måndag 27 december 2010
Hohoho
Stora var avvaktande mot tomten, hon är å andra sidan avvaktande mot de flesta. Liten däremot kramades och hoppade och viftade som en galning.
Den 26/12 blev jag bonusfaster, min bonusbrorsa fick en liten son, Felix. Så en massa grattis till honom och hans Anna. Liten gillar att det kommit en liten pojke till bland alla tjejer.
Nu siktar vi in oss på nyårsafton och på vilken mat som ska serveras, tips? Inget med kyckling eller fisk för vi gillar Gustav och vill inte att han ska tillbringa aftonen på akuten.
torsdag 23 december 2010
Dan före doppare dan
Strax innan klockan slår 9 kräker Stora i soffan, nya soffan, samma soffa som Liten kissade i häromdagen. Soffan luktar som A-lagar tomten från igår. Jag försöker göra det bättre med skodeodorant, går sådär.
Liten ville inte vara sämre och bajsade i sina kalsonger medans jag torkade kräk i soffan. Livet är allt bra ljuvligt.
Nu är klockan nyss slagen 10.30 och inget mer kräk har kommit. Feber kan vi hantera, värre med kräks. Vi vill inte ha maginfluensa över jul. Helst inte. Snälla.
Buss och nergången tomte
Igår var jag hemma ledig med vår två avkommer. Vi åkte in till Lund med buss till Litens förtjusning, han älskar åka buss.
Vi handlade de sista julklapparna och åt på Malk Donalds.
När vi skulle hem satt vi i busskuren och väntade när en av Lunds A-lagare klampar fram och sätter sig bredvid Liten. Inget fel i det. Liten börjar genast samtala med honom om bussar och hur kul det är. Mannen är stor och väldigt tjock om magen, luktar som en A-lagare ska och har ett stort, tjockt skägg, som en uteliggar tomte.
När Liten är färdig med sin buss utläggning tar mannen fram en borste och borstar skägget. Sen tar han fram en cigg.
På en skylt står det 'Tänk på dina medresenärer' under en cigg med ett rött kryss över.
Strunt samma tänker mannen med det nyborstade skägget och tänder sin cigg och blåser röken rakt i synen på mina ungar.
'Äckli' säger Liten.
Mannen torkar av snor på baksidan av handen.
'Kom, vi går och ställer och oss här borta och väntar' säger jag.
Det sista vi ser av mannen är när han ilsket bankar på buss nr 3 till Linero via Centralen.
33
Av Javie fick jag en fin latte på jobb, tack Javie.
Av Sandy fick jag en chokladskapelse (inte helt säker på rätt benämning) från Franska Bageriet, tack Sandy.
Av Nina och Peter fick jag redan på Storas kalas ett presentkort på HM, tack.
Släktingar ringde hela dagen, bäst var:
- Pappa: 'Due skau hau den äuran!' Följt av en lång utläggning om hur dåligt årets julbord med jobb hade varit. Info: På Nobes på Nobelvägen kan man få en fin jultallrik till ett rimligt pris och det är inte alls snålt.
- Farmor: 'Hau din äuran att gratulera pu fölsedaun, här sitter jau å dricker laxermedel!' Under katergorin; Tack och Oj!
tisdag 21 december 2010
Skånetrafiken - makes people walk
Läser man vad den innebär står det: Inställda avgångar eller att resan/delresan är mer än 5 minuter försenad eller mer än 1 minut för tidig.
För mig är det rätt avgörande om avgången är försenad eller inställd. Rätt viktigt, speciellt när det är -79 grader ute och man inte längre känner sina tår när bussen kommer 27 minuter efter utsatt tid!!!
Till Skånetrafiken: information är viktigt, och ni är sjukt kassa på att informera oss som reser med buss.
måndag 20 december 2010
Med mord i sinnet
Jag vill tortera honom, detta är nästan det värsta som hänt låten. Det värsta måste vara den dära schlagerbruden som totaldödade den i Idol.
Linda
'I går kom barnen hit, vi hade en riktig slappar Fredag tillsammans med dom. Vi bäddade ner oss i soffan med täcke och kudde, efter Kean somnat. Vi tittade på ”Gladiator”, som gick på tv3. Jag älskar den filmen. När jag var i Frankrike 2003 och var med i ”Fångarna på fortet”, så var dom tigrarna som var med i ”Gladiator”,oxå med på Fortet. Det var lite kul faktiskt. Dom var dessutom jättestora.'
Tigrarna var dessutom jättestora, till skillnad från de små tigrarna?
Pipande bussar
PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP osv
Jeflar i helfete tänkte jag, där rök min buss sömn. Folk började kolla sina telefoner och sätta väskorna mot öronen för att kontrollera om det månne var de som orsakade detta oljud.
Bussen började rulla och det lät så här:
PIIIP PIIIP PIIIP PIiiIIIiiiiiii....
Nämnen så tyst och skönt det blev! Jag slöt ögonen för att få min 15 minuters skönhetssömn, när bussen börjar låta så här:
PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP PIIIP
Hela vägen till Malmö, när vi närmar oss Håkanstorp harklar busschaffören till i högtalaren och låter så här:
'Vi har elfel *no, shit!* Vid Håkanstorp står en ny buss och väntar på oss. '
Nu får folkpanik och börjar tränga sig fram till dörrarna, vad tror de ska hända?
Vi får byta buss och jag hoppar av vid nästa hållplats. Vad jag undrade var:
- Kunde han inte bytt buss på Södervärn som är sluthållplats?
- Om elfelet var så allvarligt att han inte kunde köra från Håkanstorp till Södervärn, borde han verkligen ha kört från Genarp till Håkanstorp?
Nåväl, den nya bussen lät inte mer än vad man kan förvänta sig att en buss låter.
fredag 17 december 2010
Torsdag
Jag förstår inte hur vuxna människor, föräldrar, kan har så jefla svårt att hålla flabben de 20 minuter ungarna skrålade. Det tjattrades som fan bakom mig tills jag var tvungen att vända mig om och ge dem blicken! Tyvärr så uppfattades blicken inte som så farlig och tjattrandet fortsatte. Jag var nära ett argt "hysch" men stoppade mig själv.
Väl hemma tittade vi på film, vi hyrde Knight and Day och för en gångs skull var det Denis som somnade och inte jag. Filmen var rätt underhållande, fast än jag inte gillar Tom nått nämnvärt, har lite svårt för hela Scientologi-grejen. Fast filmen handlade ju inte om scientologi så det kan kanske kvitta vad han tror och inte tror.
torsdag 16 december 2010
Snowstorm
Liten är hos Baba och Dida idag till i morgon, han är hostig. I kväll är det luciafirande på Storas skola. Hon ville vara tärna. Jag köpte nytt tärnljus till henne för det gamla la jag på ett bra ställe när vi flyttade, jag har ingen aning om var. Jag har hittat luciakronan, man kan ju tycka att tärnljusets naturliga plats vore vara på samma ställe, men icke! Jag försökte få Stora att vara Lucia istället, men hon ska TVUNGET vara tärna, sablar. Det nya tärnljuset suger getballe. Men det får hon ta om hon nu inte ska vara lucia.
Väljer man fortfarande Lucia i skolan med röstning? Jag minns röstningarna, mest för att jag aldrig fick någon röst. Tragiskt var det. Men så går det när man har den dåliga smaken att vara brunett.
onsdag 15 december 2010
Tisdagarna med Gorby-Nilssons
Vi äter middag, barnen leker/bråkar och vi umgås/fredsmäklar.
Jag älskar våra tisdagar!
Nästa tisdag är det egentligen vår tur, men eftersom någon (jag) fyller år så blev vi hembjudna till Lee och Rikard igen. Ännu en lat tisdag hemma hos kära vänner.
tisdag 14 december 2010
Kommer någon ihåg dessa?
Ditt och datt
Sen gick vi på bio, sent. Sist jag var på niobio en fredag somnade jag sött i min stol och vaknade när Sandy vrålade i skräck. Fast då hade vi druckit en massa vin innan. Men jag var orolig att jag skulle somna även denna gången. Jag somnade inte! Det var nära, men filmen var väldigt bra och lite action väckte liv i mig igen.
Sen åkte vi hem och sov, utan Litens fötter i ryggen eller blöjrumpa i nyllet. Och ingen Stora som vaknar 06.45 för att hon är nyfiken på vad en ny dag kan bringa henne.
Lördagen skulle det hinnas med en väldans massa saker och vi hann inte med allt. Typiskt. Sen tog lördagen slut väldigt kvickt. Söndag var kalas dag, släkten skulle fira Stora.
Släkten kom och åt kakor och tårta så det stod ur öronen, vi fick en hel tårta över (inte hel nu längre, men den var hel när släkten gick). Stora fick presenter och var glad. Sen var helgen slut.
Men jag var ledig i går också, haha, där fick måndag så den teg! Vi firade lucia på dagis, utomhus i -8. Liten var stjärngosse. Ingen är stjärngosse nu för tiden. Sorgligt. Jag tänker som så, att så länge Liten är för liten för att ha en åsikt eller alls bry sig så bestämmer mamma! Då är han stjärngosse beväpnad med en vass pappstjärna. Men han slog ingen. Plöjde genom en flock med tomtar på sin väg mot fröken, men liten svinn får man räkna med.
Ledig måndag skulle ägnas åt städ och fix inför stundande jul. Jag städade undan de sista resterna av kalaset men sen tog energin slut och jag sov på soffan istället.
söndag 12 december 2010
lördag 11 december 2010
torsdag 9 december 2010
11
Vi ska fira, först ska vi ut och äta på T-bone, för att sen gå på bio och se "The next three days". Barnen blir hämtade av morfar för att tillbringa natten med honom och mormor. Sovmorgon!
Vi firar inte bara 11 galna år tillsammans, vi kan även fira att vi idag går in i andra trimaster. Vecka 13 är här! Ja, vi ska ha avkomma nr 3 (och förhoppningsvis enbart 3), så inget vin till Katrin.
Anna dagen!
Jag skänder nu en tanke till andra Annor i min när het: svägerska Julia, svägerska Anna, brorsdotter Sigrid, nästkusin Anna, vän Anna...säkert massor som jag missat men de har o andra sidan missat mig också så det kvittar ju skitmycket.
onsdag 8 december 2010
Lego säljer
För de äldre barnen kommer massmord någongång under 2012.

Att växa upp med Bosse: uttrycken 2
"Ding" gärna "han är så jäuvla ding"
"Knäppgöka film" om filmer han inte riktigt förstår, första gången han kläckte detta var när han hade sett Memento, filmen som utspelar sig baklänges.
"Det kunde min dotter när hon var 5" Denna kom säkerligen strax efter "är du helt jäuvla ding?". Pappa är el/telelärare. När hans elever inte kunde något sa han alltid så till dem. Vilket ledde till att när jag kom till skolan så kom det alltid en finnig tonårskille fram men någon elekrisktmojäng och frågade om han kopplat rätt. Då tittade jag på honom och sa med ett leende "du vet nog själv vad som är fel med den" så jag är inte mycket bättre än pappa...
"Vilken jäuvla kyssss" Pappa var inte bara lärare, han är elektriker också. Han skulle kunna kallas Bosse; den oförsiktige elektrikern. Han har fått rätt många kyssar, eller stötar som de flesta säger.
Grattis finaste!
Hon firades på sängen med muffin, pannkakor, varmchoklad och presenter. Hon är glad som en lärka.
Liten är sur som ättika, de komplementerar varandra så fint.
Jag var på bra humör tills läste det här. Beorn är en av de coolaste figurerna i The Hobbit och nu ska Persbrant spela rollen. Jag ogillar.
måndag 6 december 2010
Outsourcing
Det blev veckohandling, på söndag ska vi prova Linas matkasse, veckomenyn är planerad, maten inhandlad och levereras till dörren varannan söndag kväll. Få se vad vi tycker om det.
Fredag
Det åt, lektes och busades. Stora var nöjd och kl 20.00 gick alla utom Juliet som skulle sova över. 20.15 kom Denis tillbaka. Sen la vi barnen och satte oss för att titta på film, "Elf". Liten kunde inte somna så han låg på soffan. Jag såg kanske en halvtimme innan jag somnade, det gjorde inte Liten. När filmen var slut sa han "Bra film, pappa" sen somnade han.
Jag kan inte minnas när jag såg en hel film senast.
fredag 3 december 2010
Spott och spe
När vi stod i kön för att komma in till uppvisningen så visade Liten sig från sin allra värsta sida när han helt oprovocerat spottade en främmande kvinna i ansiktet. Det var högt pinsamt, det tyckte nog han också när han fick bannor och insåg vad han hade gjort. Jag vill nu helst hitta på att det aldrig hänt och kan förstå hur min mamma kände sig när min bror som lite liten kille frågade en svart man om han var en apa....
onsdag 1 december 2010
Vurpa
Jag märkte att mina fötter gled iväg åt vars ett håll och tillslut föll hela jag ner i en spagatliknande ställning. Att trilla ner i spagatliknande ställningar är speciellt trevligt när man lider av diskbråck. Nu har jag ont i nacken och armbågen. Men som vanligt var det mest mitt ego som skadades när jag låg där och krälade i snön.
Kung fu Panda
Nu lät ju det väldigt avancerat, men faktum är att hon ska ha svarta tights, svart polotröja med (det är här skapandet kommer in) en bit fastsydd vit frotté på. Jag skapade även pandaöron till dräkten, tog ett styck diadem som jag klädde med svart kantband och sydde hjälpligt fast två öron tillverkade av två gamla strumpor. Som pricken över i ska jag ikväll sy fast en liten svart svans på tightsen, en pandasvans. Sen får det vara nog med skapandet.
På fredag ska hon ha sitt barnkalas, vi ska ha DISCO! Tips på lekar för ett litet gäng 6-åringar?
måndag 29 november 2010
Retad
Jag: Vi köper en vanlig pulka till dig, inga problem!
Stora: NEJ! Jag vill ha MIN pulka, den är jättebra.
Jag: Men blir du inte ledsen om de retar dig?
Stora: Äh, jag bryr mig inte, de är så tramsiga. Min pulka kan man bära som en ryggsäck och det kan man inte med andra pulkor, och min låter mindre när man drar den på asfalt.
Och jag inser att vi har lyckats rätt bra i vår uppfostran att ge henne ett starkt självförtroende och att våga stå för vad hon tycker.
Stackars bortglömda blogg
Första advent igår och massor med snö! Vi åkte inte pulka pga att:
- Pulkorna är slängda efter hårt användande förra vintern, Denis släpade däremot ner min gamla Östtyska kälke. Den är cool så det förslår. Stora har med den i skolan idag, återstår att se om den överlever.
- Stora lämnade i fredags båda termobyxorna i skolan. Jag ansåg att hon icke fick åka någon typ av fordorn nerför backar utan ordentliga kläder. Hon var sur och skyllde på att det inte var hennes fel att hon glömde dem i skolan?
- Förkylningar, snor och feber.
Vi pyntade däremot huset i juleskrud. Jag är en rätt återhållsam pyntare. Gillar inte att ha tomtar i varje vrå. Men jag tycker vi lyckades rätt bra ändå. Sen bakade vi (jag) saffransbullar och en saffransfläta pimpad med hasselnötsfyllning. Stora har ju den goda smaken att fylla år mitt i all jul (jag också, men jag firas inte på samma sätt) så måste det bakas i massor i hemmet vid denna tid.
Vi avrundade med att baka pepparkakor. Liten avrundade allt med att hälla ut ett kilo mjöl och sen kasta hälften på mig. Fast julstämningen var i topp så det var bara att skratta och städa upp.
onsdag 24 november 2010
Snö
Men Kung Bore är välkommen, nu måste Denis bara ringa DäckaLasse och få på vinterdäcken.
tisdag 23 november 2010
måndag 22 november 2010
Axelvold
Hur hamnade jag då där? Kanske du tänker nu. Jo, jag gick ut 9:an med det eminenta snittet på 2,1 (jo, så gammal är jag, vi hade sifferbetyg) och med drömmen att bli kock. Fast jag sa att jag ville bli bartender för att verka ball. Nåväl. Har du eminenta 2,1 i snitt blir dina valmöjligheter väldigt begränsade. Jag tror jag hade kunnat komma in på fordorn, men det ville jag inte. Trots pojkpotential.
Min syo-konsulent nämnde Axelvold. En internatskola med kostinriktning där man kunde läsa upp sina betyg, så jag sökte och kom in på "konsumentekonomiskkurs med kostinriktning" på meriter från syo. Och jag kan tänka mig att min mamma drog en lättad suck när hon insåg att hennes väldigt struliga tonåring skulle bo mitt på en åker och kanske tänka igenom sitt liv ett par varv.
ca 30 elever varav 3 var killar. Vi bodde i "skånelängan" två och två eller i enkelrum med genensamma toaletter/duschrum och umgänget utrymmen. Dagarna tillbringades med att gå på lektioner vissa dagar, andra dagar var man i köket och lagade skolans mat. Vissa dagar var man i sysalarna och sydde, vävde, virkade och fan vet vad. Väv en pläd ingick i uppgifterna, samt att sy sitt eget blårandiga förkläde med volangkant med matchande snibb åt håret.
Försova sig gick ICKE! Då kom rektor Brigit och drog upp en ur sängen. Var man sjuk skickades man hem och det var så jefla jobbigt att ta sig hem från åkern så fejka var inte lönt.
Pojkar på rummet var stängt förbjudet, besök i boninghuset var strängt förbjudet. Besök fick man ta emot i storahuset. Och därmed Basta!
Vi fick lära oss tvätta, stryka, städa, baka, källsortera, mangla, laga mat, planera middagar, förbereda veckomatschema, vett och etikett, plantera, rensa, klippa och beskära. Kort och gott, hur man tar hand om ett hem.
Stället styrdes med järnhand av Brigit, med tre andra tanter vid sida.
Axelvold var helt jefla fantastiskt, det bästa jag gjort. Förutom det uppenbara som träffa min man och skaffa barn och sånt. Och även om vi sa att vi skulle vara vänner för livet så har jag inte kontakt med någon från Axelvold idag. Eller vissa har jag hittat på Facebook. Men de finns i mitt hjärta. Sarina som låste in sig i fruktkylen, Christina som tog fel på tsk och dl. Ture som alltid fick mig på bra humör. Känsliga Pernilla. Underbaraste Linda. Anna, Marie, Maja, Michaela, Robin, Ådi, Susanne, Sofia....
Axelvold fick mig att inse att kock inte var yrket för mig, inte bartender heller. Jag lugnade ner mig 15 ton och började ta skolan på allvar. Och jag kan göra en helt fantastisk apelsinsaft. Och tvätta mina yllesockar utan att de krymper.

Huvudbyggnaden på Axelvold som huserade: storkök, bak, tvätt, väv/sysal, matsal mm
Julklapp
Tidig julklapp från vår bostadsrättsförening: Ni behöver inte betala hyra denna månaden, vi har ett överskott.
Vi säger tack för de extra 7000 som vi för över denna månaden. Denis, 7000 räcker till denna:

fredag 19 november 2010
Fredagsfilm
Stora och orden
Stora: "Den var typ så här stor alltså!"
Typ såhär stor alltså, vad är hon? 15 med litet ordförråd?
torsdag 18 november 2010
Nanananananana baby give it up!
tydligt såg att han var en PTH (pitt till höger)
onsdag 17 november 2010
Att växa upp med Bosse: uttrycken.
"De är han me hull i röven å handtaug i ryggen" svar på frågan "Vem är det?"
"De är en himpajimpa till en vädermölla" svar på frågan "Vad är det?"
"Nu ska vi se sau den blinde och toug sin hammare och såg" ofta förekommande när han ska fixa saker
"Nu sköt de en arbetslöööös" alltid vid höga smällar av alla de slag
"Um du fryser nu, vad ska du sajja näur det blir riktigt kallt?" 'fryser' kan bytas till 'är varm' och 'kallt' till 'varmt', används ofta för att poängtera sin egen förmåga att hantera extremt klimat.
"Varmt? Det bruuuukar de vaura när de kommer ut ur ugnen" om man skulle komma på den dumma idén att säga att maten var varm
"Atrin! Men K:åt då?" Denna måste sägas högt, gärna på skånska, funkar på alla namn som börjar på K, han tycker att han är hysteriskt rolig. Detta är många av mina vänners favorit.
Kommer inte på fler just nu, men de finns där.
Tiden den bara går
Han var grymt duktig på att luta sig bakåt i nerförsbackarna, men bäst på turen var när vi passerade en uppställningsplats för husvagnar och där stod även en TRAKTOR!
Stora red på som hon inte gjort något annat och jag hoppas att hon får en plats på ridskola snart.
Lilla Nati var duktig tror jag, jag promenerade längstbak med lilla Timotej vars små ben hade svårt att hålla farten med de andra.
På kvällen var det så då dags för kalkonen hos min pappa. Det var vi, pappa och Agata, Max utan familj för de var i Stockholm, farmor och Göte.
Maten var ypperlig, min pappa är ett matlagningsgeni, jag måste ge honom det. Farmor svimmade och barnen levde rövare.
Söndag var farsdag, vi åkte till min styvpappa för att fira hans födelsedag. Vi kom 40 minuter försent för mamma hade sagt fel tid till oss, men det blev bra ändå. Vi åkte hem och barnen somnade i bilen så vi gick och la dem direkt när vi kom hem, baren var alltså i säng innan kl 18 och det kändes märkligt.
Måndag och tisdag var jag sjuk, stackars mig, och nu är det onsdag.
torsdag 11 november 2010
CD minnen
Veckans kalkon
Igår ringde min pappa, vi pratar inte så ofta så man vet att han vill något när han ringer. Vi småpratar ett tag när han tillslut kläcker fram: "Ni kommer på lördaug va?"
Jag: eeehhh...jaaa?
Bosse: Ni vet att vi ska eda kalkoun här väl?
Jag: eeeehhh...jaaa? Nej, det vet vi inte.
Bosse: Men jag sau ti Denis sist han vau här! (Herrmiddag, Denis blev för full för att komma hem)
Jag: Du menar att du bjöd in oss via Denis när han var berusad? (Det är som att säga till Liten att han ska städa sitt rum. Det går liksom inte fram)
Jag: Jag tror han kan ha missat det i sitt berusade tillstånd.
Bosse: Åu fan, men vi ska äta kalkooon på lördaug, egentligen tänkte jau ha gås men jag har hörttt att det är sou fitt så därför blir det kalkon...jag har varit i Polen, förra veckan...
Och så är Bosse igång och har monolog och jag försöker förtvivlat dra mig till minnes om vi har andra planer på lördag, eftersom vi tydligen ska äta kalkon hos min pappa, inte gås, kalkon.
måndag 8 november 2010
Guldmorgon
I lördags åkte vi till min mamma och Hans för årets gåsamiddag. Ja, vi brukar faktiskt inte äta gås, men i år fick vi det. Det var alla syskon med respektive och barn. Jag har ju en stycke bror, en styvbror och en styvsyster, så det blir fullt hus. Barnen lekte och hade kul och vi åt och åt och åt. Vi fick till och med svartsoppa att smaka, jag slapp för när jag gick på Hemmafruskolan Axelvold var jag tvungen att smaka på detta hemska hopkok och behöver därför aldrig mer äta det.
På söndag åkte vi hem efter frukost för Stora skulle gå på gymnastik, men hon var så förbaskat trött så vi struntade i det. På eftermiddagen knökade vi in ungarna i bilen och begav oss till storstan för att gå på bio. Vi såg Sammy's Äventyr. En söt film om en söt sköldpadda. Både Stora och Liten blev skrämda ur sina biografstolar mer än en gång. Sånt uppskattas.

fredag 5 november 2010
Det är fredag...
Igår var min kollega Stig på TV-apparaten, inte förra veckan som jag skrev förra veckan för då var det Rosabandet-galan och för bröstcancer måste Lyxfällan stå tillbaka. Stig representerade företaget ypperligt. Idag ser det ut som han tycker det är liiiiite pinsamt.
Ute skiner solen och i morgon är det lördag och mamma ska laga mat till oss.
torsdag 4 november 2010
onsdag 3 november 2010
Death of a Martian
She's got a sword in case though this is not her lord in case the one who can't afford to face her image is restored to grace. Disappeared. No trace. Musky tears. Suitcase. The down turn brave little burncub bearcareless turnip snare rampages pitch color pages...down and out but not in Vegas. Disembarks and disengages. No loft. Sweet pink canary cages plummet pop dewskin fortitude for the sniffing black noses that snort and allude to the dangling trinkets that mimic the dirt cough go drink its. It's for you. Blue battered naval town slip kisses delivered by duck muscles and bottlenosed grifters arrive in time to catch the late show. It's a beehive barrel race. A shehive stare and chase wasted feature who tried and failed to reach her. Embossed beneath a box in the closet that's lost. The kind that you find when you mind your own business. Shiv sister to the quickness before it blisters into the newmorning milk blanket. Your ilk is funny to the turnstyle touch bunny whose bouquet set a course for bloom without decay. get your broom and sweep echoes of yesternights fallen freckles...AWAY!!!
Tack på förhand!
Kat
Även en blind höna
Detta kan bli en intressant dag!
tisdag 2 november 2010
Storken kom till Staffanstorp
Så nu när vi susade förbi storkarna hivade jag upp min kamera som jag hade med mig för att kunna fota ungarna när de var hos Oma och Opa och fotade, för att ha bevis på att storkarna faktiskt stod där i hagen och gör vad det nu är storkar gör. Det gick sådär. Om man tror på mitt ord så kan man tro att de vita prickarna på bilden verkligen är storkar och inte får som Stora sa.
När vi åkte hem stod där en ensam stork kvar. Han total vägrar Afrika!
Oktobers sista helg, välkommen November.
Vad hände i helgen då? Tja, i fredags hyrde vi film, Robin Hood, den med Russell Crowe, den som utspelar sig innan jag-bor-i-skogen-och-stjäl-från-de-rika-och-ger-till-de-fattiga. Den var mycket bra.
Lördag, bowling kalas för Enzo. Stora har aldrig bowlat förr (eller, på datorn, men det räknas inte) hon inledde med en strike och en spärr. Jag hjälpte till, men med tanke på att jag träffade de därade vita en gångs sist jag bowlade så vet jag inte hur mycket hjälp jag var. Hon fick bäst poäng. Woohooo.
Sen åkte vi hem och jag gjorde om henne till häxa och så gick hon på Halloweenfest hos Alice.
Söndag och vintertid, vi åkte till min mormor och morfar för att fira morfars 89 födelsedag. Mycket trevligt. Sen åkte vi hem och Stora ville på på Bus eller godis och det fick hon. Sen gick vi och la oss och jag vaknade med ischiassmärtor och resten vet ni.
söndag 31 oktober 2010
torsdag 28 oktober 2010
Mord
Ikväll är min kollega Stig med i Lyxfällan, inte som medverkande utan pengar utan som representant för vårt jobb. Missa inte det!
onsdag 27 oktober 2010
När kinderägg förenklar
klarat det. Är något besviken, men chokladen var god och det var det
viktigaste!
Soluppgång och kinderägg
Dagen har, med andra ord, börjat väldigt bra. Nu kan jag bara hoppas att min förkylning inte blir värre för det skulle vara så tråkigt.
Nåväl, nu ska jag dra ner solskyddet för fönstret för solen bländar mig, men det betyder inte att jag inte är glad att den är där.
Frid
tisdag 26 oktober 2010
Brandlarm
Men går inte larmet i min sektion så ska jag sitta kvar och jobba. Strunt i eldflammorna som slickar på dörren, larmet har inte gått och arbetsmoralen ska icke påverkas av sådana triviala som eldsvådor!
Nu kanske det inte fanns någon eld, men jag tycker ändå att det är märkligt att tro att man sitter kvar i ett halvt utrymt hus bara för att "larmet har inte gått i min sektion". Jag vill springa ner för spiraltrappan vrålandes "jag kommer att dööööööööööööööööööö" bara för att skapa lite panik i vardagen!
måndag 25 oktober 2010
Umpaumpa, husvisning och lugn och ro
Denna helgen började med fredag, som det alltid gör. Inget märkvärdigt hände, jag somnade i soffan när vi hade 'That 70's show' maraton. Barnen sov rätt länge på lördagen och sen gjorde vi absolut ingenting förrens vi lämnade huset för att bege oss till Matsstadt för Oktoberfest.
Denis fick en mustasch och jag fick bröst. Vi åt tyskkorv och annat gott och lyssnade på umpaumpa musik. Sen lyssnade vi på trevliga tyska hitlåtar. Wind of change, Ein bisschen frieden, 99 luftballons, Forever young osv.
Igår var det söndag, barnen vaknade 08.30, tack, vi åt frukost "i lugn och ro", småbarnsföräldrar har en helt annan uppfattning av lugn och ro än icke småbarns föräldrar, medans man har lugn och ro svarar man på frågor om allt möjligt, hindrar barn från att hälla ut mjölk, torkar upp smulor, tröstar, löser tvister mellan barn och skäller på samma barn. Vi struntade i Storas gymnastik för hon var lite snorig och så åkte vi och tittade på ett hus.
Nej, vi ska inte flytta igen, men vissa vänner bor i Norrland och vill flytta ner, då får man ställa upp som hustittare.
Nu är det ny vecka och jag hoppas att jag inte blir mer förkyld.
torsdag 21 oktober 2010
onsdag 20 oktober 2010
Vittskövle

Har har vi en stuga och vi ska jobba, laga mat och ha samkväm. Samkväm är ett ord som jag senast hörde när jag gick på Bollerups Naturbruks gymnasium för att bli hästskötare. Där skulle vi ha samväm sa de och så visade det sig att det var bönders version av nollning som slutade med att vi blev instängda i en grisatransport och så hällde de grisavföring över oss.
Det gjorde mig väldigt upprörd och jag slutade bonnaskolan.
Men jag fick köra lite traktor först, och kastrera en spädgris.

måndag 18 oktober 2010
Geografi
Detta kan man läsa på Aftonbladet, och jag tänker: "Uh no, var är min skyffel?"
Men sen kan man läsa att de menar Stockholm och det är betryggande långt norrut.
Jag torkar svetten ur panna och fortsätter med mina göromål.
Nu kommer måndagens sammafattning av helgen...
Lördag, Nina och Peter och kusin Nat kom på middag. Vi åt rökta räkor med aioli (inte Peter, han gillar inte skaldjur haha) fläskfilé provencale (eller hur fan det stavas) och en björnbärspaj med lime och vaniljsås. Stora drack säkert en halvliter vaniljsås.
Söndag, Stora var på gymnastik, sen följde hon med Juliet hem och vi såg henne inte förrens läggdags. Vi åkte med Liten och kollade bilar, han var skitglad. Han är lika bilnördig som sin pappa. Sen städade vi.
På kvällen tittade vi på "Starke man" och sen på lite nerladdade "That 70's show" och nu är det måndag.
Så var det med det.
söndag 17 oktober 2010
Mellanmål
"äckli" säger han.
Jag tittar på honom, på händerna har han något klet och runt munnen ser det brun/grönt ut, likadant på tungan som han sträcker ut mot mig när han upprepar:
"äckli" och pekar mot kaninburen.
"Har du ätit kaninbajs?" utbrister jag något förfärad.
"jaaaaa, bajs!" svara Liten och sträcker ut tungan igen.
Jag börjar klökas och ropar på Denis som får torka rent Liten från bajs medan jag försöker låta bli att spy över hela vardagsummet.
"äckli bajs" säger Liten.
No shit, tänker jag.
Hunden är död men vems är felet?
Personligen skulle jag inte sparka en valp, oavsett ras, men jag är inte hundrädd. När Stora var liten, kanske 3 år, blev hon vält av en stor svart hund som precis som hunden i artikeln "bara ville hälsa och skulle aldrig skada någon". Det sket Stora i, hon blev livrädd i allafall. Hon är fortfarande rädd för stora, svarta hundar. Och skulle en hund komma springade mot henne eller Liten så skulle jag också sparka. Kanske inte så hårt att den flyger i väg i en buske och spräcker levern, men, som sagt, jag är inte hundrädd. Jag börjar gråta om jag ser en spindel, inte så rationellt, men jag är livrädd.
Många hundägare tycker att deras hundar är så fruktansvärt underbara, de håller inte in dem i kopplet när man går förbi utan låter lilla älsklingen sticka fram sin blöta nos. Jag gillar hundar, men jag vill inte behöva gå undan för främmande hundar "som aldrig skulle skada någon". Jag vill heller inte ha en liten jävla pudel upphoppande på mina ben. Och det händer, ofta.
Hundägare bör lära sig att hålla hunden vid sin sida när de passerar andra, och jag bryr mig inte om fjantigt tjafs om att hunden måste bli socialttränad. Jag har inte valt att ha din hund, jag vill inte bli en del av hunden uppfostran. Jag vill promenera utan att ha en hund i hasorna.
Åter till artikeln i Aftonbladet, det är ju väldigt sorgligt att hunden dog av sparken, men ägarn "lyckades inte få ta i en veterinär" vad jag förstår hände det i Norrköping och trots att det må vara en håla så bör där finnas ett djursjukhus? Åk dit? Eller håll i kopplet. Ta i allafall på dig något ansvar för att din hund ränner fram till främlingar medans du pratar i telefon.
torsdag 14 oktober 2010
Att växa upp med Bosse: Hur man kör på bensinångor
'Njä' brukade svaret bli. Men pappa lyssnade sällan på oss.
Så han fortsatte köra. 'Nue går den pu ångorna, höhöhö!'
Mmmm, jättekul!
Jag minns när vi rullat in på en bensinmack med bilen precis när de sista ångorna i tanken förbrukats. Då blev han stolt.
'Jau sau ju att det skuolle gå brau!'
Men ibland gick det inte så bra. Vi har stannat mitt i små Österrikiska byar, på tvären över en väg, när pappa "glömt" tanka.
'Näh, ni faur nog gå o tau skedbussen him'
Och så hoppade en strid ström av pappas resenärer av bussen för att ta sig till närmsta skidbusshållplats.
En gång var pappa och jag på väg hem från Norrköping på MC när han tog en chansning. Och bensinen tog slut, vi stannade i vägrenen på någon motorväg.
'Jaha, nue fick vi soppatorsk' säger han och kliar sig i håret. 'Jau får väl gå o se om jau kan fixa nån bensiiiiiiiin'
Så pappa gick iväg. Jag var kanske 13 och står vid motorvägen i mitt rätt fräsiga skinnställ och väntar på mitt pucko till pappa.
MC förare har någonslags kodex, de stannar alltid för att hjälpa varandra. Så där står jag, ensam och 13 och försöker förklara att pappa snart kommer med bensin. Jag hoppas det i allafall.
Så kommer han då, Bosse, med en dunk och en väldigt märklig man i släptåg. 'Jau sau att han skulle få en kraum av min fina dotter om jag fick lite bensin auv honom' Skojar han? Nädå. Pappa har sålt mina kramar för några liter bensin. Mannen har ett gevär i näven så vem vågar protestera? Han får sin kram och ger sig tillbaka till stenen han krälat upp från. 'Han hotade mig med geväret näur jaug kom in pu hans gååård' berättar pappa och skrattar.
Jättekul!
Och förresten
Ännu fler frågor
Hur gör tandfen med betalningen nu? Uteblir den? Lägger hon den i trosan på ungen? Blir det en lägre summa? Skönt att jag inte sover hemma i natt, Denis blir den som får ta tag i Tandfen.
Så många frågor
- Det mest uppenbara, borde morfar inte känna igen sitt eget barnbarn?
- Om morfar inte känner igen sitt barnbarn, borde han verkligen hämta på dagis?
- Borde personalen inte ha reagerat? På Litens dagis måste man meddela om någon annan än mamma/pappa hämtar, det skrivs upp och alla fröknarna vet om det.
- När morfar kom för att hämta, såg inte hans barnbarn något och sa till? Om Litens morfar hade kommit till dagis hade hela Staffanshåla hört Liten vråla av lycka. Fast det är klart, de verkade inte ha någon närmre relation...
- Hur lång tid tog det innan morfar insåg att han hade fel unge med sig och hur mycket skämdes han då?
- Hur arga blev det felaktigt upphämtade barnets föräldrar på 1. morfarn 2. dagispersonalen?
- Hur upprörda var morfars dotter och svärson när de fick veta att morfar gått hem med någon annans unge?
- När morfar hämtade barnet, tog han det felaktiga barnet till sitt barnbarns hängar och klädde på det fel (rätt) kläder?
- Kommer morfar någonsin få hämta något barnbarn igen?
- Hur många möten har dagis om det inträffade?
Ja, många frågor, få svar. Lycka till önskar jag till både morfar och Hasselmusens förskola.
onsdag 13 oktober 2010
Denis blir konservativ
Denis har precis kommit in genom dörren.
Jag: Vilket?
D: Det där, säger han och pekar på Jotex katalogen som ligger på diskbänken.
D: Det är en pojktomte och en flicktomte!
Jag: Men båda har ju skägg!
D: Det är en sådandär flicktomte, han pekar upprört på den lite mindre tomten.
Jag: Det där är tomtemor, jag visar honom nästa uppslag där tomtefar och tomtemor pryder vars en kökshandduk.
Jag: Ser du, hon har inget skägg.
D: Nä, det är som han, du vet han, som lever under jorden, han i Sagan om ringen, dvärgen. De flickorna har skägg.
Jag: Men för tusan!
D: Jag tycker inte om det där...
Men jag är rätt nöjd, någon läser iallafall min blogg.
Facebook tumme
- Ingen läser bloggen
- Man måste gå in på varje inlägg för att få upp tummen, alltså den syns inte när man kommer in i bloggen utan man får tycka på rubriken på det inlägg man vill läsa. Då finns den där, tummen alltså, inlägget också.
- Någon läser bloggen men tycker jag skriver helt jävla värdelöst. Jag önskar att det fanns en "dislike" knapp, både här och på Facebook.
Jag tror jag ska lika några av mina inlägg själv, för att ge mig en självförtroende boost.
Jotex outar tomten
tomtepar! Heja Jotex, vi gillar olika!
Att växa upp med Bosse: På färjan.
Vi åkte ofta färja, antingen till Tyskland, eller när vi skulle till Spanien men oftast för att ta oss till Österrike och åka skidor. Min pappa tog busskort för att själv kunna ordan bussresor ner till Österrike på billigast möjliga sätt. Han tjänade inte storkovan på detta men han, jag och min bror och eventuell flickvän till pappa åkte på många skidsemestrar "gratis" tackvare dessa resor.
Nåväl, pappa körde alltså bussen och hade därmed nyckeln till den samma. Vi åkte färjan och när båten närmar sig hamn så plingar det till i högtalaren och en röst talar om att det är dags att gå ner till bildäck, hitta sitt fordon och göra sig redo för att köra av färjan.
Nu börjar de flesta resa på sig, samla ihop sina saker och leta upp rätt dörr till bildäck. Min inte Bosse. Han sitter kallt kvar, demonstrativt. Max och jag sitter och skruvar lite på oss. Nu börjar det bli tomt i restaurangen, men pappa rör inte en muskel. "Ska vi kanske gå ner?" föreslår jag. "Neaj, inte än, de e inte löööönt". Pappa sitter kvar tills han är sist, färjan har lagt till och jag nästan kissar på mig av stress.
"Nuuu kan vi gåe ner" säger pappa. Vi går till bildäck, alla sitter i sina fordon. Och utanför vår buss står en lång rad med nervösa resenärer.
"Haur ni stått här länge?" "Det är juh jau som haur nyckelen så ni behöver inte springa" skrockar han.
Pappa har som sport att vänta längst, och han tycker han är grymt cool som gör det. Han är ju en sådan van resenär. Som alltid kör slut på diesel i bussen.
Igår
Förutom den förnedringen så hade jag en väldigt trevlig kväll med Soffi. Vi kollade på två hus i Staffanstorp, ett var jättefint på bilderna men det saknades lister och dörrfoder och var kasst målat och allmänt...fult. Det andra var fint men för litet.
Sen åt vi pizza som vi hämtade på Destino och så åt vi och snackade skit hemma hos oss. Ett hem som förövrigt saknade skit eftersom Majas Lilla Städ varit där idag och fejat och donat så hela huset blänkte.
Det var en bra tisdag, förutom pinsamheterna på fotbollsplanen då.
tisdag 12 oktober 2010
En ode till vår hund
Men tiden för Cozmo räckte inte till, han fick inte den stimulans och motion som han behövde. Därför valde vi att lämna bort honom. Det var det minst egoistiska att göra.
Nu bor han på landet, han får vara ute i stort sätt hela dagarna och leva ett riktgit hundliv, det är ju trots allt det hundar ska göra. Han får jaga och har nyligen bidragit till att två rådjur och en räv mist livet.
I fredags fick jag en status uppdatering, en bild från Wilson där Cozmo ligger i soffan och blir kliad. Liten fick tag i mobilen och säger "Min coco" han pussar bilden och kramar telefonen. Cozmo är och förblir vår hund, han är oerhört saknad och när jag nu 4 månader senare i ett nytt hus fortfarande hittar hans hårstrån så saknar jag honom ännu lite mer.
måndag 11 oktober 2010
Måndag
Igår tappade Stora sin första tand, tappade är en överdrift, jag kan ha tryckt ut den. Hon är stor och stolt. Och jag vill göra henne liten och min.
söndag 10 oktober 2010
fredag 8 oktober 2010
Jag: Jag jobbar på E.ON, vet ni vad vi gör för något?
Spänningen ökar i sällskapet
Flickorna: Neeeeej
Jag: Vi gör elektricitet!
M och A tittar på mig, helt tomma i synen
Stora:......eehhhehehe! Nervöst skratt
M: Vad gör man då?
Stora: Jag vet! Jag har varit där! Man sitter och knappar lite på datorn!
M: Vad trist!
A: Ja, det är ju jättetråkigt!
Nu känner jag att jag håller på att förlora mitt grepp om dem så jag lägger in en högre växel.
Jag: Men utan elektricitet så kan man inte titta på TV!
Flickorna: Neeeeeeeeeeeeej!!!!
Dödsångest!
Jag: mmmmm så det är bäst ni är snälla...annars vet man inte vad som händer...
torsdag 7 oktober 2010
Ingen mer latte med vitt från automaten på jobb; framstegsrapport
onsdag 6 oktober 2010
Det luktar inte hallon!
andetag genom näsan
Vackra natur
landskapet när tre rådjur kommer skuttande över åkern. Mamma
rådjur stannar till och verkar se rakt på mig och en tanke kommer
över mig:
"mmmmmm rådjursadel"
Skickat från min iPhone
Sandy och dagens glädjebesked!
Det visste jag inte.
Och då säger hon det bästa mina öron hört på ett tag: "Det är Dennis Lehanes nya bok om Kenzie/Gennaro, en uppföljare till 'Gone, baby, gone'"
Min favorit författare är tillbaka, dessvärre med vad som antars vara den sista boken någonsin om Kenzie/Gennaro, men ändå.
Pling! Dagens i-landsproblem.
Ingen mer "Latte med vitt" från automaten?! Får se hur det går.
tisdag 5 oktober 2010
måndag 4 oktober 2010
Du vet att du är småbarnsförälder när... del 2
- Hurra för Kalle
- Mumintrollen
- Magiska Winx
- Anki och Pytte
- Hotell Kantarell
- Postis Pär
- osv
Jefla rörmokare
Mannen, som vi aldrig träffat, har en nyckel till vårt hus, detta för att han skulle kunna komma in och sätta fast det jefla röret så fort han fått det. För oss innebar det att vi inte hade någon värme i huset men det var mitt i varmaste sommaren, inga problemas.
Det gick en månad, sen ringde han och sa att meckapärerna kommit och att han nu skulle dyka upp och sätta upp rör. Bra.
Nu har det gått ytterliggare två månader sen förra kontakten, i fredags ringde han och bad om ursäkt (jotack) och sa att på måndag, då kommer han!
Här sitter jag och väntar och han är nu två timmar sen, jag inser att han inte kommer att komma. Vi har inte haft kontakt med honom, han är anlitad av föreningen, därför har jag inte kunnat skälla. Men nu har vi hans nummer, och jag är pissed off. Jag önskar jag visste vad hans firma heter få då hade jag hängt ut ludert här.
Dagens glada, vi har blivit med städfirma! Nu ska hemmet skina, det kommer vara kallt, men rent!
Helgen summerad
Efter kalaset åkte vi till Lund och SF-bio och tittade på "Toy Story 3". Fantastiskt roligt. Litens första biobesök och det gick rätt bra. Han blev lite rädd ett tag och skrek. Men annars toppen. Förutom att jag fick lite ryggskott. Men man ska inte gnälla.
Vi åkte hem och "lagade" mat, fickpinnar med potatis och min röda sås. Och vin. Sen gjorde vi banantårta. Sen fick Liten ett utbrott vid läggdags (vad ovanligt).
På söndagen hade Stora sin gymnastik, jag stannade hemma med Liten och städade. Gick och la honom vid 11.30 och gick ner och fortsatte städa och lyssna på radio. Han somnade utan bråk, trodde jag, men det visade sig att jag bara inte hörde när han vände upp och ner på sitt rum. Tack radion.
Idag jobbar jag hemmifrån för skolan har någon dag som gör att den är stängd, om ett ögonblick kommer Storas kompis hit för att stanna hela dagen. Det känns, just nu, som att det kan bli en rätt bra dag. Jag hoppas jag har rätt.
söndag 3 oktober 2010
Du vet att du är småbarnsförälder när... del 1
lördag 2 oktober 2010
fredag 1 oktober 2010
Aaahhhh
Det är så svårt att välja, har många favoriter, men idag blir det en Margherita till di små och en Pizze Destino till mig och DDD.
Guldkanalen - för vuxna öron
För det första så sänder de från Staffanstorp, när jag gick på högstadiet var tuffaste kanalen 102,6 Radio Sfinx, även de sände från Staffanstorp. Då spelade de låtar som: Dr. Feelgood, Omen, Mr Vain, Red Red wine, Promised man...ja, dåtidens populärmusik.
Nu, för vuxna öron, kan man få höra underbara Beatles, Elvis, UB40, Dolly, CCR och så vidare. Men man kan även få höra: diverse dansband, skånsk r 'n b?, Danne Stråhed. Jag vet varken ut eller in. Ska jag stanna eller ratta vidare? Jag har varit här hela veckan, tror jag testar nästa vecka också.
För här spelar de Kim Larsen och jag kan inte låta bli att gilla.
torsdag 30 september 2010
Jag har misskött mina sysslor.
"Mamma, jag sa ju till dig att tvätta mina kläder!"
Javisst, Fräulein Kommendant!
onsdag 29 september 2010
Vilken fantastisk morgon!
Men jävlar i lådan vad bra det gick! Liten var en solstråle (kompensation för gårdagens gåochläggasigutbrott?) och Stora var lika duktig och hjälpsam som alltid. Två glada, påklädda och nöjda barn levererades, Liten med matsäck och märkta kläder och Stora hade 8 minuter tillgodo till nu-är-du-försenad-och-får-ingen-frukost gränsen på fritids.
Jag hann med en tidigare buss och solen skiner och Sandy är på jobb igen. Ljuvligt!
tisdag 28 september 2010
Trots.
Det tär, på honom och på oss. Energin tar snabbt slut och man reagerar som man inte ska och skäller som 5 ilskna hundar på honom och inte skriker han mindre för det.
Tips? Någon?
Jasså?!
Föräldramöten, gympapåsar, lappar, kom ihåg, ska de vara här på lovet?, planeringsdagar, familjeutflykter...det är kaos i min hjärna. Men ur kaos föddes kosmos, som de lärda säger.
Jag lagar pannkakor på löpande band, nästa matsäck blir en skorpa och ett par russin. Jag ska inte klaga, det är skitkul att de kommer ut och får se världen. Men förskola/skola får fan ursäkta om jag glömmer extra strumpor en dag eller ser frågande ut när de pratar om ännu en matsäck. Jag har ingen koll just nu. Sorry.
Om du var ett kom-ihåg, vore jag ett stort jävla frågetecken?
måndag 27 september 2010
Att skyffla saker under mattan.
Frågorna flockas som gamar runt ett....lik!
Tell me why, I don't like mondays...
Lördag, vi bestämde oss för att åka och handla lite kläder och presenter till kommande födelsedagar. Alla andra hade också fått lön och Liten bestämde sig för att riva H&M och jag stressvettades.
Stressen botade jag på kvällen när vi åt middag hos Svåger och Svägerska. Gott vin, god mat och barnen uppförde sig väldigt väl. Stort tack till Peter och Nina.
Jag rökte en cigg och kräktes när jag kom hem.
Söndag, Stora har gymnastik på söndag mellan 10.15-12. Ett par timmar där hon kan aktivera sig och lära sig hjula och slå volter. Lika lång tid för Liten att välta en gymnastiksal, brotta ner först Andy och sen Belle, bli övertrött och få mamma att vilja operera ut livmodern med en rostig skruvmejsel.
Åh, härliga måndag, som jag har saknat dig!
lördag 25 september 2010
fredag 24 september 2010
Ain't no Sunshine when she's gone
Lina och mina vägar korsades när vi båda började jobba på Sydkraft (E.ON nuförtiden) som konsulter. Året var 2002.
Lina är en sådan människa man bara träffar på en eller ett par gånger i livet. Fullständigt fantastisk. Omtänksam. Rolig. Intelligent. Och så underbart vacker. En människa att se upp till.
Jag kallar Lina för Sunshine, för det är så hon är, som solsken. Hur mörkt livet än må kännas så kommer hon som en solstråle.
Lina ska ut och segla med sin Johan, länge och långt. Jag så glad för hennes skull, att hon har hittat någon och att de tillsammans ska göra denna fantastiska resa. Att de vågar göra den. Samtidigt är jag ledsen, för att veta att hon inte längre sitter ett msn-meddelande bort känns tungt och rätt mörkt.
Men då får jag försöka komma ihåg mitt solsken.

Statens Järnvägar levererar
torsdag 23 september 2010
onsdag 22 september 2010
Michael Jackson har den
Väl på tåget kommer ung pojke konduktör (i fortsättningen kallad upk) och ber om min biljett. Jag lämnar fram mitt papper med stämpel på varvid följande ordväxling äger rum;
upk: Så du fick inte ut din biljett i automaten då?
Jag: nä, Michael Jackson har den!
Upk:.........????
Jag: alltså, han är från Indien.
Upk:.......eehhhh ok......
Jerry Joseph skickar mig ett meddelande
Men för att komma till Norrköping måste man först transportera sig dit på Statens Järnvägar och det kan ju sluta precis hur illa som helst. Men nu ska vi inte oroa oss i onödan, SJ kanske håller tiden just idag!
Resan är ju då bokad via mitt jobb av en kollega. Igår fick jag ett meddelande på Facebook som löd: "Are you planning to travel from Malmö to Norrköping tomorrow? Seems like you gave my mobile number while booking. :-) Have a nice trip."
Detta var skickat från främlingen Jerry Joseph. Jag var ju tvungen att kolla upp Jerry på Fejjan och upptäcker att den brittiska tidningen Q har skrivit att Jerry är "Indias leading Jacko impersonator". Rätt coolt tycker jag.
tisdag 21 september 2010
måndag 20 september 2010
Håll i hatten och ratten
När vi körde hem så hade vi helt plöstsligt hela familjen Rådjur framför bilen och fick bromsa sådär otrevligt och lilla flickan Rådjur fick hoppa undan för att inte hamna under vår bil.
"SHITIHELVETE!!!" skrek jag och slängde upp nävarna till munnen i fasa.
"Titta rådjur!" sa Denis.
Det är tur att det är Denis som kör.
Allianser och rasister
Mindre nöjd är jag med att Sverige Demokraterna fick 5,7%! Det är skandal. Till de omkring 330 156 personer som la sin röst på SD vill jag säga: försök se världen utanför er egen jefla dörr! Jag hoppas att jag inte känner en enda av er.
Nu ska jag gå och hänga mitt huvud i skam.
söndag 19 september 2010
Skogspromanad och val
fredag 17 september 2010
Ynglingen kom tillbaka
Kanin får komma hem till sin bur och några rätt så glada barn.
Jag känner mig lite grann som en hjälte, en kaninräddare, en helgräddare (föreställ er hemmet varifrån kanin rymt när de inser att kanin har rymt, ajajaj dessa tårar).
Vi, jag och mina grannar, förtjänar en medalj, en kaninräddarhelgenmedalj.
Fast jag måste tillägga att jag INTE uppskattar vad kanin gjorde i vår transportbur...och han bör skära ner på morötterna när urinet är så orange.
Kanin
Utanför står en tonårig yngling, "är ni av med en kanin?"
"Neeej?" Svarar jag och sneglar mot kaninburen i vardagsrummet.
I den sitter lurviga Nicke och tittar tillbaka på mig med sina blåa ögon.
"Det sitter en kanin här utanför" säger ynglingen som jag förstår är en granne, hans mamma står utanför och tittar på kaninen. För en kanin är där, en rätt ung, rödlätt kanin.
Vi måste ju fånga kaninen, men den vill inte riktigt bli fångad. Smiter in under en bil och där ligger vi, två vuxna och en semi vuxen på knä med rövarna i friska luften och lockar med "komsi komsi lilla kaninen" och "här får du en morot". Kaninen låter sig varken luras eller charmas. Han sticker, till en annan grannes hushörna med staket.
Vi är lite listiga och jag får till slut tag i långöra och vi stoppar ner honom i vår transportbur. Vad gör vi nu? Grannen har också kanin men man kan inte bara sätta ihop två kaniner sådär, de kan slåss till en av dem dör, eller så sexar de och skaffar massor med nya kaniner.
Just nu är ynglingen på hitta-vilsen-kanins-ägares-uppdrag. Hoppas han lyckas, annars vet jag inte vad vi ska göra. Jag återkommer.
torsdag 16 september 2010
Att hitta träden bland all skog
Det är så jävla störande att försöka få rätt på pärlor, glitter, pennor, klister och annan skit i Storas rum. Jag tror jag har dammsugit upp ett kilo pärlor, ändå märks det inte nämnvärt i hennes pärlsamlig.
Note to self, inga mer pärlor till Stora.
Litens rum är inte lika självplågande, ByggarBob saker här, bilar där. Klart. Han blev så glad över att se sitt golv och få rena lakan att han gick och la sig och somnade mitt i städandet, en helt gratis bonus till mamma!
Klappar mig själv på axeln och kan ta det lugnt i soffan resten av kvällen.
onsdag 15 september 2010
Håll för näsan
Hur fan kan man bo i Trelleborg? Det stinker!
onsdag 8 september 2010
Liten får ett utbrott
Jag föste honom framför mig hem från dagis, han vrålade, stannade vid brevlådan och vägrade gå in. Tvingade in vrålapan i huset. Då stod han där vid dörren och skrek som en arg varg.
Nu sitter han i sin säng och....ja, skriker.
Ibland är det verkligen härligt och upplyftande att vara mamma.
Till min mamma
Jag kan rabbla ord i all oändlighet men ändå inte nå fram till vad jag vill säga. Men jag vill att Mutti ska veta att allt hon gjort, allt hon stått ut med skulle man kunna säga, har gjort mig till den jag är (på gott och ont antar jag). Mutti har lärt mig att sätta familjen först och att man kan älska utan gränser. Att förlåta och gå vidare.
Vad jag vill ha sagt är: Mutti, jag älskar dig!