Den minstas krälövningar har gått från högst modesta till att hon krälar fram över hela nedanvåningen. Ba, säger hon och kryper fram och stoppar en nersaglad näve i Bluerayspelaren så att mamma och pappa nästan inte kan se Super 8 en fredagkväll.
Hon vill icke sitta i sina babysitters länger, sånt är för mesar. Hon är så mobil helt plötsligt.
Igår kräktes hon upp spagetti och köttfärssås så att det fastnade i näsan och då blev hon vildsint och skrek och grät just när vi skulle äta fantastiska möra revbensspjäll. Och vi blev helt till oss för hon är nästan aldrig arg så när hon blir det springer vi omkring som två rookies, som förstagångsföräldrar.
Annars skrattar hon mest hela tiden, hon avgudar sina syskon och ser upp till deras störighet. Speciellt när de hoppar i soffan, vilket de inte får men gör ändå när mamma och pappa har gäster och inte kommer för sig att skälla lika mycket som när ingen är hemma hos oss. Jefel ungar.
Hon är så ljuvlig och klåfingrig, och så söt så världen stannar för att njuta en liten stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar