Varför vi har kvar plastagolven där uppe

Igår lekte Liten med sin Sam, de hade kul. Målade golvet med Storas stämpelfärg, satte klädnypor på hela sig själva och dansade.

Sen så blev de lite ovänner också, det hör till, det blir Stora och hennes vänner också. Skillnaden är att ALDRIG har någon av hennes vänner kommit ner med näsblod efter ett handgemäng. Aldrig har de slåtts.

Igår blödde Sam, han var obekymmrad och jag var förfärad. Liten skämdes som en hund och sa förlåt 110 gånger, men likväl blödde Sams näsa. 

När Sam sen hade gått hem så pratade vi om att man inte slåss och han verkade förstå, sen gick han bort och nockade stora syrran så hon fick ett märke under ögat. Åh jisses.