Nicke dog ju hastigt och faktiskt rätt så lustigt i höstas. Sen dess har jag funderat. Tillslut la jag fram mitt förslag till djurmotståndaren Denis.
Två marsvin. Ville vi ha. Två för man får inte ha dem ensamma. Jag har haft marsvin när jag var liten och tycker att de är de ultimata smådjuren, lugnare och mer hanterbara än kaniner. Inte lika känsliga och ja, snällare. Jag bestämde att två honor blir ypperligt och jag ville gärna ha kullsyskon.
Nu blev det inte så. Jag hittade visserligen två systrar hos en uppfödare, men de var skitlika och det hade blivit ett "Men den är ju miiiiin" bråk om dagen här hemma. Jag mailade lite med uppfödaren och hon la fram förslaget att syrrornas bror var till salu tillsammans med en tvåårig herre. Dessa två är bästa vänner. Lämnar inte varandras sida. Leon, den stora, skulle inte säljas men hon kunde inte skilja dem åt.
Så, om lite mer än en vecka kommer de till oss. Pinoccio och León, som nu kommer gå under namnen Strumpan och Herr Muffins León. Eller Strompan och Mofin som Stora skriver. Mitt andra marsvin hette å andra sidan Kåla Kladis, så vem är jag att klaga?
Jag vill tillägga att efter 12 år med mig har djurmotståndaren Denis mjuknat och fick nästan tårar i ögonen när jag berättade om grisarnas fina vänskap. Han till och med tycker att de är söta, han som för något år sedan inte gav marsvin en extra blick för han tyckte de såg ut som råttor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar