Dagen D

Igår var det dagen D, dagen vi var beräknade att nedkomma med vår tredje unge. Nu blev det ju inte så, det blir det nästan aldrig, det vet jag. Men ändå väntar man på den dära dagen.

Det är lite som att säga till ett barn att den 24 december är det julafton! Eller? Kanske inte, vi får väl se vilken dag det blir.

Elakt, säger jag.

Nu går jag här och väntar och väntar. Snart ska jag gå till barnmorskan och vad kan hon göra mer än att konstatera att barnet är fixerat, mitt blodvärde och blodtryck är bra och att nu "är det bara att vänta".