på att riva upp himmel och helvete.

Jag tog min stora flick till en bänk och frågade vad som var fel, hade någon varit dum mot henne? Men hon bara skakade på huvudet och tårarna började rinna. När jag pussade henne på pannan kände jag att den var brännhet.

"Mår du dåligt?" frågade jag

"mmmmm" svarade hon

Nu ligger hon likblek i soffan och vilar, hon har 40 graders feber och jag kan fortfarande inte fatta varför hon inte sagt till en fröken så jag kunde hämta hem henne tidigare. Och så tänker jag på morgonen när jag jäklades med henne för hon var så trött. Jisses. Hon var ju sjuk.

Hur man får en trogen kund

I helgen insåg jag att vi ju har en pastavagn runt hörnan där vi bor. Det är ju skönt för om jag vill ha något annat än fil och flingor till lunch så tar det 5 minuter att gå dit.

När jag idag gick dit för att köpa mig en portion pasta händer följande:

Kvinna i pastavagn (KIP): Heeeeej! Hur är det? Vilken fin mage! Är det första barnet?

Jag: Hejsan! Tack, det är faktiskt tredjebarnet.

KIP: Neeeej! Vad roligt, tredjebarnet!

KIP studerar mig en minut eller två

KIP: Men du kan inte vara äldre än 28 år! Du är sååååå ung!

Jag (med spelad förlägenhet): Hihihihi, jag är faktiskt 33 år.

KIP: Naaaj, menar du det? Du ser verkligen ung ut!

Alla som tror jag kommer handla pasta där varje dag hela mammaledigheten räcker upp en hand!

Hej dator!

Har inte sett röken av datorn sedan i fredags när Denis kom hem. Han har spelat Football Manager varenda ledig minut av helgen. Vilket jag kan förstå för det är ett fantastiskt spel.

Lördag: Litens feber hade gett med sig på morgonen. Denis städade hela huset, fantastika man, jag mest vilade. Sen lagade vi middag, lax med kokt färskpotatis och buerre blanc. Ett glas vitt till hade varit fint, men det får vänta ett tag. När Denis lagt beslag på datorn och barnen på TV'n bestämde jag mig för att ta en promenad. Jag lyssnade på inspirirande musik inför kommande övningar, än så länge är min spellista kort, men väldigt upplyftande:

Salt n Pepa: Push it

Johnny Cash: Ring of fire

Lulu and the Luvvers: Shout

Nåväl.

Medans jag gick och försökte promenera igång min förlossning låg min svägerska i sin och tryckte fram en liten, underbar flicka. Massor, massor med grattis till Nina, Peter och Natalie!!!

Söndag: Frukost, jag gjorde pannkakor till barn som de inte åt, note to self; sluta skäm bort ungarna med pannkakor. Sen åkte vi till Nova, barnen var trötta och tjuriga, men vi hittade en liten present till Julia som fyllt år och blommor till farmor som också fyllt år. Kvällen tillbringade vi hos den sistnämnda som bjöd på smörgåstårta och samtal.

När vi kom hem vägrade barnen att somna vilket osökt leder mig till måndag och:

Hämnd!!! När det var dags att gå upp sov båda som stockar, då kändes det skönt att väcka dem, lite högljutt och otrevligt. Oh ljuva hämnd!

Nu, nu är det min tur att spela Football Manager.

Feber

Fick hämta hem en febrig liten kille från förskolan. Nu ligger han i soffan med sina tre favvo saker; snutte, tigern och sin kudde.

Nu får vi hoppas att han inte blir för sjuk, dels för att jag hatar se mina barn sjuka. Dels för att det känns tämligen olämpligt om jag skulle bli sjuk själv just nu.

Hur man tvagar en treåring

Lund

Igår stängde skola/förskola 11.30 så att pedagogern (aka fröknarna) kunde bli fortbildade.

Jag tog mina två och åkte bussen till Lund. Vi åt på Mc Donalds och sen shoppade vi lite. Liten skulle ha en keps och när vi hittade kepsarna på H&M utbrast han:

"Wow! Den ska jag ha!"

I sin lilla hand höll han en Bilar keps. Så nu matchar hans keps sandalerna.

När vi lite senare åt glass tappade (släppte) han sin MC Donalds ballong i vinden och sen var det skrik och gråt och tannagnissel.

Annars var det en fin eftermiddag.

När Denis kom hem släpade vi med oss två redan trötta barn till IKEA eftersom vi behövde nya skruvar till vår gamla spjälsäng.

Sen åkte vi och köpte en förlossningspresent från Denis till mig, en kaffekapselmaskin. Jag hade tänkt en Dolce Gusto Piccolo eftersom den just igår var på super reapris på Elgiganten. Denis köte en Dolce Gusto något annat och den är jättefin. Tack baby!

Imorse fick jag ut ungarna genom dörren i ett inferno av "jag vill inte", "dumma mamma elak" och "inte cykla, jag VILL CYKLA!". Sen gick jag till barnmorskan. Bebisen är fixerad! Jisses, och allt annat är också bra, har en ny tid om en vecka som jag hoppas på att missa.

På äventyr med barnen i Lund

Insomnia

Jag sover skitdåligt, alltså inte lite störd nattsömn, utan skitdåligt. Jag vill ogärna gnälla. Men den här graviditeten är fan värre de andra gångerna. Vid 2-3 på natten kan jag inte ligga kvar i sängen längre och ofta kan jag inte somna om när jag transporterat hela min kolossala kropp till soffan.

Jag sover kanske 5 timmar per natt och det är inte 5 ostörda timmar.

Jag är helt slut. Idag sov jag ända till 03.40, sen dess är jag vaken. Vid 6 tiden funderade jag på om jag kunde lämna barnen på skola/förskola i morgonrock. Sen kom jag fram till att eftersom min morgonrock inte täcker min kolossala kropp så hade det varit tämligen osmakligt att vistas ute i den.

Nu tittar jag på "Alla älskar Raymond" och önskar att jag kunde somna istället.

Nattdramatik

I lördags smet Denis iväg på herrmiddag hos min pappa. Pappa gillar Denis, jag tror att om jag och Denis skulle skiljas så hade pappa behållt honom istället för mig.

Jag och barnen var hos Lee och firade hennes 40 års dag, det skulle varit en fest, men den är ju framskjuten pga tarm incidenter. Mats och Jenny var också där och det var, som alltid, en trevlig kväll med god mat och gott sällskap.

Vid 23 tiden fick jag ett sms från Denis där han skriver att han är påväg hem. Härligt, tänker jag, för förra gången han var hos pappa fick jag ett sms där han skrev att han stannade hos pappa över natten.

Två timmar senare kommer han hem. Pappa bor alltså i Malmö, inte i Kalmar. Han erkände att han skrev att han var på väg hem mest för att han ville göra mig glad och det var ju en fin tanke om det inte var för att jag sen vaknade hela tiden och oroade mig för att han aldrig dök upp.

Sen somnade Denis och började pysa. Alltså, han blåser högljutt ut luft ur munnen.

"Jaha, då var det kört" tänke jag uppgivet.

5 minuter senare kom första snarkningen. Jag flyttade ner på soffan. Kunde inte somna om så jag tittade på Ladder 49. Efter ett tag hade snarkningarna eskalerat så till den milda grad att jag var rädd att ett par grannar skulle komma och ringa på dörren.

"Amen, för i helfete!" Sa jag rakt ut i nattluften.

Sen gick jag upp för trappan, fram till min man och försökte vända honom. Gick inte. Så jag väckte honom och sa:

"Vänd dig, du snarkar jättehögt, jag ligger där nere och kan inte sova"

Varvid Denis väser:

"Och jag ligger här uppe och kan inte sova!!!!" och antydde att jag störde hans nattsömn.

Han sov igen innan jag hunnit lämna rummet. Och på morgonen mindes han inte sitt dramatiska överreagerande. Typiskt smitare.

11,5

Idag har jag och den fega smitaren varit tillsammans i 11,5 år. Jag älskar dig, fast än du smiter iväg till jobb och träning och herrmiddagar hos min pappa.

Den blomster tid nu kommer...

Idag var det avslutning på skolan. Klockan 10 skulle vi vara där, Denis bestämde sig för att åka till jobb innan och lämnade mig själv med ungar som bajsade i kalsongerna och skit som ska hämtas där uppe och lämnas där nere till förbannelse.

När vi kom till skolan visade det sig att Stora skulle varit där tidigare, shit the same. Jag var svettig och stressad och funderade på att aldrig någonsin förlåta honom för att han lämnade mig denna morgon.

Sen sjöngs det och talades och fröknar avtackades. Liten var trött och jag försökte komma på varför, varför, jag tyckte att han kunde vara med och sen vara ledig resten av dagen.

Avslutningen avslutades med rulltårta och kaffe och lite intimare stämning i Storas klassrum. Ena fröken Sofie som ska sluta grät och jag önskade att vi hade varit ute så att mina tårar inte skulle synas bakom solbrillorna, jag fixar inte avsked.

Sen gick vi hem, Denis, den fega stackaren, gick till jobb. Jag gick in med ungar som kissade i byxorna och jäklades. Sen kom mamma och hämtade Stora. Jag hade berättat för henne att hon skulle få åka med mormor och fika, själv.

"Slipper jag Lillebror" ville hon veta.

"Ja, det är bara du och mormor" svarade jag

"Slipper jag Lillebror?!!!" utbrast hon då med stor glädje i rösten.

Mamma tog med sig min stora tjej till Tirups Örtagård och jag gjorde pannkakor till Liten sen somnade jag i soffan och där hittade Stora och mamma mig sen.

Mamma stannade på en kopp kaffe, jag gillar ha mamma hemma på en kopp kaffe. Hon har alltid kloka saker att säga.

Nu sitter vi och väntar på den fega stackaren vi kallar Denis, som efter han jobbat smitit iväg på träning. Han ska ha pizza med sig hem.

Sen är det helg, åh ljuva helg!

40 grattis!

Ibland träffar man på människor som bara är sådär fantastiska. Som alltid ställer upp. Som man kan prata med allt om. Som får en att känna sig rätt så toppen.

Min sådan människa heter Lee och idag blir hon 40! Hade det inte varit för att läkarna skurit upp hennes mage för att lösa en knut på tarmarna skulle firat henne ordentligt i helgen, nu får det vänta lite.

Men Lee, I love you! Thank you for being a friend!

Gnällig

Har inte skrivit på länge, fast vi gjorde rätt mycket kul under långhelgen.

Torsdagen var bröllopsdag, fast eftersom filmen vi ville se inte hade premiär förrens dagen efter så firade vi inte något nämnvärt på rätt dag. Min bror med familj kom hit och vi grillade lax, himla gott.

På fredagen lämnade vi ungarna hos Baba och sen åkte vi till IKEA, det var hemskt. Vi köpte ett skötbord efter som vi av någon underlig anledning slängt vårt gamla. När Denis försökte skruva ihop det så visade det sig att vi fått fel ben, så vi måste byta det. Härliga IKEA. Sen åkte vi till stor stan och åt på Mosaik innan vi gick och såg X-men, en fantastisk film. När vi skulle lämna biografen blev det nästan bråk mellan ett gäng ungdomar och en äldre herre. Jag längtade hem till vår tråkiga, händelsebefriade håla igen.

Lördagen skulle vi spendera på Skånes djurpark med min bror och barnen. Men en kär och nära vän, Lee, hade akut opererats och vi hjälpte Rikard med barnen.

Skånes djurpark fick vänta till söndagen, vi såg ingen järv. Det finns ingen järv! En trevlig dag.

Måndagen var vi hos Mats och Jenny på nationaldags samkväm. En härlig lång avslappnad dag i solen.

I övrigt är jag trött, tjock, svettig och gnällig.

Firandet fortsätter

Bröllopsdag

Gårdagens bröllopsdag firas idag på Mosaik, mums!

Inbrott

I onsdags var det vernissage på Litens dagis. Vi gick dit och tittade på Liten när han först var blyg och sen, när han uppträdde igen, tog ett stadigt tag om en mick och vägrade låta någon pissa på hans parad, vilket innebar lite våld.

Sen gick vi hem och upptäckte att handtaget trillat av dörren och vi kunde inte komma in. Vi hade lämnat vårt lilla toalettfönster öppet. Planen blev att slänga in Stora genom fönstret för att få henne och larma av och öppna dörren. Stora blev ledsen och tyckte det var läskigt. Hon ställde sig vid sin bror som hade ett utbrott för att han var tvungen att gå 10 meter själv.

Denis bestämde sig för att han skulle ta sig igenom fönstret själv. Han klättrade upp på Storas cykel och hävde sig in genom fönstret. Sen slingrade han sig sakta genom tills han kom till knäna, där hamnade han i en vinkel som satte lite stopp för hans framfart. Jag var övertygad att hans skulle knäcka benen alternativt verkligen fastna och jag skulle få ringa brandkåren för att få loss honom.

Sen försvann hans ben in genom fönstret med ett plågat ljud. Stora blev förtvivlad för hon trodde att hennes pappa dött fall döden innen på toaletten.

Det vara oroväckande tyst ett tag, sen gled dörren upp och min blåslagna make stod i dörröppningen.

Vilken hjälte!

Vänt

Vi kom till förlossning och skrevs in i ett mottagningsrum. CTG fästes runt magen för kontroll av bebisens puls och eventuella verkar.

Efter ett tag kom en barnmorska och kände och klämde. Hon ville ha ett andra utlåtande och kom tillbaka med en barnmorska till, denna utrustad med en ultraljudsapparat. Barnmorska 2 kände och klämde och sa: Jag tror vi har huvudet rätt här.

Sen tog hon ultraljudsapparaten och visst, i mitt bäcken befinner sig bebisens huvud, tämligen fixerat också. Så vi fick gå därifrån igen. Lättade.

Då var det dags

Snart åker vi till KK för vändningsförsök och jag är otrevligt nervös