Den stora har två vänner hemma. Hon är kaxig och otrevlig mot mig, för att visa upp sig på nått sätt. Jag varnar och säger att "tänk på vad du gör". Men hon fortsätter.
När jag upptäcker att de vält ut all min vikta tvätt på golvet i en otrevlig hög får jag nog. Jag gör inte komet och väser i hennes öra och får henne att plocka upp tvätten.
När hon är färdig går hon in på sitt rum och smäller igen dörren.
Ut med ungen och nytt samtal om hur man uppför sig. "Gå in på ditt rum och stanna där" blir min inte allt för pedagogiska lösning på pretonårsungens fasoner
Lite senare hör jag hur det mumlas från hennes rum, vännerna ororar sig för hur hon ska klara sig. Jag trycker örat mot dörren och tjuvlyssnar. Hon ska rymma. Eller iallafall aldrig nånsin lämna sitt rum igen.
"Inte ens för att kissa!" undrar Alice.
"Nä" väser ungen
"Då får jag hämta en spann till dig och så får jag tömma den i toaletten" tänker Alice. Det är viktigt med vänner som ställer upp för en när man revolterar.
När vännerna går får jag sätta mig ner med henne och prata om hur man uppför sig och varför hon nu kommer att ett "straff".
Sen ska jag läsa igenom mina Komet papper och skriva ner frågor till vår återträff om ett par veckor.
Alice har insett vad som är viktigt i livet :)
SvaraRadera